Urpu-Liisa Karahka var född i Loimaa i Finland och står folkbokförd i Sverige tillsammans med sina föräldrar 1946. Redan som student i litteraturhistoria och nordiska språk knöts hon till dåvarande Litteraturhistoriska institutionen. Hennes ”Studier i Johannes Edfelts stilutveckling från Gryningsröster till Högmässa” trycktes i Samlaren 1965. Framför allt var hon dock Lagerkvistforskare och disputerade 1978 på avhandlingen Jaget och ismerna: studier i Pär Lagerkvists estetiska teori och lyriska praktik t.o.m. 1916. Uppsatsen ”Mottext – medtext – livstext: några anteckningar om det monologiska och dialogiska i Pär Lagerkvists romankonst” trycktes 1998 i Parnass. Hon ägnade sig även åt Hjalmar Bergmans romankonst. Uppsatsen ”Hjalmar Bergmans En döds memoarer och det internationella teaterklimatet” ingår i En sann europé - Hjalmar Bergman i ett internationellt perspektiv.

Före disputationen var Urpu-Liisa Karahka under en lång följd av år verksam som assistent vid institutionen, organiserade amanuensernas arbete och skötte generöst postseminarierna. Ämnet kom att starkt förändras under denna tid, när teoretiska paradigm som marxism, semiotik och småningom också hermeneutik kom att ge ämnet en helt ny karaktär. Den typ av empirisk textläsning som Urpu-Liisa och hennes mycket uppskattade handledare, professor Örjan Lindberger, stod för ifrågasattes från skilda håll. Hennes position kan inte ha varit lätt i en tid när studiekamrater betraktade ämnet i andra teoretiska perspektiv, men hennes lojalitet mot ämnestraditionen var total och hon stod fast i sin egen inriktning.

Efter disputationen förordnades Urpu-Liisa som forskarassistent i sex år och deltog senare i ett romanforskningsprojekt tillsammans med professor Ingemar Algulin. Framför allt är det dock som akademisk lärare vi minns Urpu-Liisa. Hon var en mycket uppskattad handledare och tack vare henne blev säkert många uppsatser skrivna som annars hade förblivit avbrutna. Som kollega var Urpu-Liisa föredömligt lojal, hjälpsam och pålitlig och hyste stor omsorg om sina studenter. Hon pensionerades i januari 2006.

Vid begravningsgudstjänsten i Hoppets kapell den 24 augusti dröjde pastor Minna Huhkamo vid begreppet ”sisu” vad gällde Urpu-Liisas aldrig sviktande energi, vilken hon menade ingick i Urpu-Liisas finska arv, ett arv Urpu-Liisa var mycket stolt över.

Vi är tacksamma över att ha haft henne som kollega.

Roland Lysell, professor emeritus i litteraturvetenskap vid Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet