Baltic Breakfast: ”ICES råd är inte rekommendationer” – fiskekvoter bör sättas med hänsyn till miljö

Beslut bör baseras på mer än prognos

Ett skäl till förvaltningens misslyckande, menar Charles Berkow, är att det vetenskapliga underlag som ICES presenterar har feltolkats. Högst upp i det dokument som årligen publiceras, ICES Advice on fishing opportunities, catch, and effort, finns ett stycke med rubriken ”ICES advice on fishing opportunitites”, ofta kallat headline advice. För sillen i centrala Östersjön står det i årets headline advice:

”ICES advises that when the EU multiannual plan (MAP) for the Baltic Sea is applied, catches in 2025 that correspond to the F ranges in the plan are between 95 340 (corresponding to FMSY lower × SSB2025/MSY Btrigger) and 125 344 tonnes (corresponding to FMSY × SSB2025/MSY Btrigger).”

 – Här blir det viktigt med språket. Ordet ”advises” kan betyda ”rekommenderar”, men det kan också betyda ”informerar”, säger Charles Berkow och exemplifierar med polisen i en deckare som frågar om en misstänkt blivit ”advised of his rights”.

 – I det här fallet är det fråga om en information om en prognos.

I det politiska beslutet om kommande års fiskekvoter bör fler aspekter vägas in, så som hur stor del av den förväntade avkastningen som ska användas för att investera i framtida tillväxt och hur stor risk man är beredd att ta på kort och lång sikt.

Mer information finns

Annan information om fiskbeståndets status finns också med i ICES underlag, men en bit längre ner. Där anges till exempel hur stor sannolikheten är för att beståndsmålet inte ska nås vid fiske på en viss nivå. För sillen i centrala Östersjön är risken till exempel 55 procent för att målet inte ska nås under 2025, även om det inte fiskas någonting alls.

 – Det här borde vara en signal om att bromsa – gasa inte – men råden har tolkats precis tvärtom, säger Charles Berkow.
Det framgår också att av underlaget att återväxten i det centrala sillbeståndet är osäker, att indata är felaktiga på grund av att man fått fel information från industrin och att enskilda delbestånd riskerar att slås ut vilket påverkar den biologiska mångfalden. 

 – Man har missat viktig information eftersom man läser forskningsrapporten som en tidningsartikel där det viktiga finns i rubriken och ingressen, i stället för ett försäkringsavtal där det viktiga kan finnas i fotnoter och tabeller, säger Charles Berkow och efterlyser en sammanfattning i underlaget från ICES advice.

Sillens roll i ekosystemet

Agnes Karlsson, vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet, forskar bland annat om sillens/strömmingens betydelse i ekosystemet. Genom att fisken förflyttar sig mellan kust och öppet hav kopplar den samman olika livsmiljöer. Den är också en länk mellan plankton och predatorer och mellan den fria vattenmassan och havsbotten, berättar hon.

 – På våren tar sig strömmingen in till kusten för att leka och under sommaren växer strömmingsynglen upp där. På hösten migrerar årsungarna ut till öppna havet och stannar där några år tills de blivit könsmogna.

Under sommaren är strömmingsungarna vid kusten viktig mat för rovfiskar som gädda och gös och för fåglar som storskrak, skarv och mås. Den vuxna strömmingen äter både djurplankton och bottenlevande organismer som till exempel vitmärla. Själv är den viktig föda för torsk och säl.

En studie som Agnes Karlsson och hennes kollegor gjorde för några år sedan utgående från miljöövervakningsdata från Bottenhavet visade att mängden vitmärlor var nära kopplad till hur bra strömmingen mådde och även till hur tjockt gråsälens späck var.

– Det visar hur viktig strömmingen är, säger hon.

Bygger in näring

Hydroakustiska undersökningar från senaste millennieskiftet visade att små strömmingsungar under sommarsäsongen kunde öka fiskbiomassan vid kusten kraftigt – upp till åtta gånger. Under en liknande undersökning som genomfördes för ett par år sedan, dock endast i augusti, hittades betydligt färre strömmingsungar, men däremot en hel del spigg.

 – Fler sådana studier skulle behöva göras där man följer om vi fortfarande får den här uppbyggnaden av strömmingsungar eller om det bara är spigg för hela slanten, säger Agnes Karlsson.

Hennes egen forskargrupp har undersökt hur mycket näring från algblomningen som tas upp i strömming, och visat att den har minskat med 95 procent. 55 procent av den näring som brukade bidra till strömmingstillväxt tas nu i stället upp av spigg. 

 – Men sedan går inte budgeten ihop. Så vad händer med resten av näringen? Gynnar den maneter eller blir det en snabb spiral med algblomningar i vattnet, i stället för att tas upp av strömmingar där den stannar kvar i flera år?

En aktuell frågeställning är om just det omfattande strömmingsfisket kan ha banat väg för den kraftiga ökningen av spigg vid kusten, eftersom vuxen strömming även kan äta spigg. Spiggen själv äter mycket betande smådjur, som i sin tur äter fintrådiga alger. Finns det ont om betare kan de fintrådiga algerna växa ohämmat och kväva tång och annan långsamväxande vegetation som är viktig i ekosystemet.

 – Strömmingen är en viktig art, sammanfattar Agnes Karlsson. Hur den mår och hur många de är påverkar toppredatorer. Om det blir mindre strömming kan det gynna vissa arter och missgynna andra, vilket kan ge kaskadeffekter. Vi måste hålla oss uppdaterade om de här sambanden så att vi kan ge bästa underlag för rådgivning om hur vi ska förvalta strömming när klimatet förändras. Och det förändras väldigt snabbt.

Vad skulle då Agnes Karlsson och Charles Berkow fatta för beslut om de själva var EU-ministrar, frågar moderator Gun Rudquist.

 – ICES borde lyfta de osäkerheter som finns mer. Politikerna borde lägga på större buffert för att ta hand om den här osäkerheten och sedan en annan buffert för att lämna kvar fisk för miljöns skull, säger Charles Berkow och föreslår en säkerhetsmariginal på 50 procent av MSY när fiskekvoterna sätts.

 – Om man slutar fiska så blir det fisk kvar i havet direkt så det är verkligen en tacksam åtgärd, tillägger Agnes Karlsson.

Text: Lisa Bergqvist

Se hela seminariet här: