50 år efter militärkuppen är tragedin fortfarande ett öppet sår
Den 11 september 1973 störtades den demokratiskt valde presidenten Salvador Allende av den chilenska militären, under ledning av Augusto Pinochet. Efter militärkuppen följde 17 år av militärdiktatur då tiotusentals politiskt och fackligt aktiva förföljdes, torterades, avrättades eller försvann. Tragedin är fortfarande ett öppet sår för det chilenska folket, och än idag är berättelsen om händelserna polariserad, menar forskarna Andrés Rivarola Puntigliano och Paulina de los Reyes.
Andrés Rivarola Puntigliano är professor i Latinamerikastudier vid Romanska och klassiska institutionen, Stockholms universitet. Han har bland annat studerat näringslivsorganisationer i Chile, huvudsakligen inom industrisektorn och undersökt hur relationen mellan industriföretagare och staten förändrades från början av 1960-talet till slutet av 1990-talet.
Paulina de los Reyes är professor i ekonomisk historia vid Institutionen för ekonomisk historia och internationella relationer, Stockholms universitet. Hon har skrivit om jordbrukets omvandling i Chile under diktaturen och bland annat forskat om den chilenska diasporan i Sverige och om ”intergenerationellt minnesarbete”.
Berätta om din forskning relaterat till militärkuppen i Chile 1973?
Andrés:
Från att ha varit en stark pro-demokratisk kraft bytte näringslivets organisationer ställning och blev en stark stödgrupp till den Pinochetledda regimen. En av de saker som min avhandling analyserar är vad som motiverade deras ändrade position. En förklaring var den starka polarisering som rådde i Chile under början av 1970-talet, och den ”kalla krigs-dikotomin” som blev dominerande. Resultatet av denna polarisering var en urholkning av de krafter som sökte utveckling och stabilitet genom det demokratiska systemet.
Paulina:
De flesta chilenare som kom till Sverige under 1970- och 1980-talen var politiska flyktingar som hade blivit utsatta för förföljelser, fängelse eller tortyr. Många bar på svåra erfarenheter av livet som oppositionella till diktaturen men ankomsten till det nya landet gav inte alltid möjligheter att bearbeta dessa erfarenheter.
I intervjuer genomförda inom forskningsprojektet ”Invandrade mödrar och rasifierade barn” förekommer många berättelser av chilenska familjer i Sverige som handlar dels om föräldrarnas tystnad om vad de har varit med, dels barnens försök att hantera och skapa mening kring minnesskärvor, berättelser och tystnader om händelser som de inte själva har upplevt men ändå format deras liv och existensvillkor i Sverige. Begreppet inter-generationellt minnesarbete syftar på att ringa in de specifika villkor som kännetecknar överföringen av oftast svåra minnen, erfarenheter och vägval mellan olika generationer i ett sammanhang av landsflykt och diaspora.
Berätta om händelserna vid militärkuppen?
Andrés:
Chiles väpnade styrkor angriper presidentpalatset i Santiago de Chile, La Moneda. Presidenten, Salvador Allende, en grupp medarbetare och säkerhetsvakter bestämmer sig för att försvara de demokratiska institutionerna med väpnat motstånd. De blir då omringade av Chiles armé, under ledning av överbefälhavare Augusto Pinochet. Allende uppmanas att ge sig men han vägrar. Presidentpalatset blir senare bombat av det chilenska flygvapnet. Under tiden väntar Allende på stöd från oppositionens politiska partier eller delar av de väpnade styrkorna, men detta uteblir. Till slut bestämmer han sig för att begå självmord. Hela processen fram till kuppen, och även efteråt skedde med USA:s regerings vetskap och bifall.
Hur förändrades samhället under Pinochet? Vilken betydelse har händelserna haft för Chiles historia?
Paulina:
I princip innebar det att rättssamhället upphörde och att krigstillstånd rådde över hela landet. Militärer och dess civila allierade på högerkanten begick fruktansvärda övergrepp på civilbefolkningen. Avrättningar, förföljelser, tortyr och fängelse drabbade inte bara oppositionella utan också deras familjer, inklusive äldre och barn. Det var inte ovanligt att familjemedlemmar användes som gisslan eller till och med blev torterade för att bryta ner eventuellt motstånd.
