AI omfattar teknologier som kan lära sig från sina egna erfarenheter och anpassa sitt beteende över tid. För att effektivt kunna reglera sådana självanpassande system krävs också dynamiska och flexibla rättsliga ramverk. Foto: Andrey Popov/Mostphotos

Peter Wahlgren, professor i rättsinformatik vid Stockholms universitet, har under perioden 2019–2023 varit innehavare av Torsten och Ragnar Söderbergs professur i rättsvetenskap. Professuren har ägnats åt projektet ”Lagstiftningsteknik”, som har utforskat lagstiftningsteknik i en digital miljö alltmer präglad av tillämpningen av artificiell intelligens (AI).

Projektet tar avstamp i beskrivningen av hur lagstiftning under historien har utvecklats från att i huvudsak bestå av strikt skriven lag – på latin: Lex Scripta – till att bli allt mer rörlig och anpassningsbar. Det är en utveckling som skett genom inslag av mer flexibla regelformer såsom avtal, rekommendationer och frivilliga riktlinjer. Så kallat ”Soft law”. Dessa lagformer framhävs ofta som mer snabba och mer effektiva, vilket gjort att de nu inte sällan förespråkas i de fall som de är praktiskt möjliga att tillämpa på ett område.

Utöver denna ”strikta” och ”mjuka” lagstiftning finns det idag också lagar och regler som är möjliga att inprogrammera i tekniska system och som där har möjligheten att verka mer självständigt. Exempel på detta är brandväggar som skyddar datorer mot skadlig kod, hastighetsskyltar som ändras beroende på mängden trafik eller datorer som automatiskt hanterar skatteavdrag efter gällande skatteregler. Dessa typer av regler har fördelen att de till viss del kan anpassa sig efter olika förhållanden, men de kan dock inte hantera okända situationer.

Från reaktiv problemhantering till proaktiv kontroll

Peter Wahlgrens modell som beskriver hur olika former av lagar (1.0–4.0) har olika styrkor och svagheter när det gäller flexibilitet och förmågan att specificera detaljer.

Trots att vi alltså kan urskilja flera olika distinkta lagstiftningstekniker som alla har sina egna styrkor och svagheter, så ställer den digitala evolutionen än högre krav på flexibilitet och modernitet för att möta upp den snabba utvecklingen. En verklighet där vi inte helt kan förutspå hur framtiden kommer att se ut när det kommer till tekniska framsteg och resultaten av dessa. 

Här talar Peter Wahlgren om behovet av Lag 4.0 – ett dynamiskt och flexibelt rättsligt ramverk med möjlighet att anpassa sig till nya situationer. Detta skulle ha syftet att komplettera och, i kombination med redan existerande former av lagstiftning, täcka de behov och krav som finns för att kunna hantera nya teknologier på ett effektivt och rättssäkert sätt.

I övrigt beskriver Wahlgren att vi genom utvecklingen av AI och ökad digitalisering nu kan notera ett skifte, där lagar har kommit att växla från att tidigare i huvudsak varit verktyg som är ämnade att reagera på och lösa faktiska problem - till att nu bli verktyg som syftar till att reglera de system som förväntas ta hand om problemen. Tydliga exempel på detta är lagar som GDPR och AI Act, vilka proaktivt förebygger och minimerar riskerna för oönskade effekter av digitalisering och användning av AI-teknologi. Effekter vi bara kan sia om idag, men som mycket väl skulle kunna uppstå om nyttjandet av modern teknologi sker gränslöst.

AI både skapar och förebygger problem

Utvecklingen av tekniken har dock inte bara medfört ett behov av lagstiftning som agerar proaktivt, den skapar också många nya möjligheter visar Wahlgrens analys. Att ny lagstiftning ska vara digitaliserings- och automationsvänlig har därmed närmast blivit ett krav. Begreppet "kod som lag", som tas upp i studien som exempel, innebär att regleringar nu alltmer kan integreras direkt i digitala system och programvara. Detta gör bestämmelserna mer effektiva och tillgängliga, samtidigt som det också minskar behovet av manuellt ingripande. 

