Kungsängsliljor i Bergianska trädgården
 

– Det förslag till strategi som nu finns i FN:s globala mål för biologisk mångfald saknar helt indikatorer för genetisk mångfald hos vilda växter och djur. Men sådana behövs för att säkerställa att tillräckligt mycket variation på DNA-nivå finns för att bestånd av arter ska kunna anpassa sig till snabba miljöförändringar, säger Linda Laikre, Zoologiska institutionen, Stockholms universitet. 

Över 30 forskare från 17 länder – däribland Linda Laikre –har nu tillsammans tagit fram förslag på tre indikatorer för att följa förändringar av genetisk mångfald globalt. Forskarna menar att dessa indikatorer bör användas när FNs biodiversitetskonvention nu utarbetar en ny strategi för biologisk mångfald som ska gälla globalt fram till 2050. De tre indikatorerna mäter mängden genetisk variation inom bestånd, antalet bestånd av arter samt omfattningen av DNA-data för olika arter.

Läs artikeln med förslaget på indikatorer här: https://doi.org/10.1016/j.biocon.2020.108654 (tidskriften Biological Conservation)

Läs hela debattartikeln i Science här: https://science.sciencemag.org/content/367/6482/1083.2
Bland undertecknarna finns Linda Laikre och Nils Ryman, Zoologiska institutionen, Stockholms universitet.

Bakgrund:

FN:s konvention om biologisk mångfald är ett grundläggande, bindande avtal mellan 196 länder om att bevara den biologiska mångfalden. Avtalet skrevs under i samband med FN:s Riokonferens 1992, och dess sekretariat har nyligen publicerat ett första utkast av målen för biologisk mångfald efter 2020.