a report from Swedish and Scottish students, Mars/April 2011

Friday, March 25 by Alasdair Skelton

Yesterday, we arrived in Edinburgh, mid afternoon. The capital city was enjoying typical Scottish weather (sunny and warm, 17 degrees!). Today it is cooler but calm. We are midway between the Scottish Mainland and Islay. This is the most southerly of the Hebrides. This beautiful island which was the former seat of the Lord of Isles tells a fantastic geological story, of the opening and closing of an Ocean. In the next few days, our students, who are on the evening flight to Islay, will discover this story. Islay is also home to eight of Scotland’s whisky distilleries, which are on the Island for its peat and plentiful supplies of fresh water. While exploring Islay’s story, our students are tasked with discovering how Islay’s water reflects the diversity of the rocks from its source region as well as the glacial sediments and of course the peat through which it travels.

Lördag, 26 mars skriven av Helene Ljung

Ett gäng kvasigeologer besöker Islay Deltagare i kursen ”De geologiska förutsättnigarna för Skottlands whiskyindustri” har avslutat sin första exkursionsdag. Dagen inleddes med en snabb repetition av Skottlands geologi och en ännu snabbare repetition av jordens tektonik under de senaste 600 årmiljonerna. Japetus öppnades för 570 miljoner år sedan och stängdes för 430 miljoner år sedan inom loppet av några minuter! Fantastiskt vad man kan åstadkomma med en animation. Efter den teotetiska bakgrunden var det dags för praktiska övningar. Färden gick mot Bruichladdich, ett av Islays åtta destillerier. Solen sken, havet låg stilla och vackert, luften kändes frisk och varm och det första som hände var att alla frivilligt blev vallade omkring i ett mörkt, kyligt destilleri och andades in torvförorenade avgaser. Uppfriskade av destillerimiljön var det dags att ta sig ut i naturen. Självfallet hade molnen börjat torna upp sig. Vi åkte bil 15 min, promenerade sedan lika länge över böljande kullar ned mot havet. Och så var det dags för lunch, som avnjöts sittande i gräset i den vackra Lossit bay. Den som tror att geologiexkursioner är en stilla dans på rosor tror alldeles fel. Nu började allvaret! Den första studien var av ventifakter, stenar som slipats släta och fina av vind och sand på den sidan som legat mot den förhärskande vindriktningen.
Efter mjukstarten med ventifakterna väntade den verkliga utmaningen. Den bestod av en häll med olika bergarter, intrusioner, mineraler, kristaller, gångar och kornstorlekar. Plötsligt skulle vi bete oss som verkliga geologer. Först genom att rita av hällen och färglägga de olika delarna på ett pedagogiskt sätt. Som om inte det var svårt nog skulle vi sedan analysera de olika delarna. I huvudsak utgjordes hällen av fyra geologiskt intressanta delar. Redan den första delen var komplicerad. Men det visade sig senare då vi studerade de övriga delarna, att den första var jämförelsevis enkel. Allt är, som bekant, relativt. Varefter svårighetsgraden ökade, ökade även förståelsen, märkligt nog. Hela processen som hällen genomgått kan beskrivas
i följande steg: 1. Bildning av gnejs
2. Intrusion av mafisk bergart
3. Metamorfisering
4. Intrusion av ultramafisk bergart
5. Omvandling
Efter analysen av hällen var det dags att krypa (nåja, huka sig) genom en trång tunnel som bildats genom landhöjningen. Vi traskade också ett berg i en hal, geggig spricka. I den händelse någon skulle halka och rutscha utför stod de övriga deltagarna redo att hjälpa till och dokumentera händelsen. Dagens sista lokal var Loch Indahl. Det såg till enbörjan lovande ut. Vi skjutsades till en vacker strand men meningen var att vi skulle gå åt andra hållet. Uppför en trappa till en platå. Det var bara det att trappstegen var sådär en hundra meter höga och branta. Att trappan en gång bildats fluvialt eller av havet hjälpte inte ett dugg. Så var den första dagen till ända.

