Sportlovet – så blev stockholmarnas lov ett lov för alla

– 1925 inleddes ett samarbete mellan Skidfrämjandet, SJ, Turistföreningen och Skolöverstyrelsen för att ge möjlighet åt skolungdomar i storstäderna, främst i Stockholm, att vistas i fjällen, säger Daniel Lövheim.

Skidskola i Hagaparken 1953. Foto: Jan Ehnemark/Digitala Stadsmuseet

Hur startade idén om sportlov i Sverige?

– Det börjar med den ökade betydelsen av nya idéer om skolungdomars fysiska fostran som rådde under 1900-talets första decennier. Exempelvis hade ”friare kroppsövningar” inom skolidrotten fått större utrymme i folkskolan från 1919 och läroverken i samband med 1927 års skolreform. Från 1920-talet inföll sportlovet i samband med påsken. Antalet elever som kunde ges möjlighet till dessa resor under påsken var från början litet men steg till femtusen om året i början av 1930-talet.

Foto: Kungliga biblioteket

Carl Svedelius – sportlovspionjär

En av förgrundsfigurerna var Carl Svedelius, rektor vid pojkläroverket Norra Real i Stockholm. Han var en tillskyndare av friluftsliv och hade redan 1910 anordnat fjällresor i liten skala för sina elever. Hans arrangemang fungerade under mellankrigstiden som en mall för den alltmer utbyggda verksamheten kring sportlovet.

 

När började det kallas för sportlov?

– Första gången ordet ”sportlov” nämns mer utförligt är under den senare delen av 1930-talet. Då hade idén provats att ge enskilda skolor rätt att förlägga ledigheten tidigare under vinterhalvåret, genom att omfördela lovdagar från påsk- och pingstledigheter. Motivet var bland annat att motverka ”vårtrötthet” och pigga upp eleverna inför återstoden av terminen. En ledig vecka i februari-mars ansågs skapa möjligheter till detta.

Men var kommer kokslovet ifrån?

– Den termen började användas under andra världskrigets första år. Då tillkom en anledning att ge barnen ledigt från skolan, nämligen behovet av att ransonera bränsle för uppvärmning. För att spara in pengar stängdes skolorna i fler städer och kommuner därför under en vecka. Men precis som idag var det dock långt ifrån alla som hade möjlighet att åka till fjällen. Därför ansågs det viktigt att kommunerna och friluftsfrämjandet anordnade aktiviteter i närområdet.

Och när blev sportlovet det vinterlov som vi rent allmänt förknippar med fjällresor?

– Den gamla termen ”sportlov” togs efterhand tillbaka och i slutet av 1950-talet blev ledigheten ett allomfattande fenomen där även stora delar av landsbygden inkluderades. Ytterligare ett motiv som nu började anföras var strävan efter att motverka infektioner och smittspridning under denna tid på året. Med införandet av fler semesterveckor under 1960- och 1970-talet och en alltmer utbyggd fjällturism antog sportlovet successivt formen av en familjeangelägenhet.

Hur har utvecklingen sett ut sedan dess?

– Ju närmare vår egen samtid vi kommer, desto vanligare har det blivit att åka till varmare länder. Men att resa bort har inte varit alla förunnat. För de hem som haft en svagare ekonomi, inte minst ensamstående föräldrar, har det varit en omöjlighet att ta med familjen på en vecka i fjällen eller till Kanarieöarna. Den situation kvarstår ju än idag, därför fortsätter kommuner och föreningar att anordna aktiviteter för barn som inte kan resa iväg och där föräldrarna är tvungna att arbeta.  

Har andra länder sportlov?

– Finland har ”skidlov” (hiihtoloma) eller ”vinterlov” (talviolama), medan Norge och Danmark genomför ”vinterferie” ungefär vid samma period. De går alla tillbaka till tidpunkten strax före eller efter andra världskriget.

– En del europeiska länder har också lov för motsvarande perioder, däribland Nederländerna, Belgien, Schweiz och Tyskland. En del delstater i USA har också något som kallas ”Midwinter break” (ibland ”Midwinter recess”) vid samma tidpunkt som Sverige. Inte att förväxlas med det mer omskrivna så kallade ”Spring break” som framförallt förknippas med resor till varmare platser och ett mer utpräglat uteliv.

Mer läsning

Läs mer om Daniel Lövheims forskning