Intervjun genomfördes av Christophe Premat.

La fille d'elle-même berättar historien om en födelse. En kvinnas födelse ur en mans kropp. I denna självbiografi, där författaren använder den kvinnliga "jaget" som perspektiv, skildrar berättaren sin livsväg från barndomen till att omfamna sin sanna kvinnliga identitet och ta ansvar för den. Berättaren beskriver de korta kapitlen i boken som en illustration av de känslor av obehag, oförståelse och stolthet som uppstod när hon som barn blev kallad "ma p'tite". Gabrielle Boulianne-Tremblay använder både poetiska och skarpa ord för att anpassa sig till de olika situationerna. Tonen, som ibland är brutal, är en motreaktion på de händelser som berättas. Gabrielle Boulianne-Tremblay använder genren autofiktion för att beskriva hur denna könsövergång gick till, med behovet av att sörja förlusten av pojken för att kunna föda denna berättare som helt förändrar sin omgivnings inställningar och uppfattningar. Denna nya födelse, som genomsyras av en viss nostalgi för platser och relationer, uttrycks i ett levande skrivsätt där ögonblickens skönhet korrigerar tragedin.