Söndag, 27 mars Skriven av Linda Pettersson

Resan genom Islays geologiska historia Dagen började med en resa upp till Bunnahabhainn där vi tog oss ut på klipporna vid sundet mellan Islay och Jura. Här fick vi bl.a. se exempel på rundaktiga formationer av de blågröna bakterierna stromatoliter, de äldsta levande organismer man har hittat bevis på. De vi såg i Bunnahabhainn levde på de grunda delarna av havet som omgav Isaly för ca. 600–700 Miljoner år sedan. Dessa organismer finns fortfarande, men lever framförallt i varma klimat. Exempelvis i Australien. Vi fortsatte vidare till den närbelägna hamnen i Port Askaig där vår mycket entusiastiska professor Alasdair förklarade att såväl korn som lagringar i berg inte alltid är små till storleken. Därför kallar man dessa för Klaster. Här skulle vi identifiera en bergvägg och vi kom fram till att den besod av förstenad morän/tilit. Detta område var 700 miljoner år gammalt. Vi fick också en genomgång om tesen Snowball Earth och varför vissa geologer hävdar att jorden har varit helt snötäckt. I Bunnahabhainn såg vi stromatoliter som är tecken på att Islay har legat i tropikerna medan vi i Port Askaig såg förstenad morän som är en isavlagring. Dagen avslutades i en charmerande vik söder om Port Ellen där vi fick följa bergets historia, från öppningen av havet Iapatus till stängingen av detsamma och därefter öppningen av Atlanten. Här såg vi helt fantastiska formationer och fick ett tydligt exempel på hur det ser ut vid en bergkedjas veckning. Vår professor Alasdair gav oss även en intressant inblick i geologisk foskning då han berättade om sitt doktorandsuppdrag.

Måndag, 28 mars Skriven av Tomas Ljung

En torv tig dag Sista dagen, tyvärr, och nu kom första bakslaget. Kemikalierna som skulle behövas för vatten analyserna skickades till Inverness istället för Islay. Det enda som fungerade i levoransen var fakturan som skickades till Islay.
Första timmen ägnades åt en repetition över Skottlands och Islays geologiska utveckling och sedan fortsatte dagen med utomhus aktiviteter. Vi åkte ut till en av Islays torv-täkter och gjörde ett närmare studie av torv och dess beståndsdelar. Torv är en organisk sedentär jordart som bildas på plats. Den består av växtdelar som förändrats i anareoba processer. Syra och väte försvinner i processen men kolet stannar kvar.
Vid torvbrytning, tar man bort grässvålen, och gräver ut skicktet närmast under (ca 50 – 100 mm djup). De urgrävda bitarna läggs i högan får torkning innan den kan användas.
Torkad torv används för uppvärmning av hus och för torkning av det grodda kornet vid whisky-framställning. Är man på Islay är det destilleribesök obligatoriskt, annars blir man betraktad som konstig. Vi fick följa processen från malning av kornet till lagring av den färdiga produkten. Det sista är en sanning med modifikation, eftersom det är lagringen som i stora delar gör produkten.
Produkten, ja det är ju självklart whisky. Om man tror att whisky är whisky så tar man fel. Tidigare hade whiskyns namn efter destilleriet kombinerat med antalet år som den lagrats på fat, t. ex. Ardbeg 10 och Bowmore 18 yr. Nuförtiden kan whiskyn heta vad som helst t. ex.Supernova, Rollercoaster och Octomore. En helt ogenomtränglig djungel för en vanlig dödlig och faktiskt även för geologer.
En trevlig sak som inte har med Islays whisky industri att göra och som inte har ett dugg med geologi att göra är att man lär sig ett nytt uttal.
Caol Ila t. ex. Uttalas ”kallila” (i ett ord) och lär betyder ”Hell by the shore”. Den översättingen kanske inte stämmer. Det kanske bara är ett sätt att driva med lättlurade turister. Efter detta så avslutade dagen med en genomgång av tidigare utförda vattenanalyser av de olika destlleriernas vatten som de använder i processen.

Och nu är det dags för den andra exkursionsgruppen ...

Tisdag, 29 mars – dag 1 Skriven av Lars Stenlid

Efter en lång resa där 8 stycken vetgiriga studenter anlöpte Islay med propellerplan tisdag eftermiddag och sedan vi vilat ut startade dag två.

