Det fanns fler likheter än skillnader i hur NATO betraktade de alliansfria och neutrala staterna på nord- respektive syd-flanken under det kalla kriget (Finland, Sverige och Jugoslavien). De ansågs kapabla att göra motstånd mot Sovjetunionen om de skulle bli angripna, och sågs därmed som en tillgång för NATO.

I detta bokkapitel beskrivs och diskuteras denna fråga av Magnus Petersson och Milorad Lazic.