Fältarbete i Dalsland. Foto: Stefan Wastegård.

Fältarbetet var även en övning i projektplanering som innebär tillämpning av teoretisk kunskap om jordarters bildning och landskapets utveckling. Utan kunskap om platsens geografiska och geologiska sammanhang, inklusive landskapets och klimatets historia skulle det vara svårt att identifiera rätt material att provta för studiesyftet.

Tillbaka till istiden

De återbesökte tidigare studerade lokaler och för att provta sediment från slutet av den senaste istiden. När sedimenten bildades hade inlandsisen just retirerat från västkusten och stora delar av dagens landyta låg ännu under vatten. Landhöjningen har sedan dess lyft och isolerat sjöar, som denna stränga vinter frusit tillräckligt för att säkert kunna provtas från isen på sjön.

Götesjön i Dalsland med perfekt is för att kunna provta sedimentkärnor. Foto: Simon Larsson.

Genom att studera lagerföljderna på flera meters djup under sjöbottnarna kan övergången från en ishavsmiljö till isolerade sjöar lätt identifieras. Syftet med just denna provtagning är att få fram fossil och vulkanaska från den tid då platserna ännu låg under havet, så att resultaten av kol-14-dateringar av fossilen kan jämföras med eventuella vulkanaskors position i sedimenten.

Sedimentkärna uppborrad för vidare analyser och datering. Foto: Simon Larsson.

Med ett (mikroskopiskt) lager aska från ett känt och daterat vulkanutbrott fås en oberoende datering av sedimenten, och att jämföra kol-14-dateringar med detta kan hjälpa till att bestämma hur stor den så kallade marina reservoareffekten var i havet. Detta behövs för att kunna kol-14-datera marina sediment korrekt.