Chile hade haft ett stabilt institutionellt system under merparten av 1900-talet. Den militära kuppen kom att krossa den demokratiska ordningen och institutionella stabilitet som utmärkte Chile i Latinamerika. Bombningen av Moneda Palatset var början på en brutal omvandling som fortfarande spökar i det chilenska samhället. Det genomfördes också en drastisk ekonomisk omvandling i nyliberal riktning med minskade statliga investeringar i hälsa, utbildning och bostäder som ökade ojämlikheten och ledde till omfattande fattigdom bland stora delar av befolkningen.
Hur påverkar militärkuppen Chile och det chilenska folket idag?
Andrés:
Chile var en av de mest långlivade demokratierna i Latinamerika och världen. Det påverkar oss än idag, att en stark demokrati kan förvandlas till en storskalig terrorstat.
Paulina:
Dels finns en politisk skuld gällande förtroendet för de demokratiska institutionernas förmåga att genomföra reformer utan att bli stoppade med våld. Dels finns också en uppluckring av den sociala vävnaden. Individualismen har dominerat trots att många gräsrotsorganisationer har drivit en viktig kamp mot juntans brott mot mänskliga rättigheter, inte minst feministiska organisationer och miljöorganisationer som motsätter sig rovdriften av naturresurser.
Hur såg Sveriges mottagande av chilenska flyktingar ut och vad var Sveriges roll under de närmaste åren efter kuppen?
Paulina:
Solidariteten med flyktingar var stark i Sverige under 1970-talet, många svenska aktivister gjorde sina första politiska erfarenheter inom solidaritetsrörelsen. Chilenska flyktingar var också eftertraktade som arbetskraft, svenska storföretag som t ex Asea och Volvo kom till flyktingförläggningar för att rekrytera arbetare. Däremot var det svårt för studenter att fortsätta med sina studier eller för vissa flyktingar att få sina professioner erkända i Sverige. Att börja från noll var mer norm än undantag.
Andrés:
Sverige spelade också en viktig roll som del av de internationella röster som fördömde kuppen i Chile.
Hur blev den efterföljande debatten, både i Chile och i Sverige?
Andres:
I Chile har det inte varit lätt att prata om tiden för diktaturen, än idag är det stora grupper i samhället som rättfärdigar kuppen och brott mot mänskliga rättigheter som gjordes under den militära regimen. Demokratiseringsprocessen innebar att delar av regimen behöll en stark representation i parlamentet, som inte kunde väljas i allmänna val. Det fanns också en starkt positiv syn på vad regimen uppnått ekonomiskt. Ändå fortsatte debatten kring övergrepp och ansvar, vilket med tiden har möjliggjort öppningar i det politiska landskapet och framsteg i rättsliga processer mot ansvariga för brott mot mänskliga rättigheter. Över hundra chilenska militärer sitter fängslade för brott mot mänskligheten, bland annat de högsta cheferna för Pinochetregimens säkerhetsapparat. Det har också skrivits rapporter från en sanningskommission angående brott mot mänskligheten under militärregimen.
Paulina:
Många har hyllat den ekonomiska utvecklingen under diktaturen men ny forskning i ekonomisk historia visar att de genomsnittliga tillväxtsiffrorna var rätt mediokra. Den eventuella ekonomiska framgången legitimerar inte heller det lidande som det chilenska folket fick utstå.
Hur ser debatten ut idag?
Andrés:
Frågan om varför demokratin upphörde och hur staten kunde omvandlas till en terrormaskin är fortfarande aktuell. Förhoppningsvis består den och fördjupas, eftersom det fortfarande finns många frågor som behöver uppmärksammas, till exempel behövs en djupare kännedom om statens terrorapparat, en komplex och mångfacetterad apparat med många involverade personer och aktörer.
Vad betyder årsdagen för det chilenska folket och exilchilenare t ex i Sverige?
Andrés:
Det är en dag av sorg, på grund av allt dödade, alla torterade och förföljda personer. En tragedi som fortfarande är ett öppet sår, men också ett minne av den enorma folkliga kampen och hjältemodet som ledde till att man kunde återerövra demokratin.
Paulina:
Det är utan tvivel en sorgens dag för de flesta, men det finns fortfarande de som rättfärdigar kuppen och vill skapa en berättelse om att militärerna agerade i ett nödläge. Kampen över berättelsen är mer polariserad nu än det har varit under många år och det är en mycket farlig utveckling. Det ger anledning att befara att de grupper som var beredda att störta en demokratiskt vald regering då är beredda att göra det igen.
Evenemang kopplat till minnesdagen på Stockholms universitet 11 september:
Senast uppdaterad: 11 september 2023
Sidansvarig: Kommunikationsavdelningen