Faktablad: Övergödningen av Östersjön – svenska utsläpp av kväve och fosfor

Publicerad i april 2026.

Östersjön kan naturligt delas in i tre delar; Bottniska viken, centrala Östersjön samt Kattegatt och de danska sunden. Övergödningsproblemen är störst i centrala Östersjön, men påtagliga i hela Östersjön med undantag för den norra delen av Bottniska viken – Bottenviken. Kattegatt och de danska sunden skiljer sig från de övriga delarna genom att vara ett övergångsområde där utströmmande vatten från centrala Östersjön blandas med det inströmmande saltare vattnet från Nordsjön. Sveriges geografi varierar kraftigt, vilket gör att det är stora skillnader när det gäller hur mycket näring som når havet från olika delar av landet och vilka källor näringen kommer från.

Till Östersjön som helhet bidrar Sverige med ungefär 13 procent av tillförseln av kväve och 11 procent av tillförseln av fosfor. Kvävetillförseln är ungefär lika stor till centrala Östersjön som till Bottniska viken och endast något mindre till Kattegatt och danska sunden, medan fosfortillförseln är dubbelt så stor till Bottniska viken som till de andra två delarna.

Näringstillförseln sker framförallt via vattendrag och direkta utsläpp längs kusterna, men också genom deposition på havsytan från atmosfären. Utsläpp till luft sprids över långa avstånd och den luftburna tillförseln till ett visst havsområde kan här inte direkt relateras till aktiviteter i det avrinningsområdet. När det gäller den lilla mängd atmosfärsdeposition som sker av fosfor är källorna inte möjliga att kvantifiera.

I grova drag har hälften av kväve- och fosfortillförseln från Sverige direkt ursprung i mänskliga aktiviteter, och återstoden betraktas som icke-åtgärdbar bakgrundsbelastning. Skillnaderna är dock stora mellan olika delar; till Bottniska viken utgörs ungefär två tredjedelar av näringstillförseln av bakgrundsbelastning och till de övriga delarna ungefär en tredjedel. Orsaken till den stora näringstillförseln i norr är att avrinningsområdet till Bottniska viken är tre respektive fyra gånger större än avrinningsområdet till centrala Östersjön och det till Kattegatt och de danska sunden. Centrala Östersjöns avrinningsområde är dessutom mycket torrare än de andra två. Sammantaget gör det att vattendragen i norr för med sig 7-8 gånger så mycket vatten som de i den centrala delen, och vattendragen i sydväst för med sig ungefär dubbelt så mycket.

Flera sektorer orsakar utsläpp

De mänskliga aktiviteter som orsakar näringsutsläpp till Östersjön sker inom den areella sektorn, där jordbruket dominerar, inom industri- och transportsektorn, där kväveutsläpp till atmosfären är en viktig komponent, samt inom avloppssektorn, som rymmer både stora avloppsreningsverk och enskilda avlopp.

Bidraget från den areella sektorn dominerar kvävetillförseln till centrala Östersjön och Kattegatt och de danska sunden. Undantaget är Bottniska viken, där tillförseln från alla sektorerna är av samma storleksordning. Det beror delvis på att regionen saknar avancerad avloppsrening av kväve, men också på att det bedrivs betydligt mindre jordbruk i den delen av landet. När det gäller fosfor är utsläppen från avloppssektorn ungefär lika stora som utsläppen från den areella sektorn. Fosforutsläppen från industrin är betydligt större till Bottniska viken än till de andra delarna av havet – lika stora som utsläppen från avloppssektorn och från den areella sektorn.

Den areella sektorn

Den bördigaste jordbruksmarken och därmed den största produktionen finns i södra Sverige, och här står jordbruket för en dominerande andel av tillförseln av både kväve och fosfor till havet. Både till centrala Östersjön och till Kattegatt och de danska sunden kommer ungefär en tredjedel av allt kväve och en fjärdedel av all fosfor från jordbruket. Den största delen når havet via vattendragen, men de luftburna utsläppen av ammoniak och kväveoxider från jordbruket är inte försumbara. Atmosfärsdepositionen som härstammar från jordbruket har endast minskat med ungefär 15 procent sedan 1990.

