I det här projektet studeras internationellt fackligt samarbete i metall- och verkstadsindustrin med fokus på efterkrigstidens Europaintegration(er) och framväxten av de ”fria” rörligheterna. Konkret studeras yrkesinternationalen Internationella metallarbetarfederationen (IMF) och Svenska metallindustriarbetareförbundet (Metall). En målsättning är att urskilja både hur fackliga organisationer försökte påverka Europaintegrationen och hur integrationen av de europeiska marknaderna påverkade de fackliga förutsättningarna.
Studien tar tidsmässig utgångspunkt i lanseringen av den så kallade Marshallplanen 1947, som ett viktigt steg i det mellanstatliga samarbete som så småningom mynnade ut i Europeiska Unionen. Undersökningen följer utvecklingen och de fackliga diskussionerna över kol- och stålgemenskapens tillblivelse 1952, Romfördragens undertecknande 1957 samt den parallella integrationsprocessen inom Europeiska frihandelssammanslutningen/European Free Trade Association (EFTA) som konstituerades 1960. Studien avslutas 1972, vid en tidpunkt då IMF hade utvecklats till en betydligt mer global organisation än den europeiska och nordamerikanska sammanslutning som den var under de första decennierna efter andra världskriget.
Tanken med detta dubbelsidiga fokus, på IMF och svenska Metall, är framförallt att analysen ska kunna närma sig den dynamiska ömsesidigheten mellan å ena sidan facklig internationalism som ideologi och praktik och å andra sidan nationsbundna intressen eller facklig nationalism. Ambitionen är att därigenom överbrygga nationalstatens ramar och analysera en yrkesinternational som en arena för transnationella diskussioner och erfarenhetsutbyten och som en aktiv aktör på den europeiska arbetsmarknaden. Ett fackförbund, såsom Metall i Sverige, verkade ju parallellt på nationell och internationell nivå. I fråga om Europa hade det svenska förbundet dessutom en tvetydig position, som representant för arbetare i ett land som stod vid sidan av 1950-talets huvudspår i den europeiska integrationen, men inte desto mindre hade ett stort intresse av efterkrigsutvecklingen: Svenska Metall representerade arbetare i en utpräglat exportorienterad industri i ett exportberoende land. I och med undertecknandet av Stockholmsavtalet i januari 1960 blev det svenska förbundet dessutom en del av de så kallade yttre sju i EFTA, i relation till de inre sex i Romfördragens integrationsprocess. Denna skiljelinje mellan fackförbund i EEG- och EFTA-länder skar rakt igenom IMF.
Projektledare: Johan Svanberg
Finansiär: Vetenskapsrådet