Institutionens historia

År 1911 bildades Svenska kriminalistföreningen som fortfarande är aktiv. Föreningen Kriminologiska institutet startades 1946 med syftet att skapa en kriminologisk institution vid Stockholms högskola. Bakom föreningen stod ett antal höga jurister, professorer, läkare m.fl., som alla var intresserade av att utveckla kriminalpolitiken på vetenskaplig grund.

Föreningen arbetade för att inrätta en nationell polisstatistik, att bilda ett nordiskt samarbetsråd för kriminologi och att få en professur i kriminologi. Sveriges första professur i ämnet tillsattes 1965 med Knut Sveri från Universitetet i Oslo som första innehavare.

Föreningen Kriminologiska institutet arbetade för att kriminologin skulle få en samhällsvetenskaplig inriktning. Den tidigare medicinsk-psykiatriska inriktningen blev svårare att berättiga efter andra världskriget, då den kraftiga ökningen av ungdomsbrottsligheten knappast kunde förklaras genom individuella egenskaper. Denna brottsökning skulle dock, enligt föreningens medlemmar, kunna brytas genom sociala reformer, behandlingsåtgärder och kriminologisk forskning.

När Knut Sveri 1969 ansöker om tillstånd att få göra kriminologi till ett examensämne, sker det mot bakgrund av den vetenskapsoptimism som nämnts ovan. Ansökan motiveras med att det finns ett behov av specialutbildning i kriminologi inom kriminal- och socialvård, vid domstolarna och vid polis- och åklagarmyndigheterna, och att en grundutbildning skulle ha en positiv inverkan på forskningen. Ansökan går på remiss och samtliga instanser godkänner förslaget, Rikspolisstyrelsen och Kriminalvården i till och med mycket positiva ordalag.

När undervisningen i kriminologi kommer i gång, är det med ett 30-tal studenter. De närmaste 20 åren förblir institutionen relativt liten med omkring ett 50-tal helårsprestationer. De få lärarna och också doktoranderna kommer från andra ämnesområden.

Den första avhandlingen skriven av en student som gått kriminologiutbildningen vid institutionen kommer 1981. Flera av de tidiga avhandlingarna behandlar ämnen med kriminalpolitisk praktisk inriktning som rattfylleri, påföljder, tvångsmedel, polisen och brottsprevention och brottslighetens geografiska utbredning.

Kriminalstatistiken har spelat en särskild roll inom den kriminologiska forskningen. Tabellverket inrättades redan 1749, vilket ger Sverige världens äldsta officiella statistik. Även om den tidigaste statistiken inte specifikt behandlar brott och straff kan den ändå användas för dessa ändamål.

Dödsorsaksstatistiken ger möjlighet till en serie över mord och dråp, och bostadsstatistiken till fängelsebeläggningens utveckling. Kriminologiska institutionen har också haft en stark kriminalstatistisk tradition. Se till exempel Hanns von Hofers arbeten.

Institutionens forskare förekommer också, relativt sett, i stor utsträckning i nationella medier.

Institutionen har genom åren engagerat sig aktivt i undervisningen. Pedagogik är en viktig fråga för lärarna. Kursutvärderingar följs upp, institutionen strävar efter varierande undervisnings- och examinationsformer, och stor vikt läggs vid gruppövningar och arbete i mindre enheter. Samtliga professorer har varje termin haft en eller flera kurser på grundnivån. Kriminologiska institutionen har även erhållit flera pedagogiska utmärkelser.