Onsdag, 30 mars – dag 2

Dagens exkursion startades i dis, med två minibussar anförda av Otto och Krister besökte vi dagens första lokal – Lossit Bay. Vi vandrade ner genom lera och sanddyner till vattnet. Väl nerer vid ”berget”, vilket tillhör Svekofenniderna vilket är daterat till 1,8 Ga, där gick vi igenom grunderna för bergartsbedömning och kartering. Vi tolkade en felsisk, en gnejs vilket är en metamorf skicktad bergart av förmodat sedimentärt ursprung. Som motvikt beskrevs en mafisk metamorf magmatisk amfibolit. Kontakterna mellan dessa två bergarter studerades i skärningar och i våra skisser.. På grund av väderförhållandena intogs lunchen inomhus på vandrarhemmet. En spektakulärt svårtolkad skärnings besöktes därefter. Genesen för denna formation diskuterades, Bland annat ställde ett brandlager till med frågetecken. I området såg vi olika strandterasser. Lokalen nära lågpunkten mellan västra och östra Islay, Tidvattnet kan ha haft stor inverkan på formationen. Därefter besökte vi Bruichladdich Distillery – vi guidades runt och fick se tillverkningsprocessen. Provsmakningen och inköp av varor avslutade besöket. Dagen avslutades med vattenanalys av Bruichladdich vatten som kommer från en källa och inte har något organiskt inslag.

Torsdag, 31 mars Skriven av Elisabeth och Birgitta

Regn, regn. Vi dröjer oss kvar på vandrarhemmet och går grundligt igenom gårdagens exkursion och får en latthund för att bestämma om bergarten är magmatisk, metamorf eller sedimentär. Vid 10-tiden drar vi till vårt nya undersöknings område. Bergarter av Dalradian ålder ca 700 miljoner år ska studeras.
Vi stanner vid Bunnahabhainn destilleriet och tar oss ut till dagens första lokal. Där tecknar vi en bergsida, som är tydligt lagrat och examinerar den. Med hjälp av Alasdair kommer vi fram till den sedimentära bergartens sammansättning. Vid stranden tittar vi på ett exempel av kemisk vittring. Skålsnäckor har åstadkommit håligheten i hällen.
Vårt andra mål för dagen blir Port Askaig där en ny bergvägg skissas. Alasdair knackar provbitar ur bergväggen och även här har vi att göra med en sedimentär bergart med förstenad lera och med inslag av granitblock av olika storlek, delvis runda delvis kantiga vilket tyder på istransport. Efter utfört jobb belönas vi med avsmakning av traktens utsökta whisky på destillerierna Caol Ila och Bunnahabhainn med guidad tur. Caol Ila bjöd på den omtalade rökig whisky som vi alla hört så mycket om. Dagen avslutas med analys av vattenprover från den källa Margadale Spring som Bunnahabhainn får sitt vatten från.
Tilläggas bör att vädret på eftermiddagen blir fantastiskt och vi njuter av havets och landskapets färgskiftingar.

Fredag, 1 april Skriven av Björn Gustavsson och Harriet Malmquist

Exkursionens tredje dag inleddes med studiet av en torvmosse. Krister berättade om hur sådan mosse formas och varför den blir just en torvmosse. Med tiden anrikas den med kol. Dettta gör att torven efter torkning går att använda som bränsle. Whiskydestillerierna på ön använder torven till att torka malten. Detta förfarande ger Islays whisky dess karakteristiska röksmak.
Dagen fortsatte med analys av två metamorfa bergarter nära Port Ellen – en med magmatisk ursprung och en med sedimentär ursprung. Gruppen utredd omvandlingen av den f.d. magmatiska bergarten. Vidare analyserade gruppen förskiffring i den f.d. sedimentära bergarten. En del av denna bergart hade intressanta skickt som korsade varande i ett tydligt mönster – den ena var sedimentär lagring och den andra var metamorf lagring.
De här två bergspartierna visar hur världshavet Iapetus öppnades för omkring 600 miljoner år sedan och därefeter slöts omkring 170 miljoner år senare. Efter denna episod öppnade sig ett nytt världshav med ungefär samma sträckningen, nämlingen Atlanten.

