Fr v: Malva Thaning och Hedda Hallsenius. Foto: Henrik Schröder

hade vi inte fått göra det här som ett exjobb hade det inte blivit gjort.

Det har gått nästan exakt ett år sedan Hedda Hallsenius och Malva Thaning satt och arbetade under sin sista termin med sitt examensarbete. Då var de i - vad de trodde var - slutfasen av sin radiodokumentär.

Vad gjorde ni den här tiden förra året?

- Vi gjorde intervjuer, säger Malva. Vi trodde vi var i slutet.

- Men då kom vändningen, säger Hedda.

Vad var det?

Malva: Det får man höra i dokumentären (skratt).

Hur skulle ni beskriva dokumentären kort?

Hedda: Det är en berättelse om vad som har hänt. Vi har en dramatisk vändning i mitten, vi har ett slut som är frustrerande men känns effektfullt. Fantastiska intervjupersoner som har kunnat berätta på ett dramatiskt, sammanhängande sätt.

Hur kommer det sig att ni valde den här historien om "fönstertittaren"?

Hedda: Vi satt och tänkte vad vi skulle göra, vi satt med massor med idéer. Vad kan bli spännande? Jag hade fått höra om den här historien och vår handledare (My Vingren) trodde så hårt på idéen och det fick oss att tro ännu hårdare på idéen och genomföra den. 

Hur lång tid tog det att göra dokumentären?

Malva: Det tog lång tid (skratt), vi blev klara sista dagen. Vi satt sista natten och redigerade. Det tog tid, men det var kul.

Hur hamnade den på Sveriges Radio?

Hedda: Det var vår handledare My Vingren som skickade den till en bekant på Sveriges Radio och så hörde P1-Dokumentär av sig och så fick vi pitcha den. Vår version var tre avsnitt - totalt en och en halv timme. Och dokumentären nu är 52 minuter.
Malva: Vi fick sitta med P1-dokumentär i två veckor och klippa om det med en producent. Otroligt häftig läroprocess. 
Hedda: Det blev som en intensivkurs att se hur dom jobbar.

Varför var radio något ni valde?

Hedda: Vi visste att vi ville göra en dokumentär. Det är lyxigt att man får göra ett praktiskt arbete och inte behöva skriva en uppsats, så vi visste att vi ville göra något praktiskt, att vi ville göra en dokumentär och att det skulle vara en radiodokumentär.

Malva: Dels så passar det så bra in i storyn och så har vi så många anonyma case (intervjupersoner) dels så kände vi att radio är något vi båda ville jobba med i framtiden och det är så kul att få lära sig att bli bättre på det under utbildningen.

Hur har det ni lärt er under programmet hjälpt er med dokumentären?

Malva: Vi har jobbat väldigt praktiskt under hela utbildningen. De grävande delarna fick vi använda när vi pratade med myndigheter som polisen (Delkursen Undersökande journalistik red.anm.). Det dokumentära berättandet har varit viktigt (Delkursen Dokumentärt berättande red.anm). 

Hedda: Inte minst det tekniska, vi fick utrustning från skolan, vi fick lära oss att använda utrustningen. Och sen, hade vi inte fått göra det här som ett exjobb hade det inte blivit gjort. Vi hade inte haft tid att göra det här på vår fritid. Vi fick den här tiden att disponera som vi behövde, annars hade det inte blivit något.

Vad gör ni nu?

Malva: Två, tre dagar efter jag slutade Journalistprogrammet började jag jobba på P3-nyheter (Sveriges Radio) som digital redaktör och det sitter jag fortfarande som. 

Hedda: Jag fick fortsätta på min praktik på Kulturnyheterna (SVT) efter det så hamnade jag på SVT Nyheter online och nu ska jag börja på Ekot (Sveriges Radio).