En grönskimrande abborre med de karakteristiska mörka ränderna över kroppen har precis lagts på vågen som står uppställd på bordet. Buk- och stjärtfenorna lyser röda.
– Den väger 250 gram, konstaterar Henrik Dahlgren, marinbiolog på Naturhistoriska riksmuseet, och flyttar över fisken till en mätbräda med ett rutmönster som visar centimeter och millimeter.
– Och den är 27,8 cm lång, lägger han till.
Johan Gustafsson upprepar siffrorna och skriver ner dem i protokollet.
Johan Gustafsson är doktorand i miljökemi vid Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi (ACES) och genomför provtagning av abborre på Nämdö i Stockholms skärgård under sommaren. Provtagningen är en del av hans doktorandprojekt där han studerar effekter av en viss typ av bromerade ämnen som kallas hydroxylerade polybromerade difenyletrar.
– Bromerade substanser används i till exempel flamskyddsmedel för möbler, men produceras också naturligt av växter i Östersjön, t.ex. av fintrådiga alger som man brukar se på klippor i skärgården men också av cyanobakterier. De naturligt producerade bromerade substanserna förekommer i höga halter i flera djurarter i Östersjön, bland annat i abborre. Från laboratorieexperiment har vi sett att dessa ämnen kan vara giftiga för fiskar genom att störa energiproduktionen i cellerna, nu vill jag ta reda på om de kan bidra till den försämrade hälsan och minskade bestånd bland vilda djur i Östersjön, säger Johan Gustafsson.
Just abborrar har visat upp höga koncentrationer av bromerade ämnen och därför är det intressant att ta prover på dem.
– Det finns data som visar att mängden av dessa naturligt producerade bromerade ämnen har ökat i fisk från Östersjön och man vet att övergödningen har gjort att mängden av dessa ämnen ökat då mängden alger ökat kraftigt. Kräftdjuren i vattnet äter algerna och abborrarna äter sedan kräftdjuren eller någon annan fisk som i sin tur ätit på kräftdjuren, på det sättet vandrar ämnena uppåt i näringskedjan.
För att undersöka hur de bromerade substanserna påverkar fisken kommer Johan Gustafsson också att undersöka olika hälsomarkörer där fokus ligger på hur fiskarnas ämnesomsättning påverkas, det vill säga nedbrytningen av näringsämnen till energi.
– Det är viktigt att undersöka eftersom det är denna process som de bromerade substanserna stör, säger han.
Tillsammans med sin handledare Lillemor Asplund, lektor vid ACES, tar han sig till Nämdö en gång i veckan från maj till september för att göra provtagningen. Att projektet sker just under sommarhalvåret beror på att det är då algerna förekommer som mest.
– Vi försöker undersöka 15 abborrar varje gång, och det ska helst vara honor. För att minimera variationer som kan uppstå på grund av andra orsaker än förändrad omgivning ska abborrarna vara så lika som möjligt, då är det lättare att följa en trend. Men det är inte alltid fiskelyckan är med oss så vi får ta det vi får, allt mellan 10 till 15 abborrar är bra, säger Johan Gustafsson. Möjligheten att få fisk har ökat tack vare det lokala stödet för projektet på ön.
– Det är roligt att projektet fått bra lokalt stöd, vi har fått tillstånd att fiska på vatten från både skärgårdsstiftelsen och privata markägare, säger Henrik Dahlgren.
Den här dagen i slutet på juni är det sjunde gången teamet åker till Nämdö. I sumpen vid bryggan väntar 11 fiskar.
– Det är bra att vara tre personer, det är många handgrepp, lite pilligt och tar tid, så vi hjälps åt, säger Johan Gustafsson.
Henrik Dahlgren, som bor på ön på somrarna, har fångat fisken med nät några dagar innan provtagningen äger rum.
– Inför den här gången var det lite svårare att få fisk så jag var ute två gånger och flyttade på näten, säger Henrik Dahlgren som bland annat arbetar med miljöövervakning inom det nationella övervakningsprogrammet och är van vid att ta prover på fisk.
Alla tre kan genomföra de olika momenten i provtagningen, men Henrik Dahlgren brukar oftast vara den som dissekerar medan Lillemor Asplund sköter blodproverna och Johan Gustafsson ansvarar för gall- och glukosprover samt bokför uppgifterna vartefter i ett protokoll.
