Om föreläsningen

Den musicerande kroppen i sekelskiftets romanvärld

Föreställningen att musikens sinnlighet utgör ett hot mot förnuft, moral och hälsa återkommer kulturhistorien igenom. Kring sekelskiftet 1900 finns den med i sexualvetenskapens och psykoanalysens idéer: musiken retar nerverna på ett potentiellt skadligt sätt, eller utgör en sublimering av driftslivet. Teorier torgförs om att musik kan orsaka allt från homosexualitet till rubbade menscykler. Samtidigt blir tanken på den absoluta musiken – abstrakta strukturer av toner utan innebörd – allt mer förhärskande. Med Lev Tolstoj och Marcel Proust som exempel berättar föredraget om hur litteraturen använder denna dubbla karaktär hos musiken för att gestalta frågor om moral, sexualitet och estetik.

Om Axel Englund

Axel Englund är professor i litteraturvetenskap vid Institutionen för kultur och estetik. Han forskar bland annat på den tyskspråkiga lyriken från 1900-talet med fokus på dess relation till musik.

Mer om Axel Englunds forskning