Metamorphic Processes & Products

Day 1- Sunday April 3rd
by Lancaster University Students

Today was spent primarily on the west side of the island. The west side of Islay is comprised of some of the oldest rocks that outcrop in the U.K., at around 1.8 bn years old. We visited two sites, one in the south and one further north.
The first site was at the beautiful beach area of Lossit Bay. This site shows a few interesting geological and geomorphological features. Geologically the site consists of metamorphosed rocks and igneous intrusions. The metamorphosed rocks have been physically and chemically altered by pressure and temperature they experienced while buried within the crust. Here, pre-existing igneous rocks have undergone metamorphism under high heat and pressure to become a rock known as Gneiss. Gneiss is characterised by a discrete separation of light and dark minerals (known as felsic and mafic) into bands within the rock. As well as the Gneiss which makes up most of the area, there is a separate metamorphosed intrusion. This unit was intruded in to the Gneiss before it was metamorphosed and so has been fused into the outcrop. Additionally there is an un-metamorphosed igneous unit which cuts through the Gneiss. On the opposite side of the bay we see evidence for the raised nature of the area, by raised area we mean that the ground has lifted since the rocks were deposited. This lifting is due to rebound after the retreat of ice at the end of the last ice age, this is known as isostatic rebound. The best example of this is the raised sea arch on the south wall of the bay. The second location was Saligo Bay further north up the coast from Lossit, here there was a more limited outcrop which showed impressive examples of foliation and folding associated with metamorphism. We were able to identity antiforms and synforms along with their associated axial planes. Once we returned to the hostel in the evening we able to identify this large structural geological feature on the British Geological Map to allow us to see it in a larger context. This evening we plan to further our understanding of processes on Islay by sampling some of the fine beverages served in the local establishment.

En spännande resa till Skottlands juvel: Islay, en grön ö nära Skottlands västkust.

Söndag, 3 april skriven av Klaus Siren

Klockan 09.00 startade vi vår resa från Glasgow bussterminal. Målet för resan var whiskey-ön Islay som förutom sina 8 whiskeydestillerier är också en välkänt rest – eller kvarleva av Skottlands geologiska historia. Bussresan som varade i tre och en halv timme tog oss genom häpnadsväckande landskap med gröna böljiga ängar, vittrande bergsrester, påskliljekantade vägar och tiotusentals lamm på tidigt grönbete. Samtidigt kunde vi ofta se havets svallande vågor på ena sida av vägen då bussen stundtals körde nära en sjö eller havet. Bussresan hade sitt slut i Kennacraig, en färjehamn där vi glatt och förväntalsfullt steg ombord på en hyggligt stor färja som på två timmar skulle ta oss till vår efterlängtade ö. Vi var tre personer i sällskapet. Alla tre studenter på stockholms universitet, tredje terminen på geovetetarlinjen, på väg att se med egna ögon det vi läst om- vecka efter vecka... metamorfa, sedimenterä och magmatiska bergsarter. Magmatiska innebär helt enkelt att det varit smält magma innan magman kylts av och stelnat till berg . Sedimentära bergsarter innebär att tex vittrad eller eroderad sand eller lera har deponerats (oftast i havsbottnen) och efter miljoner år cementerats till berg för att sedan genom tektonisk rörelse lyfts upp eller genom kollision av plattorna lyfts upp och bildat berg. Metamorfa bergsarter kan vara både magmatiska eller sedimentära i grunden men dom har i olika förhållande förändrats (metamorferats) och bildat andra mineraler eller bergsarter.

När färjan närmade sig Port Argais på Islay kunde man urskilja skönheten av ön. Hamnen var en uppvisning av naturlig skönhet av moder jord med tandade väderpinade bergs-stup på ena sidan och grön böljande skog på andra. Mitt i allt detta låg några små pittoreska byggnader som människan bidragit med.
Från Port Askaig hade vi turen att bli hämtade och fick en magnifik färd till vår första, enda och sista exkursionsplats för dagen- Saligo Bay. En grupp studenter från Lancaster var redan där och vi fick chansen att vara med om det sista dom hade på sin agenda för dagen.

