Artikel från 2019.

Institutionen för kultur och estetik är en av de största institutionerna inom Humanistiska fakulteten. Här samlas Idéhistoria, Konstvetenskap, Litteraturvetenskap, Musikvetenskap, Teatervetenskap, Curating och Kulturarvsstudier.

–Som anställd här får man ofta anledning att känna sig stolt. Många på universitetet har kommit i kontakt med institutionen då de har bevistat föreläsningar eller workshops med våra många gästande, prominenta och internationellt renommerade forskare. Jag tycker att vi har en fantastisk forskningsmiljö som jag verkligen vill bidra till att förvalta, säger Boel Hackman.

Institutionen är studie- och arbetsplats för drygt 1000 studenter och 150-talet anställda. Sedan augusti leder Boel Hackman arbetet här.

Boel Hackman i institutionens bibliotek. Foto: Sören Andersson / Stockholms universitet

Dynamiskt huvudstadsuniversitet

Boel Hackman disputerade i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet 2000 och började året därefter att arbeta vid Stockholms universitet. Då vid Institutionen för litteraturvetenskap och idéhistoria, som låg i Södra huset.

–Jag minns att jag tyckte att det var spännande att komma till SU – vimlet av studenter över hela entréplanet och olika aktiviteter i anslutning till terminsstarten. Det var så annorlunda från den gamla universitetsstaden Uppsala med sina universitetsbyggnader. När de nya studenterna i mina grupper presenterade sig för varandra var det en stor spridning mellan studenternas tidigare erfarenheter av yrkesliv och utbildning. Några hade just slutat gymnasiet och andra var redan etablerade inom kulturlivet och inom andra yrken. Det tyckte jag var mycket positivt – och tycker. Vi är ett huvudstadsuniversitet och det bidrar till en dynamisk miljö med högt till tak.

Institutionen för kultur och estetik ligger i Manne Siegbahnhusen, just intill tunnelbanestationen Universitetet. Foto: Sören Andersson

Om hur det är att vara prefekt vid Institutionen för kultur och estetik

Boel Hackman. Foto: Sören Andersson.

Boel Hackman själv forskar framför allt på svenskspråkig 1900-talslitteratur och hennes forskning präglas genomgående av ett genusperspektiv. Hon har särskilt analyserat Edith Södergran, Harriet Löwenhjelm, och Elin Wägner.

Efter två omgångar som studierektor och sedan ämnesansvarig för Litteraturvetenskap föreslogs hon att bli prefekt.

–Jag har nu ganska många år i yrket – även om det känns jättekonstigt att det är så – och frågan var vad jag ville med resten av mitt (yrkes)liv. Fortsätta ungefär som tidigare eller pröva något helt nytt? Samtidigt fyllde jag jämna år och såg – förvisso något äldre – vänner trappa ner, och kände att det inte var vad jag ville. Det kändes så roligt att ha fått chansen att göra en sådan här insats. Jag tror också att jag är bra på en del sådant som arbetet innebär – annat får jag hämta stöd hos andra för!

Hur forskningsbakgrunden formar ledarskapet

Boel Hackman är mycket benägen att vrida och vända på saker

–Fråga bara min familj! säger hon och skrattar. Jag har väldigt svårt för enkla sanningar – de innebär förenklingar och förutom att de därför blir missvisande, tycker jag att det är väldigt ointressant. Livet är för kort för att inte fördjupa sig i all dess komplexitet!

Hon ser fram emot att fortsätta utvecklingsarbetet av den relativt unga institutionen (bildad 2015).

–Det finns stora möjligheter att låta vår dynamiska forskningsmiljö få betydelse för grundutbildningen i form av samarbeten mellan ämnena till exempel. Jag tror också att vi kommer att kunna utveckla formerna för undervisningen i takt med de digitala möjligheter som öppnar sig. Och jag vill att vi ska nå ut till fler studenter, exempelvis genom distanskurser.

Betonar humaniorans betydelse

Humaniorans betydelse med koppling till den politiska utvecklingen i samhället är också något Boel Hackman starkt betonar.

–Vi kan på många sätt ge vittnesbörd, kommentera och med olika medel analysera förhållandet mellan människa och omvärld, förutom sådant som att skänka meningsinnehåll, tröst och förmåga att visionalisera en framtid, alternativa möjligheter, säger hon.

Som chef vill hon omfatta alla kategorier på arbetsplatsen i utvecklingsarbetet för att få den att fungera så bra som möjligt.

–Jag vill bidra till att ”bädda”, att skapa förutsättningarna, så att alla skickliga medarbetare här vid institutionen ska kunna lägga kraft på att göra det de gör bäst. Det ska bli väldigt intressant att vara med om hur institutionen utvecklas i samklang med samhällsutvecklingen.