Ny bild av pastoralens betydelse i den svenska litteraturhistorien
Vera Sundin har disputerat vid Stockholms universitet med avhandlingen Diktens gyllne dar. Den pastorala koden i svensk litteratur 1753–1876.
Bild: Sebastian Larsmo
Ända sedan antiken har författare skrivit pastoraler. På den tiden var det dikter om herdar och fattiga lantarbetare, men under århundradena har pastoralen utvecklats till en elastisk och mångfasetterad litterär kod som spelar en viktig roll i litteraturhistorien. Pastoralens svenska historia sträcker sig bakåt till den tidigmoderna perioden. Många förknippar än idag pastoralen med 1700-talet och Carl Michael Bellmans visor om nymfer och herdinnor. Övergången till 1800-talet, ofta beskriven som modernitetens början, var en omvälvande period både kulturellt och socialt. Det har sagts att pastoralen gick under i mötet med romantiken och den gryende individualismen, men var det verkligen så? I Diktens gyllne dar undersöker Vera Sundin pastoralens transformationer och förändrade funktioner från mitten av 1700-talet till andra halvan av 1800-talet. Genom att analysera verk av både kanoniserade och mer okända författare presenterar studien en ny bild av pastoralens betydelse i den svenska litteraturhistorien.
Thomas Gainsborough, Landskap med herde, mitten av 1780-talet.
Senast uppdaterad: 2026-02-11
Sidansvarig: Institutionen för kultur och estetik