Forskningsämne Fransk historisk lingvistik

Inom historisk lingvistik undersöker man bland annat de fonetiska förändringarna. Franskan har nämligen genomgått synnerligen radikala ljudförändringar.

Till grund för förändringen ligger sociala, demografiska, geografiska och/eller politiska aspekter. Under vissa perioder kan förändringen ske snabbare än andra. Som språkhistoriker kan man studera antingen hur ett visst språk har förändrats över tid (diakroni) eller hur det såg ut vid ett visst givet tillfälle under historien (synkroni).

Inom historisk lingvistik undersöker man bland annat de fonetiska förändringarna. Franskan har nämligen genomgått synnerligen radikala ljudförändringar. Det gäller inte minst uttalet, där antalet stavelser i orden reducerades avsevärt jämfört med latinet. De omfattande ljudförändringar som skedde ledde också till att många ord inte har ett enda fonem kvar av sitt latinska etymon (ursprungsord). Andra språkliga aspekter som kan studeras är de morfosyntaktiska, t. ex. demonstrativa och relativa pronomen. Framväxten av personliga pronomen, som inte existerade i latinet och som inte heller finns i de övriga romanska språken i någon större utsträckning, är ytterligare ett forskningsområde. Inom verbsystemet har man undersökt det nya tempuset för framtid, samspelet mellan indikativ och konjunktiv och de fristående satsförkortningarna. Man kan även studera textbindning då det finns ett antal diskursmarkörer i äldre franska. Ett ytterligare forskningsområde är lexikonet: på grund av sin långa historia kan den latinska vokabulären undersökas och man kan studera de inlån som franskan gjort från latinet. Dessutom har franskan påverkats av flera andra språkområden, såsom det germanska och det arabiska.