Årets symposium med rubriken Känslor i barnkulturen – konsten att beröra gick av stapeln i Aula Magna och lockade rekordpublik. Över 500 besökare deltog i de två fullspäckade dagarna.

Centrum för barnkulturforskning vid Stockholms universitet har arrangerat Symposier på olika barnkulturella teman sedan centrumet grundades 1980. Årets evenemang lockade nästintill dubbelt så många deltagare jämfört med tidigare år. ”Vi på CBK är otroligt stolta och glada över det enorma intresset för barnkulturen och barnkulturforskningen och tackar varmt alla som deltog i dessa två fantastiska dagar”, säger Margareta Aspán, föreståndare för Centrum för barnkulturforskning, och fortsätter ”Jag hoppas deltagarna har fått med sig inspiration och tankeställare kring vikten av barnkultur och att känslor – både glädje och sorg – behöver rymmas".

Margareta Aspán inviger Barnkultursymposiet 2023.

Härnedan följer ett referat av barnkultursymposium 2023.

Programmet invigdes med inledning av Margareta Aspán, föreståndaren för Centrum för barnkulturforskning. Det första föredraget hölls av gästande professor Anna Sparrman vars föredrag utgick från att känslor är något som binder samman människor politiskt och kulturellt och att känslor skapas genom en rörelse utifrån och in. Anna funderade kring känslornas roll i barnkulturen och vems känslor som rör sig där. Professor Karin Aronsson från Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen talade därefter om starka känslor och hur barn berättar i bild. Karins forskning är inriktad mot semiotiska resurser i barns liv: bild, lek, datorspel, flerspråkighet och språkutveckling.

Den ideella organisationen Tillitsverket bidrog genom Stina Balkfors och Patrick Kratt, med en presentation kring rummets betydelse för sinnliga upplevelser för både högkänsliga barn och andra. Det spåret följdes av Fanny Edenroth Cato, verksam vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, som höll ett föredrag om högkänslighet och funktionsvariationer i så kallade terapeutiska barnböcker. Fanny arbetar nu med forskningsprojektet Neuropsykiatriska diagnoser utifrån unga vuxnas perspektiv och livslopp, och undersöker unga vuxnas livsberättelser och talet om att vilja ompröva en neuropsykiatrisk diagnos (autism/adhd) som de fått i sin barndom.

Scenkonsten lyftes fram av CBK:s Ellinor Lidén. Ellinor, som våren 2022 disputerade med avhandlingen "Barnteater som händelser. Barnpublik och vuxenvärldar vid Kulturhuset Stadsteaters scen i Skärholmen", pratade om hur barns och ungas upplevelser kan väcka starka känslor och ge upphov till djupa reflektioner som dröjer sig kvar även efter att ridån gått ner.

Kajsa Englund, Clowner utan gränser.

Clowner utan gränser, som i över 25 år arbetat med barn och ungdomar runt om i världen som lever i utsatthet, medverkade under symposiets första dag. Clownen Kajsa Englund beskrev utifrån lång erfarenhet olika kreativa metoder som kan stärka barns psykosociala hälsa mitt i ett krigsområde eller humanitär katastrof. Clowner utan gränser är verksamma både i Sverige och utomlands och menar att ett tryggt liv inte handlar enbart om rätten att leva utom omedelbar fara utan också om god psykosocial hälsa. Ett citat från ett barn som mött clownerna: ”Tidigare var jag bara arg, nu är jag glad”.

Publiken fick sedan en visning av filmen Kikaren av Malin Erixon. Filmen handlar om tioåriga Eden som flyr den tryckta stämningen hemma till sin hemliga plats i trädgården. Två toarullar blir en kikare och genom den upplever Eden omvärlden på ett helt annat sätt. Malin Erixon samtalade med BUFF:s Daniel Lundquist om hur film kan skapa en känsla av frihet och att ingenting är omöjligt

Symposiets första dag inkluderade ett föredrag av Ebba Theorell, verksam vid Stockholms universitet. Ebba, som är konstnär med fokus på film, kropp och rörelse, har studerat hur små barns – pojkars – krigslekar kan tolkas och bemötas på fler sätt än farliga. Föredraget presenterade filmklipp och foton om forskning kring krigslekar och den avancerade koreografin som kännetecknar lekarnas rörelsemönster.

Ebba Theorell höll ett föredrag om barns krigslekar.

Barnlitteratur och känslorna som uppstår i samband med barns möte med kultur berördes under flera av symposiets föredrag. Martin Hellström från Linnéuniversitetet pratade om barns läsning över tid och gestaltade en bild av de ungas känslofyllda läsning. Symposiets första dag avslutades med samtalet mellan psykologen och författaren Jenny Jägerfeld och professorn och barnlitteraturforskaren Elina Druker från Stockholms universitet om svåra frågor och mycket skratt. Det är en konst att kunna bemöta barns svåra frågor på ett konstruktivt sätt, något Jenny har stor erfarenhet av. Ibland är gränsen hårfin och det gäller att balansera på rätt sida när man stöttar den som har ställt de svåra frågorna. Ett skratt kan vara förlösande och öppnande för samtal.

Elina Druker och Jenny Jägerfeld samtalade om svåra frågor och vikten av skratt.

Värt att nämna är också torsdagskvällens postsymposium, många utställare medverkade på denna mässa – också med boksignering – och minglet lockade närmare 400 deltagare! Helt fantastiskt att så många stannade kvar och tog del av utställarnas information och programplaneringar efter en lång dag med föredrag och samtal.

Symposiets andra dag började med Stine Liv Johansen från Aarhus universitet som undersöker hur barn och unga med funktionsvariationer nyttjar sociala medier som plattform för att skapa gemenskaper och uttryck för den egna identiteten. Stine har skrivit flera böcker inom området sociala medier, den senaste 10 tankar om digital utbildning.

Peter Kostenniemi från Stockholms universitet höll därefter ett föredrag om sin avhandling Hemsökt barndom. Bilder av barnet i gotisk barnlitteratur. Den studien undersöker hur bilder av barndomen kan fångas just i gotisk litteratur – vilket barn är det som ges plats? Det inkompetenta barnet?

Fokus på skratt och känslor samt hur migration gestaltas i svensk barnteater belystes i föredraget av Anna Lund och Rebecca Brinch, båda teaterforskare vid Stockholms universitet.

Symposiet avslutades genom en presentation av koreografen och forskaren vid SKH Dalija Acin Thelander som har varit banbrytande genom sitt undersökande och utforskande inom scenkonst för de allra yngsta och för barn med funktionshinder. Myriader av världar samt Hjärtat inuiti, båda vid Kungliga Operan, är två av Dalijas verk där små barn och deras föräldrar bjuds in att integrera med sångare och dansare i en magisk värld.

Dalija Acin Thelanders "Myriader av världar".

 

Under symposiet aviserades avslutningsvis ett nytt pris: ”Barn- och ungkulturens eget pris” – BaSta. Priset har instiftats för att uppmärksamma dem som gör en enastående insats för barns och ungas kultur och presenterades av Jenny Strömvall Sundberg, ordförande i Barnkultur i Sverige (BaS). Såväl enskilda personer som grupper och institutioner kan nomineras. Juryn för BaSta priset 2024 består av BaS styrelse med nationell representation, samt Centrum för barnkulturforsknings föreståndare Margareta Aspán samt Stefan Hansen VD för Unga Klara.

Tusen tack till alla som deltog i årets barnkultursymposium. Nästa år har vi bokat Aula Magna återigen. Vi ses där och då!