Och fördelarna stannar inte heller där. Utöver möjligheten att implementera lagar effektivare i teknik, innebär AI en ökad förmåga att bedöma konsekvenserna av lagstiftningens effekter. Genom att systematiskt samla in och analysera data om hur olika regler tillämpas och vilka utfall de ger, kan lagstiftaren i princip skräddarsy regleringar för att på bästa möjliga vis öka effektiviteten och minska negativa bieffekter av dem. 

Nyttan på detta område är så pass framstående att det i framtiden blir ett krav att konsekvent samla in kontrolldata när nya lagar implementeras menar Wahlgren. Denna metodik skulle inte bara förbättra lagstiftningens precision och effektivitet, utan också bidra till en mer transparent och ansvarsfull lagstiftningsprocess.

Framtidens jurister måste rustas för utvecklingen

För att kunna dra nytta av AI fullt ut, utan att samtidigt äventyra rättssäkerheten, krävs dock gedigen kunskap om de tekniska och etiska utmaningar som följer med en sådan utveckling. Här kommer framtidens jurister att spela en viktig roll – och inte minst besitter de som tillhandahåller juridisk utbildning en central roll.

Peter Wahlgren konstaterar att den ökade användningen av AI och digitaliseringen av den juridiska sektorn ställer nya krav på juristyrket. Utöver att den tekniska utvecklingen troligen kommer att leda till att behovet av vissa traditionella juridiska tjänster utmönstras - eftersom de framgent kan erbjudas via en app eller någon annan digital plattform - så kommer AI:s ökande roll i textgenerering ha en djupgående påverkan på juridiken, från allt om hur juridiska dokument skapas till hur rättsliga beslut fattas och tolkas.

Blivande jurister måste med andra ord vara rustade för den ökade komplexiteten och de nya arbetsmetoderna som digitaliseringen medför. Wahlgren menar att en omorientering av juristutbildningen kommer att krävas för att möta dessa förändrade behov, i vilken både juridiska, datavetenskapliga och sociologiska metoder behöver integreras. Detta för att den framtida juristen professionellt måste kunna delta i de processer där lagar och regleringar skapas, utföra riskbedömningar och ha en förståelse för tekniska lösningar och deras konsekvenser. 

Ligger utanför den rättsliga sektorns kontroll

Sammanfattningsvis belyser Peter Wahlgrens forskning kritiska juridiska frågor som uppstår i takt med den teknologiska utvecklingen. Hans noggranna analys leder till slutsatsen att de förändringsprocesser som sker ligger utanför den rättsliga sektorns direkta kontroll. Detta på grund av människans naturliga benägenhet att dra nytta av tekniska lösningar för att uppnå effektivisering, kostnadsbesparing och förbättrad kvalitet. Därför kommer teknik även i fortsättningen att vara en drivande kraft i utvecklingen av rättsväsendet.

Lika tydligt är dock att AI utmanar grundläggande rättsprinciper och påverkar rättsväsendets integritet. Resultaten understryker därav vikten av att aktivt följa och anpassa rättsväsendet till den snabba digitala transformationen. Här pekar Wahlgrens arbete på behovet av en kontinuerlig dialog mellan teknikexperter, juridiska experter och beslutsfattare för att skapa en rättvis och balanserad rättslig miljö i en alltmer digitaliserad värld. 

Framtida studier och initiativ inom detta område kommer att vara avgörande för att utveckla ett robust och anpassningsbart juridiskt ramverk som kan möta de komplexa utmaningar och möjligheter som AI och digitalisering medför. Wahlgrens forskning erbjuder en solid grund för dessa framsteg, och understryker vikten av en samordnad ansträngning över disciplingränserna för att upprätthålla och stärka de demokratiska principerna i den digitala eran.

Text: Natalie Oliwsson