Enligt Högskolelagen (1992:1434) ska vetenskapens trovärdighet och god forskningssed värnas i högskolornas verksamhet (3a§). Enligt Högskoleförordningen (1993:100) ska en högskola som får kännedom om en misstanke om oredlighet i forskning, konstnärlig forskning eller utvecklingsarbete vid högskolan utreda misstankarna (16 §). Vad utgör då god forskningssed? Och vad innebär oredlighet i forskning?

God forskningssed

Det finns ingen exakt definition av ”god forskningssed” eller motsvarande engelska termer. Det kan beskrivas som ”den moraliska praxis som utvecklas då forskningens olika aktörer i dialog med det omgivande samhället kritiskt reflekterar kring forskningsverksamheten” (SOU 1999:4), eller som ”de samlade etiska kraven på hur god forskning bör bedrivas” (God forskningssed, VR, 2017). I detta anses ofta ingå krav på objektivitet, opartiskhet och oberoende, ärlighet i kommunikation, öppenhet och tillgänglighet när det gäller metoder och resultat, att medvetet granska och redovisa sina utgångspunkter, att inte stjäla resultat etc. från andra, att ge rättvisande referenser och erkännande, att hålla god ordning i sin forskning och sträva efter att bedriva den utan att skada människor, djur eller miljö, samt att värna framtidens forskare (se även The European Code of Conduct for Research Integrity).

Oredlighet i forskning

När det gäller ”oredlighet i forskning” finns det heller ingen globalt accepterad definition, men vanligtvis används det för att beteckna särskilt allvarliga avsteg från god forskningssed. Kärnan i begreppet anses vara fabricering, förfalskning och plagiat (vanligen förkortat till FFP; se t.ex. OECD 2008), men det kan även anses inkludera andra företeelser som t ex. stöld, felaktigt hävdande av författarskap, försvårande av vetenskaplig granskning, felaktig redovisning av finansiering, underlåtenhet att söka och följa etiska tillstånd, obehörigt användande av information given i förtroende, förtigande eller undertryckande av resultat eller uppgifter, avsteg från god forskningssed, spridning av falska eller förvrängda resultat. Vanligtvis krävs också uppsåt eller grov oaktsamhet för att en avvikelse från god sed skall räknas som oredlighet.

Hantering av misstankar om oredlighet

Vid Stockholms Universitet utreds misstankar om oredlighet av Etiska Rådet, som utgörs av följande ledamöter: de två vicerektorerna, dekanerna inom Humanistisk-samhällsvetenskapliga området och prodekanus från Naturvetenskapliga området samt lärarrepresentanterna i universitetsstyrelsen. Etiska rådet får även tillkalla andra personer för att exempelvis närvara vid ett möte eller yttra sig över ett ärende. Mer om Etiska Rådet, samt riktlinjer för hantering finns här.

Enligt ett liggande förslag från Oredlighetsutredningen (SOU 2017:10) ska en ny lag om prövning av oredlighet i forskning gälla från 1 januari 2019, enligt vilken utredningar av misstänkt oredlighet i forskning inte ska hanteras av lärosätena, utan istället skötas av en självständig nämndmyndighet, Oredlighetsnämnden. Lärosätena ska dock själva hantera utredningar av mindre allvarliga avsteg från god forskningssed. Den föreslagna lagen innehåller också en definition av oredlighet i forskning enligt följande: ”allvarliga avvikelser från god forskningssed i form av fabricering, förfalskning eller plagiering som begås uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vid planering, genomförande eller rapportering av forskning.”

Anmälan

Anmälan om misstänkt vetenskaplig oredlighet ska göras hos rektor. Anmälan bör vara skriftlig. Det finns även möjlighet att anmäla till annan befattningshavare än rektor, i vilket fall denne skyndsamt ska vidarebefordra anmälningen till rektor.

Om du har mer allmänna frågor om god forskningssed eller oredlighet i forskning är du välkommen att kontakta Jonas Åkerman.