Lennart Holmberg in memoriam, *19 september 1938, †8 augusti 2023

Lennart växte upp i Stockholm. Efter grundexamen doktorerade han i fysik i Tor Ragnar Gerholms forskargrupp vid Stockholms Universitet. Gerholms elektronspektrometer blev huvudinstrument för Lennarts forskning med fokus på elektronrelaterad kärnfysik såsom inre konversion och instrumentutveckling. 

I sina två första publicerade arbeten¹), båda publicerade år 1965 i samma nummer av tidskriften Nuclear Physics, studerade han, tillsammans med Bo-Göran Pettersson och Tor Ragnar Gerholm, egenskaper hos elektromagnetiska övergångar i atomkärnorna 198Hg och 196Pt genom mätningar av vinkelkorrelationen mellan gammastrålning och inre konversions-elektroner. Han erhöll sin doktorsgrad 1973 efter att ha disputerat med avhandlingen ”Internal Conversion Processes and Radiation Strengths in the Radioactive Decay of Atomic Nuclei” och fick därefter tjänst som docent vid Fysikum. Efter en tid sökte sig Lennart vidare till strålskyddsinstitutet SSI för att där arbeta med ett av de stora namnen inom strålskyddet, Bo Lindell.

Efter några år återvände Lennart till Fysikum som lektor i fysik, och blev därefter Fysikum trogen. Vid sidan av forskningen var Lennart intresserad av utveckling av nya kurser och laborationer. I samverkan med en konstnär gavs laborationer i mekanik en konstnärligt inspirerad utformning. Han startade seminarieverksamhet för doktorander där forskare i ämnen som filosofi och vetenskapsteori bjöds in som talare och sedan deltog i fördjupande samtal, t.ex. filosofen Lars Bergström och författaren Nils Uddenberg, för att nämna några.

I tio år kring sekelskiftet delade Lennart ledarskapet för ”Fysikdagar på Laxön”, ett sommarseminarium för gymnasister från Stockholmsområdet. Genom sitt stora intresse för fysik- och teknikhistoria blev han också medlem av IVA. Med Lennarts breda kulturella intressen var det också naturligt med aktivt medlemskap i litterära föreningar, som ”The James Joyce Society of Sweden and Finland” där han var sekreterare.

Efter pensioneringen vid början av 2000-talet påbörjade Lennart sitt sista stora projekt, en bok om Fysikums historia. Lennart, som var en mycket samvetsgrann person, ägnade mycket tid åt att kolla och dubbelkolla alla fakta. Boken, ”Fysikinstitutionen vid Stockholms universitet 1978 – 2001”, kom i tryck 2019. Han var en av initiativtagarna till sällskapet Mimer för fysikpensionärer och var under alla år en av dess mest aktiva medlemmar. In i det sista förberedde han ett Mimer-inlägg om Joyce.

Vi som haft turen och glädjen att arbeta med och vid sidan av Lennart är tacksamma för den kunskap och vänskap han alltid spred omkring sig, hans goda råd och glada skratt. Alla dessa fina minnen bär vi med oss.

Kollegor från Fysikum genom Per-Erik Tegnér

¹)Confirmation of the presence of E0 in direct competition with M1 and E2 (Nuclear Physics 65, s466, 1965) och Non-existence of dynamic contributions to the 412 keV E2 conversion process in Hg198 demonstrated by a new experimental method (Nuclear Physics 65, s454, 1965)