– Det vi vill se är variationen under säsongen. På sommaren går nivåerna av de bromerade ämnena upp och vi vill vara säkra på att vi samlar in prover då fiskarna är som mest exponerad, det är för att pricka toppen under sommaren som vi gör det här under så många veckor. Vi kommer sedan jämföra resultaten från sommaren då fiskarna är som mest exponerade med resultaten från våren och hösten då exponeringen är mycket lägre. Totalt blir det 15 provtagningar från maj till september, säger Johan Gustafsson.
Slagbordet på husets veranda fungerar som ett tillfälligt laboratorium och där trängs vågar, provrör i olika ställ, pipetter, flaskor, sprutor och bruna glasflaskor med vatten och etanol. Bredvid Lillemor Asplund står en provrörscentrifug och nedanför Johan Gustafsson står behållaren med flytande kväve och en frigolitlåda med kolsyreis – vissa av proverna måste frysas ner direkt för att inte förstöras. Det luktar lite salt och blött av fisk och havsvatten.
– Åh, nej, blodet har koagulerat i röret, säger Lillemor Asplund och håller upp provröret och visar.
Flera av blodproverna krånglar i dag.
– Jag får köra dem lite längre i centrifugen, en del vill inte skikta sig, de blir mjölkiga, säger hon.
Det är många olika prover som ska tas på varje fisk, förutom blodprov, vikt och längd görs en åldersbestämning och fyra olika muskelprover tas, dessutom undersöks galla, lever och mängden glukos i blodet.
En fisk undersöks i taget, och när alla prover är insamlade går Henrik Dahlgren ner till bryggan och hämtar nästa fisk i sumpen medan Lillemor Asplund gör i ordning sprutan som används till blodprovet.
– Det är lite av ett hantverk det här och vi måste vara noga med allt och få med oss alla prover tillbaka till laboratoriet på universitetet, säger Johan Gustafsson.
Proverna är ovärderliga
Efter september kommer alla prover att börja analyseras.
– Det är många analyser som ska göras så då väntar mycket jobb. Därför är det viktigt att allt blir rätt gjort under provtagningen, så att vi kan få svar på våra frågor, proverna är ovärderliga, säger Johan Gustafsson.
Arbetsdagarna på Nämdö är långa och innebär tidig uppstigning och sen hemkomst, men samtidigt går timmarna vid provtagningen fort, alla arbetar effektivt.
– Nu hämtar jag den elfte abborren i sumpen, säger Henrik Dahlgren, ställer skalpell, pincett och sax i etanollösningen så att de blir rena inför den sista provtagningen.
När alla fiskar är undersökta byter Henrik Dahlgren om till våtdräkt och hämtar upp några nävar alger och musslor från havet som läggs i små påsar. Med hjälp av ett instrument undersöker Johan Gustafsson och Lillemor Asplund vattnet vid bryggan för att mäta mängden salt i vattnet, liksom pH-värde, lösligt syre och temperatur.
– Vi vill veta hur miljön ser ut som fiskarna lever i och hålla koll på olika faktorer som kan påverka dem och ta med det i tolkningen av resultaten, säger Johan Gustafsson.
Slagbordet på verandan har återställts och instrumenten är undanplockade, proverna ligger nedpackade för hemtransport. Nu är det bara att vänta på båten tillbaka till Stavsnäs.
Om projektet
Projektet att undersöka det försämrade hälsotillståndet bland Östersjöns vilda djur kommer pågå under tre år. Syftet med projektet är att undersöka om bromerade substanser som produceras naturligt i Östersjön av bland annat alger och cyanobakterier orsakar försämrad hälsa hos Östersjöns djurliv. Forskningen har fått stöd från Formas och inom projektet samarbetar Lillemor Asplund och Johan Gustafsson med Vrije Universiteit i Amsterdam där delar av forskningen utförs, bland annat viss kemisk analys och jämförande studier där zebrafiskembryon används som modell. Projektet är också ett samarbete med fiskfysiologer vid Göteborgs universitet. Johan Gustafsson har också fått stipendium från Gålöstiftelsen, Stiftelsen Hållbara Hav och Bengt Lundqvists minne, stipendierna går framförallt till att finansiera provtagningen och gästforskningen vid Vrije Universiteit.
