EBSA-område Kvarkens skärgård. Bild: Elsa Wikander/Azote.

Kvarkens skärgård är ett havslandskap i förändring. Dels för att landhöjningen är snabb i den här delen av Skandinavien, runt 8 mm per år. Eller en dryg halvmeter på 70 år, tydligt märkbar under en livstid. Men också för att landskapet är så flackt – låglänt och långgrunt – vilket innebär att en liten sänkning av havsytan gör att stora landytor stiger ur havet. Någon har räknat ut att landarealen i Kvarkens skärgård ökar med ungefär en kvadratkilometer per år.

Den snabba uppgrundningen och förflyttningen av strandlinjen är påtaglig för den som lever vid kusten. Farleder grundas upp, bryggor hamnar på torra land. På samma sätt är naturen under ständig förvandling.

Ett exempel som jag själv studerat är vad som händer med grunda havsvikar på landhöjningskuster. Om viken har en grund mynning, en tröskel, kommer den att snöras av allt mer från omgivande hav – den blir en flada. När fladan inte längre är i kontakt med havet, utom sporadiska inflöden av havsvatten vid högvatten, har den blivit en glo. Tillslut ligger mynningen så högt att den är helt avstängd från havet – en insjö. Samtidigt förändras växt- och djursamhällena i viken, när saltvattensarter successivt minskar och ersätts av sötvattensarter.

Landhöjningen leder till att trösklade havsvikar utvecklas till flador och tillslut till insjöar. Bild: Joakim Hansen och Pierre Drackner.

Den grunda, flacka kusten och de tusentals låglänta öarna i Kvarkens skärgård ger perfekta förhållanden för att flador och glon ska bildas. Det finns ingen heltäckande kartläggning av flador i Östersjön, men det är troligt att stor andel finns här. Projektet Kvarkenflada har identifierat över 2500 flador i området, vilket kan jämföras med drygt 400 flador och glon i hela Stockholms skärgård.

Det senaste decenniet har ny forskning om Östersjöns flador visat hur ekologiskt viktiga de är. I de inneslutna vikarna är vattenutbytet med havet långsamt, ibland blir vattnet kvar i flera veckor. Det gör att näring från land blir kvar i vikarna, som är naturligt näringsrika. Det långsamma vattenutbytet gör också att vattnet i en grund vik värms upp snabbare på våren och kan ha en högre vattentemperatur under sommaren. Tillsammans leder det till en hög biologisk produktion vilket gör att det finns gott om mat för djur – från små kräftdjur och insektslarver till fisk och sjöfågel. Många fiskarter, exempelvis abborre och gädda, utnyttjar flador som barnkammare där ägg och yngel kan utvecklas och växa snabbt på grund av det varma vattnet på våren.

De många grunda fladorna är ett signum för Kvarken, men området har även en rikedom av andra viktiga grunda miljöer. Hela området bildar en grund tröskel mellan Bottenhavet och Bottenviken, där den djupaste passagen är 26 m djup. Det utgör därmed ett gränsområde mellan Bottenviken, där vattnet är så sött att det nästan helt saknas arter med saltvattenursprung, och Bottenhavet, där salthalten är tillräckligt hög för havslevande arter som blåstång och blåmussla. Om man rör sig bara några mil från söder till norr förändras artsammansättningen på hårda bottnar dramatiskt – från tångskogar och blåmusselsamhällen till de småväxta trådalgsmattor som karaktäriserar Bottenviken (se även mitt inlägg om EBSA Norra Bottenviken).

Den grunda, flacka och steniga skärgården i norra Kvarken är kanske inte så storslagen, men landskapet skapar alltså förutsättning för ett rikt växt- och djurliv under ytan. Och du behöver inte dyka eller snorkla för att få fina naturupplevelser. Den geologiskt intresserade hittar distinkta spår från den senaste istiden – moränformationer som drumliner, Rogenmoräner och De Geer-moräner  dominerar landskapet på flera platser. Fågelskådaren kan njuta av den stora mängden kustfåglar som hittar boplatser och rikligt med mat i det grunda skärgårdsområdet. Och av ett mäktigt sjöfågelsträck, både av sjöfåglar som passerar den smala midjan när de flyttar norr- eller söderut genom Östersjön och fåglar från vår fjällkedja som flyttar över sundet mot vinterkvarter i sydöstra Europa och Svarta havet.

En typisk vy över norra Kvarken: flacka öar med långsträckta DeGeer-moräner. Foto: Pekka Lehtonen /Metsähallitus.

Den finska skärgården i norra Kvarken är utpekat som naturarv på UNESCO:s världsarvslista och på hemsidan för världsarvsområdet går det att läsa mer om området, se fotografier både över och under vattenytan och få besökstips.

Kvarkens skärgård är ett av nio EBSA-områden utpekade i Östersjön och Kattegatt. Här kan du läsa mer om processen att utse EBSA. Jag har tidigare bloggat om EBSA-området Norra Bottenviken.

Text: Sofia Wikström