Foto: Mostphotos

När Högsta domstolen avgör ett mål och skapar ett prejudikat, presenterar domstolen argument och motiveringar som sträcker sig bortom det specifika fallet. Dessa resonemang ska vara vägledande för liknande situationer i framtiden och etablerar därigenom rättslig enhetlighet genom att erbjuda riktlinjer och principer för hur andra domstolar och rättsvärlden generellt bör bedöma liknande ärenden.

Enhetlighetsargumentet i rättstillämpningen är centralt för att förstå Högsta domstolens roll i instansordningen. Trots att det framförs i nästan alla sammanhang där Högsta domstolen diskuteras som prejudikatinstans, råder det ändå brist på en klar och gemensam förståelse av vad enhetlighet faktiskt innebär. I själva verket kanske det inte alls är så enhetligt som det vid första anblicken verkar vara.

Avhandlingen, "Högsta domstolen och enhetligheten: Om enhetlighetsargumentets betydelse för prejudikatprocessen" av Marie Jarnesand, utgår från denna inledande ståndpunkt. Avhandlingen ifrågasätter det till synes enhetliga argumentet och belyser nyanser, olika perspektiv och till och med motsättningar - vilket kan omvärdera vår uppfattning av enhetlighet i rättstillämpningen.

Ett obevandrat område 

Trots att enhetlighetsargumentet, som tidigare nämndes, ofta förekommer i källor som diskuterar Högsta domstolen som prejudikatinstans, har det förvånansvärt nog fått minimal uppmärksamhet inom den rättsliga litteraturen. Marie Jarnesand studie är därmed banbrytande på området, med sitt fokus på att fördjupa förståelsen för enhetlighetsargumentet och lyfta fram dess komplexitet och nyanser. 

Genom att utforska olika perspektiv och sammanhang där enhetlighetsargumentet tar plats, framhäver Jarnesand viktiga aspekter som tidigare inte har kommit till ytan i en gemensam analys. Exempelvis identifierar hennes studie förekomsten av ett bredare och ett snävare enhetlighetsargument, där det ena enbart fokuserar på rättsliga frågor – medan det andra även inkluderar sakfrågor. Vidare framgår att enhetlighetsargumentet förekommer så väl framtidsinriktat och proaktivt, som bakåtblickande och reaktivt, beroende på dess syfte.

Otydligheten i enhetlighetsargumentet som helhet kan skapa problem och utmaningar, men konstateras också som viktig för dess motståndskraft. Oklarheten gör det nämligen möjligt för argumentet att anpassa sig till olika kontexter och förbli relevant över tid, även vid tydliga förändringar av det processrättsliga landskapet.

Lösgör prejudikatprocessen från överrätten

Genom Jarnesands avhandling belyses prejudikatprocessens utveckling, problemställningar och särdrag i ljuset av anspråket om enhetlighet i rättstillämpningen. Forskningen öppnar upp för en fördjupad förståelse av prejudikatprocessen som en distinkt gren inom processrätten, skild från överrätten. Detta skapar en plattform för vidare diskussion och utveckling av prejudikatprocessen som en nyckelkomponent inom juridiken.

Avhandlingen har framgångsrikt identifierat och belyst det komplexa landskapet av enhetlighetsargumentet, avslöjat dess mångfacetterade natur och kastat ljus över de olika argument som utgör grundvalen för olika processinstitut. Detta insiktsfulla arbete har djupgående implikationer för Högsta domstolen, särskilt som prejudikatinstans, där förståelsen för enhetlighetsargumentets skiftande dimensioner är av central betydelse.

I ett bredare perspektiv har studien belyst hur enhetlighetsargumentet, ett argument som verkar vara lösbart, fungerar som en slags övergripande norm. Denna norm påverkar olika aspekter, från teoribildning till lagstiftningspolitik och processregler. Med andra ord ger avhandlingen en inblick i hur enhetlighet spelar en betydande roll på olika nivåer inom juridisk forskning och praxis. Förhoppningsvis kommer detta kunna bidra till framtida diskussioner och reformarbete som rör Högsta domstolens funktion och prioriteringar.

Läs mer om avhandlingen

Kontaktuppgifter till Marie Jarnesand

Text: Natalie Oliwsson