Väl synliga låg det rester av gamla sedimentära, lätt metamorfa berg på stranden. Dom stack upp som tänder ur den sandiga grunden. Detta var en erosionslandskap. Först hade detta deponerats i grunda vatten när Skotland låg söder om ekvatorn under vatten. Sedan hundratals miljoner senare började dom cementerade bergen eroderas och vittras av vatten, vind, is, växter, kemisk vittring( i form av bland annat surt regn) och inte minst av glaciärer under otaliga istider. Här stod vi och såg rester av hundratals miljoners arbete av naturen. Påbyggnad, demolering och förändring.

Vi kunde fortfarande se mycket i dessa rester. Vad var det för krafter som skapat dessa? Var hade dom skapats på jorden? Vad bestod bergsresterna av? Hundratals miljoner- troligtvis redan en miljard år sedan förde strömmar med sig lera och finare sandpartiklar ut i havet till kontinentala sockeln där det flöt ner i botten och lagrades i lager. Lagren kunde variera mellan årstiderna eller mellan olika jordiska cykler. Området där leran och den fina sanden hade deponerats var starkt sluttande och ibland hände det att leran och sanden kom i skredliknande rörelse som kallas för turbidit. Nästan som en snölavin (fast under vatten) förde turbidinen med sig enorma mängder materia som rubbade den vanliga lagerföljden av deponerad materia och lade sig till slut på botten. Åren gick, miljoner och hundratals miljoner år flöt förbi och materian hade hunnit cementeras och förts från sin födelseplats längre norrut där den tektoniska plattrörelsen och kollisionen med en annan kontinent samt landhöjningen fört upp den för oss att skåda denna soliga dag på en vacker strand.
Det kändes otroligt att stå här och betrakta gammal lera och sand som nu formade rester av berg och som hade skapats tusentals kilometer härifrån i helt andra förhållanden. Visserligen hade även vi soligt denna eftermiddag men vi stod vare sig i havet eller under varm tropisk sol. Men vi var glada likaså.

Från regn till solsken på Islay

Måndag, 4 april Blåsiga hälsningar från Kay, Ossian och Therese, geologistudenter vid Stockholms universitet.

Under torsdagen i fält låg stämmningen på topp och Islay bjöd på klassiskt skotskt fältarbetsväder, någonting som varje aspirerande geolog är förberedd för. Det vill säga regn och blåst. På krokiga väger omgivna av horder av får, långhåriga kor och annat krats som vi geologer fäste lite bemärkelse vid tog våra minibussar oss fram till dagens första destination Bunnahabhainn. Denna ort är känd för sitt whiskydistilleri vilket genast lade märke till då doftarna av torv och whisky direkt slog emot oss då vi klev ur bussarna. Ackompanjerade av sporadiska strilar av ljumna regn lärde vi oss om då Islay låg vid tropiska breddgrader omkring 600 miljoner år sedan. Fossila spår av stromatoliter i bergarten, en tidig och viktig livsform på jorden, ger bevis på ett varmare tropiskt klimat.
Efter en välförtjänad lunch i skydd från regnet i en car port kikade solen fram, kysste våra vinterblena anleten och torkade våra kläder. Nu var vi redo för att tackla ytterligare geologiska eskapader! Efter en liten paus för vackra fotografier uppe på höjderna anlände vi vid Port Askaigs omdiskuterade bergarter. Dessa bergarter tros berätter om en tid då hela jorden var nedisad, den så kallade snowball Earth teorin.
Det sista stoppet för dagen var den pictoreska fiskebyn Port Ellen med sina vackra vitkalkade hus och hummertinor kringströdda längs stränderna. Platsen vi besökte var som hämtade ur Tolkiens ”Sagan om Ringen” berättelser Gröna grässlätter där bergsklippor skjuter upp som sprungna från ingenstans ... eller? Imorgon fortsätter äventyren.

