Anna Jungstrand. Foto: Jonathan Knape

Sakprosa har ofta definierats utifrån att vara skönlitteraturens motsats. Men hur användbar är en sådan uppdelning, vad döljer den och hur ska vi då förstå och analysera det som kallas för ”litterär sakprosa”? I begreppets kärna ligger ett dubbelt syfte av litterärt uttryck och sakframställning som inte bör missförstås som motsättning eller enkel blandning av ”fakta och fiktion”. Däremot blottas en särskild performativitet och en förhandling mellan två situationer – verklighetens och textens – som saknar motsvarighet i skönlitteraturen. För att förstå representationen av verkliga personers röst och tilltal behöver vi därför annat än fiktionsteori och mer än språkvetenskapliga verktyg. Med inspiration från talaktsteori, dialogfilosofi, sociologi och dokumentärfilmsforskning föreslår jag en ”situationell analys” (utarbetad i boken Det dokumentära och litteraturen) med exempel ur den svenska litteraturens sakprosaklassiker.

Anna Jungstrand

Om Olle Josephson-seminariet

Om Högre seminariet i nordiska språk