– Många blev nog förvånade över att förslaget faktiskt gick igenom, säger Carina Svensson (S), ordförande i miljönämnden i Malmö Stad.

Det var hon och hennes partikamrater i Malmö som låg bakom motionen om förbud mot bottentrålning.

– Ytterst handlar det om vårt ansvar att uppfylla FN:s hållbarhetsmål 14 och säkra ett hållbart hav. Ska vi lyckas med det måste vi göra något nu, säger hon.

Partistyrelsen ansåg dock att ett totalt förbud skulle drabba fiskenäringen allt för hårt och förslog istället regleringar för att skydda känsliga områden från bottentrålning, samt att stimulera utvecklingen mot mindre miljöpåverkande fiskeredskap.

Men efter en lång och stundtals livlig debatt röstade dock mer än hälften av S-ombuden för förslaget, som därmed blir vägledande för partiets politik i frågan.

 Det betyder att Socialdemokraterna under de kommande fyra åren ska:

• verka för ett förbud mot bottentrålning i hela Sverige
• styra tilldelningen av fisketillstånd för svenska fiskare mot fiske med passiva redskap
• verka för att märkning om fiskemetod införs på alla fiskprodukter
• verka för ett förbud mot bottentrålning inom europeiska flottan

"Med trålning kan man inte styra selektiviteten på samma sätt"

Bottentrålning är den mest använda fiskemetoden i Sverige i dag och dominerar framför allt fisket efter torsk och plattfisk. Kritiken mot bottentrålning handlar framför allt om att den kan skada viktiga livsmiljöer på havsbotten och virvla upp bottensediment, samt att trålning kan ge stora bifångster.

– För Östersjöns del är kanske det mest relevanta att se över hur fisket med bottentrål påverkar storlekssammansättningen hos torsken, säger Gustaf Almqvist, fiskeriexpert på Stockholms universitets Östersjöcentrum.

– Med trålning kan man inte styra selektiviteten på samma sätt som med exempelvis garn eller andra passiva redskap. Trålen fångar all fisk från en storlek och uppåt, beroende på vilken maskstorlek som använder. Det betyder att all stor fisk följer med upp om fiskestrycket är för stort, säger Gustaf Almqvist.

"Vill man få till en betydande förändring är det viktigt att agera tillsammans"

Torsken är den viktigaste rovfisken i Östersjöns ekosystem. I dagsläget består torskpopulationen nästan uteslutande av relativt små individer kring 30-35 centimeter, vilket oroar forskarna. Den skeva storlekssammansättningen påverkar bland annat beståndens förmåga att reproducera sig eftersom större torskhonor producerar betydligt fler, större och mer överlevnadskraftiga romkorn än vad små honor gör.

– Dessutom äter torsken olika byten beroende på hur stor den är. Allt för många individer i samma storlek gör att konkurrensen om maten ökar. Det är ett av skälen till att Östersjötorsken i till exempel det östra beståndet växer dåligt, säger Gustaf Almqvist.

Han betonar att torskens problem inte enbart har med bottentrålning att göra. Den utbredda syrebristen och bottendöden i Östersjön är också en väldigt viktig faktor.

– Men visst har bottentrålningen betydelse, särskilt i kombination med ett högt fisketryck. Det illustreras bäst genom att jämföra hur storlekssammansättningen ser ut i områden som inte trålas. I Öresund har det till exempel varit trålförbud sedan 1932 och där hittar man fortfarande stor torsk.

Socialdemokraternas beslut om att verka för förbud mot bottentrålning inom Sverige och EU kan leda till ett ökat politiskt fokus på frågan framöver.

– Man ska dock komma ihåg att även om vi leder en majoritetsregering efter nästa val så kommer det inte att genomföras ett trålförbud med en gång. Först ska frågan i så fall utredas och regeringen måste så småningom lägga ett förslag, säger riskdagledamot Åsa Westlund (S).

Att se över bottentrålningens påverkan och styra mer av fisket mot metoder med passiva redskap vore bra Östersjöns torskbestånd, menar Gustaf Almqvist.

– Men om man vill få till en betydande förändring är det viktigt att agera tillsammans med de andra Östersjöstaterna och se till att alla fiskar efter samma regler. Att Sverige ensamt inför restriktioner mot bottentrålning tror jag skulle få mycket liten betydelse eftersom andra länder skulle fortsätta att fiska som förut.

Text: Henrik Hamrén