Jag hjälpte till att utse Nobelpristagarna i fysik - så här beslutar vår kommitté

Jag är inne på mitt nionde och sista år i Nobelkommittén för fysik, vilket är ett helt fascinerande jobb - om än svårt. Det bästa är att höra de chockade pristagarnas reaktioner när de får några av de största nyheterna i sina liv över telefon. Artikel återpublicerad från The Conversation av professor Mats Larsson, Fysikum.

Författaren, Mats Larsson, till höger under tillkännagivandet av 2023 års Nobelpris. KVA
Författaren, Mats Larsson, till höger under tillkännagivandet av 2023 års Nobelpris. KVA

Jag är inne på mitt nionde och sista år i Nobelkommittén för fysik, vilket är ett helt fascinerande jobb - om än svårt. Det bästa är att höra reaktionerna från de chockade pristagarna när de får några av de största nyheterna i sina liv över telefon. Ibland håller jag också presentationer om hur Nobelpristagarna väljs ut. Det kan vara inför deltagarna i ett Nobelsymposium eller inför en gymnasieklass. Och jag har märkt att även om ämnet tenderar att väcka stort intresse så är processen dåligt känd.

Att förklara hur pristagarna väljs ut är dock inte helt okomplicerat - det finns strikta regler om sekretess. Jag måste förlita mig på material från Nobelprisets officiella webbplats å ena sidan, och fallstudier som är äldre än 50 år och därför inte längre hemliga å andra sidan.

Nobelkommittén består av cirka sex till åtta ledamöter som utses av Kungliga Vetenskapsakademien. Arbetet med att välja ut ett pris är uppdelat i tre delar. Den första och mycket viktiga delen är nomineringarna. Kommittén skickar ut cirka 3.000 brev till forskare över hela världen i september och oktober varje år och ber om nomineringar, med en deadline den 31 januari året därpå.

 

Reglerad lista över nominerare

Nomineringslistan är reglerad så att vissa personer alltid tillfrågas, bland annat tidigare Nobelpristagare, fysikprofessorer i Norden och ledamöter i Kungliga Vetenskapsakademien.

Sedan finns det en ganska stor annan grupp människor som inbjuds att nominera men bara för några år i taget, så denna del av processen roteras regelbundet. Slutligen ombeds många universitet att konsultera någon fakultet för sin nominering, och återigen roteras universiteten.

Den andra delen handlar om expertutlåtanden. Baserat på nomineringarna identifierar kommittén vissa områden inom fysiken där upptäckter eller uppfinningar har skett på en nivå som kan göra dem berättigade till ett pris.

 

Konfidentiella rapporter från experter

Kommittén begär sedan konfidentiella rapporter från experter inom dessa utvalda områden, som tillfrågas om de anser att dessa upptäckter eller uppfinningar är tillräckligt viktiga för att motivera ett Nobelpris. Om så är fallet ombeds de också att identifiera de personer som de anser har gjort de viktigaste bidragen.

Den sista delen är det arbete som utförs av kommittén. I början av juni sammanträder kommittén och sammanställer en kortlista över de mest intressanta priskandidaterna. Diskussionerna i kommittén är alltid öppna, skarpa, uppriktiga och ibland känslomässiga, men aldrig fientliga.

 

Skeptiska åsikter om Einsteins relativitetsteori

Albert Einstein fick inte Nobelpriset för sin relativitetsteori. Wikipedia, CC BY-SA
Albert Einstein fick inte Nobelpriset för sin relativitetsteori.Wikipedia, CC BY-SA

I början av 1920-talet fanns det till exempel ett enormt tryck på att tilldela Albert Einstein priset. Men vissa medlemmar i kommittén var skeptiska till relativitetsteorin. Kompromissen blev att belöna Einstein för förklaringen av ett fenomen kallat den fotoelektriska effekten istället, vilket är exakt den effekt som årets pristagare har undersökt i detalj.

Medan den andra framgångsrika teorin inom modern fysik, kvantmekaniken, har belönats rikligt med Nobelpris (1932/33, 1945, 1954, 2022), dröjde det till 2020 innan relativitetsteorin belönades explicit.

 

De sista stegen

Under sommaren arbetar varje kommittémedlem på egen hand med att förbereda vissa delar av den slutliga prisrapporten. Under en retreat i augusti träffas kommittén och färdigställer denna rapport, med en rekommendation till Kungliga Vetenskapsakademien. Det förekommer faktiskt flera möten mellan kommittémedlemmarna under sommarmånaderna, men kontakt via e-post och telefon är strängt förbjuden.

Rapporten, inklusive ett förslag på maximalt tre pristagare och en motivering, skickas sedan till akademien. I september diskuteras förslaget bland akademins fysikerledamöter. Under ett andra möte i september röstar denna grupp om huruvida de stöder förslaget från kommittén.

I oktober, samma dag som priset tillkännages, sammanträder akademin igen för att fatta ett slutgiltigt beslut, som inte kan överklagas. När beslutet är fattat kontaktas pristagarna per telefon. Slutligen tillkännages beslutet vid en presskonferens som direktsänds i Sveriges Television och på akademiens hemsida.

Dagen efter tillkännagivandet börjar några av kommitténs ledamöter hjälpa till med den affisch som kommer att finnas fritt tillgänglig för allmänheten i samband med Nobelföreläsningarna i december.

Vid det här laget har arbetet med nästa års Nobelpris i fysik redan börjat - redan innan årets nomineringar var kända. Det finns alltid expertrapporter som diskuteras och efterfrågas. Arbetet tar aldrig slut!
 

Författare: Mats Larsson, professor i molekylär fysik på Fysikum vid Stockholms universitet och medlem i Nobelkommittén för fysik.

Denna artikel är återpublicerad från The Conversation under en Creative Commons-licens.
Läs den ursprungliga artikeln.