Noa knöt ihop säcken med kulturvetarprogrammet – från teori till praktik
Lång praktik och möjligheten att använda sig av sina tidigare studier var några av de saker som lockade när Noa Persson valde att läsa Kulturvetarprogrammet. Programmet gav såväl teoretiska som praktiska tillämpningar av sådant han läst inom sitt huvudområde konstvetenskap – men inspirerade även till nya drömmar.
Efter att ha läst några fristående kurser i konstvetenskap visste Noa Persson att han ville ha en examen, men inte riktigt hur. Det var då han hittade till kulturvetarprogrammet. Eftersom programmet är uppbyggt av två obligatoriska kurser i kulturvetenskap som kompletterar ett fritt valt huvudområde, kunde Noa räkna in den konstvetenskap han redan läst i sin examen.
– Det var ett sätt för mig att knyta ihop säcken och få ut en examen, med konstvetenskap som huvudområde. Jag rekommenderar programmet till den som kanske läst tidigare och behöver ett sätt att avsluta och samla ihop sina studier. Genom programmet får man en kulturprofil ovanpå det man redan läst, säger Noa.
Lång praktik med tydliga förväntningar
När Noa Persson pratar om Kulturvetarprogrammet handlar det till stor del om praktiken han gjorde Statens historiska museer, myndigheten som ansvarar för bland annat Historiska museet. Dels för att han avslutade den för bara några veckor sedan och har den färskt i minnet – dels för att praktiken var en viktig anledning till att han valde programmet från början.
– Att den var hela tio veckor, det var viktigt för mig. Det var roligt att den var lång, man hinner komma in i arbetet, som en vardag, säger Noa.
Även om Noa jobbat extra som museivärd vid sidan om studierna, var det först under praktiken som hans intresse väcktes för utställningsproduktion och museer som framtida arbetsplats. Under praktikens tio veckor lät han nyfikenheten på nya områden styra; han visste tidigt att han ville se och följa verksamhet som han inte själv redan kunde.
Det är ett tips till de som ska göra praktik, att på förhand ha en idé om vilka förväntningar man har – och att uttrycka dem.
Noa Persson, gjorde sin praktik inom Kulturvetarprogrammet HT23.
– Man kan göra sin praktik på olika sätt, mer eller mindre självständigt. Men jag sade tidigt till min praktikplats att jag ville lära mig något nytt, jag ville följa någon med intressanta uppgifter och lära mig om deras jobb.
Tydligheten gjorde att Noa kunde få ut mycket av praktiken, på det sätt han ville.
– Jag följde två utställningsproducenter med arbetsplats i den blivande utställningslokalen. Jag var med på möten, workshops, mätte platser för montrar, och fick haka på dem i allt. Det är ett tips till de som ska göra praktik, att på förhand ha en idé om vilka förväntningar man har – och att uttrycka dem.
Varierande diskussioner och praktiska perspektiv
Hur var det då att läsa programmets obligatoriska kurser i kulturvetenskap? Klasserna var stora och bestod av studenter med många olika huvudområden; förutom konstvetenskap kunde de ha läst eller planera att läsa arkeologi, historia, socialantropologi, och mycket mer. Det bidrar till en stor bredd under kurserna, tycker Noa.
– Man hamnar i sammanhang med personer som kommer från många olika håll. Det blir en stor variation.
Variationen av specialiseringar märks bland annat under seminarierna, som utgör en stor del av utbildningen. Under seminarierna diskuterar studenterna kurslitteratur och begrepp under ledning av lärare. Undervisningsformen passade Noa väl.
– Jag har aldrig tyckt om att presentera inför grupp – men det var lättare i seminarieform. Då har man möjligheten att lyssna på andra och kommentera. Ibland ingick det i kurserna att hålla i presentationer, men då oftast i grupp. Och så var det mycket diskussioner mellan studenter om litteraturen.
Kulturvetenskaplig baskurs, som är programmets första kurs, ger som namnet antyder en grundläggande förståelse för vad som kan menas med ”kultur”. Noa kunde känna igen en del av tankesätten från sina tidigare studier i konstvetenskap.
– Men jag kände också att kulturvetenskapen var lite mer praktiskt inriktad – det var som att ”aha, man kan använda det teoretiska i praktiken”.
Kulturvetenskaplig tillämpningskurs läses normalt som programmets sista kurs, och består till stor del av praktik. Terminen inleds med en kortare kurs som är mer inriktad mot kulturbranschen och viktiga praktiska kunskaper, som kulturpolitik, regler, mångfald och sociala perspektiv på kultursektorn.
– Då var det intressant att sedan få gå direkt ut på praktik, och se det i verkligheten.
Möt fler kulturvetare
Kulturvetarstudenten Snit Bruno hade genusvetenskap som huvudområde och praktiserade på Riksidrottsmuseet. Hör henne om berätta om vad hon lärde sig där:
Video: "Man stöter alltid på någon som gått Kulturvetarprogrammet"
Kulturvetarprogrammet
Kulturvetarprogrammet är uppbyggt av två terminers kurser i Kulturvetenskap, inklusive praktik. Därtill ingår tre terminers studier i ett valt huvudområdet och en termins studier i ett valt breddningsområde.
Läs mer om programmet här:
Senast uppdaterad: 8 mars 2024
Sidansvarig: Historiska institutionen