Tisdag, 5 april Skriven av Sanna och Kajsa

Idag har vi för första gången karterat berg med syftet att skapa en geologisk karta över Ard of Port Ellen. Alasdair började med att pedagogiskt visa hur man ritar ut en berghäll på kartan. Utrustade med färgpennor, anteckningsblock som ännu inte var blöta och kompass vandrade 20 blivande geologer runt på området och karterade förvandlande bergarter från Iapetushavet. Det är förgångaren till Atlanten och vilket säga en del om hur gamla de är. De bildades närmare bestämt när superkontinenten Rodinia sprack upp och bildade Iapetushavet. Det vackra mulna vädret övergick plötsligt till spöregn, men vi var ändå nöjda och glada tills vi kom tillbaka till vårt fina vandrarhem och skulle börja tolka det vi sett och ritat. Hur hängde geologin ihop? Var ska förkastningar sitta? Har vi ritat rätt överhuvudtaget? Resultaten blev så här:

När vi väl fått ihop kartorna skyndade vi oss iväg ut frivilligt i regnet igen innan vi förvirrade oss själva mera med alla tanker kring kartor. Den här gången skulle vi se det snyggaste veckade berg Alasdair någonsin sett. Där i den dramatiska miljön på Saligo Bay stod den omtalade biten berg. Meterhöga hågor slog mot de kantiga klipporna en bit ut från den underbara sandstranden medan vi försökte förstå från vilket håll kraften som pressade ihop bergarten kom i från. Det är en speciell stämning att stå framför en bit berg på en sådan vacker plats när ingen vet var den kommer i från eller hur gamma bergarten egentligen är (någonstans mellan 0,7 och 1,8 miljarder år). Tänk vad mycket som hinner hända då. Under dagen hann vi även ta upp den intressanta diskussionen om snowball Earth teorin från igår. Var jorden någonsin en gigantisk snöball över huvudtaget. Hur startade den i så fall? Förslagen var många men till slut kom vi fram till att ingen vet riktigt säkert men det finns bar teorier för hur den perioden tog slut. Dagen avslutades på Port Charlotte Hotel där vi sitter just nu.

Onsdag, 6 april Skriven av Karin och Edith

Idag gick färden till området kring Carraig Fhada som är en fyr vid Islays sydkust. På morgonen satt vi tillsammans i matsalen på vandrarhemmet och kurade medan regnet smattrade mot takfönstret. Kläderna från dagen innan var fortfarande fuktiga och kalla och vi bävade för hur dagen skulle utveckla sig. Så småningom begav vi oss ut och när vi närmade oss slutade det, till vår stora glädje att regna! Vi började gå utmed havet och kom snart till vår första lokal vid härliga gröna böljande kullar. Vi stannade vid en rauk. På bergväggen bredvid skulle vi försöka se och förstå hur den en gång i tiden bildades. Vi kunde se lagerföljder som ränder och dessa skulle hjälpa oss att förklara detta. Vi kunde så småningom konstatera att det såg ut som sanddyner i genomskärning. Dessa hade förstenats och tippats lite men låg fortfarande (med ganska stor säkerhet) med rätt sida upp. Efter en promenad på 100 meter kom vi till en annan klipphäll som lyste som silver i solen. I denna hittade vi vackra stjärformationer i gulaktig färg. Detta var en gång ett mineral som heter kyanit men som nu bytts ut mot ett annat mineral. Nu hade vädret blivit ännu finare och det var dags för lunch i lä av ytterligare en bergsvägg som föll sönder som ett skivat bröd. I detta hittade vi kattguld! Alltså pyritkristaller som ser ut som små gyllene kuber. Nästa lokal låg helt nere vi havet och under en klippavsats hittade vi grafit, samma ämne som används i blyertspennor. Det består av kol vilket tyder på att det fanns liv på den platsen när stenen bildades och att det döda materialet bevarades. Alldeles i närheten fanns stranden ”Singing Sands” dit vi promenerade och tog ett gruppfoto! Vacker plats! Några modiga själar ur gruppen badade! Den sista lokalen för dagen var Laphroghs destilleri där man gör whiskey. Där fick vi trevlig guidning genom lokalerna och hur man gör whiskey i Skottland. En bonus lokal för de som inte ville gå på whiskey destilleriet var att åka och titta på en klippa. Det finns många häftiga klippor i skottland :). Den här hade blivit ihoptryckt från olika håll två gånger men man kunde fortfarande se sedimentlager. Man kunde även se små perfekta pyritkristaller. På kvällen åt vi allihop tillsammans på Port Charlotte Hotell. Hälsningar från dagens bloggare Karin och Edith