Personligen tycker jag det generellt är för lite fokus på verksamheten när man pratar om ledarutveckling. 

Kan du berätta om din bakgrund?

– Jag har gått personalvetarprogrammet i Lund. Min första tjänst efter examen var som chef inom hemtjänsten. Därefter jobbade jag som HR-specialist med chefsstöd, och senare med strategisk kompetensförsörjning. Jag har också arbetat som konsult och arrangerat ledarskapskurser. Idag är jag doktorand och undervisar på KLOK-programmet och PAO-programmet på Stockholms universitet.

Vilka är trenderna idag inom ledarskapsutveckling?

– Om vi ser till vad som pågår i praktiken ute på arbetsplatser så är självledarskap en trend sedan några år, här lyfter man fram medarbetarens egen kapacitet, och det är viktigt att individen kan styra och organisera sig själv. Chefen har en nedtonad roll. Det allra senaste inom ledarutveckling är nog ”Inner Development Goals”, som är kopplat till FNs hållbarhetsmål. Här utgår man från chefens egen självkännedom och drivkraft.

– Inom ledarskapsforskningen finns det dock en kritik mot att ha allt för stort fokus på ledarens person och egenskaper. Många vill istället lyfta hur en grupp medarbetare "gör" ledarskapet tillsammans. En annan inriktning tittar på följarnas roll i ledarskapet. Är de bara passiva mottagare av ledarens ledarskap eller bidrar de också till verksamhetens riktning? 

– Personligen tycker jag det generellt är för lite fokus på verksamheten när man pratar om ledarutveckling. Det är svårt att både studera och praktiskt utveckla ledarskap i ett vakuum, dvs utan att ta hänsyn till vad ledarskapet ska leda till, alltså utmaningar i verksamheten.

Det mest givande är nog att kunna bidra till att människor gör framsteg och har kul på jobbet, att skapa sådana förutsättningar.

Vad kommer studenterna att få lära sig i ledarskapskurserna på programmet?

– En av kurserna tar upp ledarskap på en mer övergripande nivå, i relation till utvecklingen i samhället, som exempelvis digitalisering och globalisering. En annan kurs handlar om villkor i organisationen för att leda lärande och hållbar utveckling, och den sista kursen är mer på teamnivå.

Kan du berätta något om din egen chefserfarenhet? Vad är det största misstaget du gjort som chef? Vad var det mest givande med att vara chef?

– Jag var ganska oerfaren när jag fick jobb som chef efter min examen, och hade mest kunskap om hur det fungerade i teorin och på pappret. Bland det första jag gjorde var att sätta igång med en stor omorganisation med personalneddragningar, och förstod inte att personalen skulle bli så påverkade och må så dåligt av det. Jag skulle ha haft mer is i magen och avvaktat, eftersom vi ganska snabbt fick för lite personal och behövde återanställa flera medarbetare som nyss fått gå. 

– Det mest givande är nog att kunna bidra till att människor gör framsteg och har kul på jobbet, att skapa sådana förutsättningar.  

Slutligen, vad handlar din avhandling om?

– Jag tittar på en speciell sorts ledare, interimschefer, som kommer in i organisationen under en begränsad tid och ska utföra olika uppdrag. Jag studerar vad den här typen av ledarskap för med sig för möjligheter och begränsningar för lärande i dessa organisationer.

Mer om Viktoria Rubins forskning