Kvävehalterna i vattendragen i södra och mellersta Sverige, och därmed kvävetillförseln till centrala Östersjön, ökade under perioden 2010–2020 efter att ha minskat stadigt under flera decennier. Ökningen verkar sammanfalla med en ökad användning av mineralgödsel och ökad avkastning per hektar inom spannmåls–odlingen.

En mindre del av utsläppen från den areella sektorn kommer från skogsbruk och vattenbruk. Idag finns bara någon enstaka havsbaserad fiskodling i Sverige så utsläppen från vattenbruk kommer nästan bara från fiskodling i inlandsvatten eller i bassänger på land. Till Bottniska viken utgör dock skogsbruket en betydande andel av kväveutsläppen och vattenbruket en icke försumbar andel av fosforutsläppen från sektorn.

Industri- och transportsektorn

I denna sektor ingår både utsläpp av kväve och fosfor till vatten från industrier. Dessutom ingår deposition av kväveoxider från luftemissioner från framför allt vägtransporter, industrier och el- och fjärrvärmeproduktion. Luftemissionerna har minskat kraftigt från dessa källor, och för hela sektorn har emissionerna minskat med omkring 70 procent sedan 1990, men ändå är andelen av Sveriges tillförsel till Östersjön inte försumbar.

De vattenburna industriutsläppen domineras av pappers- och massaindustrin. De flesta stora industrierna ligger i norra Sverige och där dessutom i högre grad vid kusten, vilket gör att de vattenburna industriutsläppen är stora till Bottniska viken. Dessa utsläpp domineras av ett fåtal stora industrier. Till exempel finns det 17 industrier i Sverige som släpper ut mer än 5 ton fosfor per år, och av dessa ligger 11 stycken utefter Bottniska vikens kust där de svarar för 140 av de 155 ton fosfor som industrin släpper ut totalt till det vattenområdet.

Avloppsreningssektorn

Reningen av fosfor i avloppsreningsverk är effektiv och i genomsnitt 95 procent tas omhand även i små kommunala reningsverk. Kvävereningen är också generellt effektiv i större och kustnära reningsverk, men sämre i inlandet och i norr. Nya EU-direktiv kommer dock att leda till krav på avancerad kväverening även i Bottniska vikens avrinningsområde, vilket på sikt kan minska kvävetillförseln till havet från reningsverken med 50-60 procent (omkring 2 500 ton).

Ungefär 90 procent av svenskarna, liksom många mindre industrier, är anslutna till kommunala avloppsreningsverk. Trots det har ungefär 25 procent av småhusfastigheterna (närmare 500 000 stycken) enskilda avlopp eller är anslutna till mycket små avloppsreningsverk. När det gäller fosfor är utsläppen från enskilda avlopp betydande. Till Bottniska viken är dessa utsläpp lika stora som reningsverkens, och till övriga delbassänger drygt hälften av reningsverkens.

Bräddning och dagvatten står sammantaget för nästan lika stora utsläpp som enskilda avlopp. Att åtgärda dessa utsläpp är komplext och problemet väntas också förvärras om klimatförändringarna ger mer frekventa och kraftigare skyfall.

Tidsutveckling och potential för minskning

Sedan 1990-talet har den svenska tillförseln av kväve och fosfor minskat till alla delområden. Minskningen har dock avstannat på flera håll, och under de senaste tio åren ser vi bara minskande tillförsel av kväve till Bottniska viken och av fosfor till centrala Östersjön. Kvävetillförseln till centrala Östersjön har stabiliserats på en relativt hög nivå efter att ha varit lägre under åren kring 2010.

De antropogena utsläppen av kväve och fosfor till Östersjön fördelar sig relativt jämnt över flera sektorer och källor, vilket gör det svårt att finna enkla lösningar till stora minskningar. Även om jordbruket står för den största delen av utsläppen, framför allt av kväve, är det inte självklart att det är inom den sektorn som potentialen för minskning är störst när man beaktar kostnadseffektivitet och samhällsnytta. För att lyckas med de utsläppsminskningar som Sverige förbundit sig till krävs sannolikt åtgärder inom flera sektorer och av flera utsläppskällor.

Kontakt

Bo Gustafsson
Baltic Nest Institute, Stockholms universitets Östersjöcentrum
bo.gustafsson@su.se

Läs som pdf

Läs eller ladda ner faktabladet som layoutad pdf:

Övergödningen av Östersjön – svenska utsläpp av kväve och fosfor (pdf)