Solens yta. Bilden visar några solfläckar och stora 'lugna' ytor. Trots att det ser ut som att inte mycker händer så oscillerar solytan konstant cilket låter oss "se in i" solen.  Credit: NASA/SDO.

Liknande hur seismologi används för att lära oss om jordens inre, kan astroseismologi användas för att förstå hur solens och stjärnors inre fungerar genom att studera rörelser på deras ytor orsakade av interna svängningar. Ytrörelserna är en viktig nyckel för att låsa upp mysterierna kring stjärnornas struktur och rotation, samt Vintergatans historia.

Solens inre rörelser kan indirekt observeras genom att studera svängningar på ytan. Genom kontinuerliga observationer av oscillationer på solens yta kunde Douglas Gough och Jørgen Christensen-Dalsgaard bestämma temperaturen i solens inre, hur plasma beter sig inuti solen och hur energi transporteras från solens kärna till dess yta.

Conny Aerts använde liknande metoder för att få ytterligare insikt om hur avlägsna stjärnor fungerar. Detta är inte en enkel uppgift eftersom vi inte kan observera avlägsna stjärnor med samma upplösning som solen, eftersom de bara syns som små prickar på natthimlen. Conny Aerts utvecklade en metod för att observera svängningar hos avlägsna stjärnor med hjälp av nya rymdteleskop. Genom att studera förändringarna i ljusstyrkan hos stjärnor kan storlekar, åldrar och utvecklingsfaser av stjärnor bestämmas. Dessutom kan detta användas i forskning om exoplaneter. Allt detta hjälper astronomer att bättre förstå stjärnor, galaxer och galaxbildning.

Stjärnor i stjärnhopen 47 Tucanae, ca 15000 ljusår från jorden. Astroseismologi är en nyckelkomponent för att förstå evolutionen och egenskaperna hos avlägsna stjärnor. Credit: ESO/M.-R. Cioni/VISTA Magellanic Cloud survey.

Dan Kiselman och Karin Lind är forskare vid Institutionen för astronomi, och de förklarar vikten av pristagarnas arbete i denna video: https://youtube.com/watch?v=FOyH1ylIbGI