Flyktingskyddets utmaningar i en värld präglad av terrorism

I en nyligen publicerad avhandling vid juridiska institutionen, Stockholms universitet, utforskas de komplexa utmaningarna inom internationell flyktingrätt. Här framträder behovet av ett system som effektivt skyddar de mest utsatta, samtidigt som det hanterar nya och växande hot – såsom terrorism.

Silhuetter av människor som vandrar på led
Enligt siffror från FN:s flyktingorgan UNHCR var 110 miljoner människor på flykt från krig, konflikter och förföljelse i maj 2023. Det är en ökning från föregående år och den stigande trenden visar inga tecken på att avta. Foto: Andrey Popov / Mostphotos

I en värld där tusentals människor dagligen tvingas lämna sina hem på grund av konflikter, förföljelse och katastrofer – samtidigt som hotet från våldsbejakande extremism och terrorism alltmera ökar – står vi inför en av vår tids mest pressande frågor: Vem har rätt till, och vem kan uteslutas från, flyktingskydd? 

De internationella flyktingrättsliga instrumenten, bestående av 1951 års Genèvekonvention (även känd som Flyktingkonventionen) och dess 1967 års Protokoll, är som allra främst kända för att erbjuda internationellt humanitärt skydd till personer som flyr sina hemländer. Dessa utgör så att säga grundpelarna i internationell flyktingrätt och har genom sina bestämmelser kunnat rädda miljontals liv genom möjligheten för behövande att söka skydd i ett annat land. 

Vad som är mindre känt i sammanhanget är att det också finns en bestämmelse i Flyktingkonventionen som kan utesluta individer från rätten till humanitärt skydd. Nämligen Artikel 1F – ”Uteslutandebestämmelsen”. Kring denna komplexa del av flyktingrätten fokuserar jur.dr. Hevi Dawody sin avhandling, som hon med framgång försvarade vid Stockholms universitet den 12 april 2024.

Bygger på dåvarande aktualiteter 

Avhandlingen "Terrorism and Exclusion from Refugee Protection" koncentrerar särskilt på Flyktingkonventionens uteslutandebestämmelse i relation till brottet terrorism. Ett centralt problem som avhandlingen belyser är nämligen att denna bestämmelse inte explicit benämner terrorism som en grund för att utesluta någon från flyktingskydd – det till trots att bestämmelsens yttersta syfte är att identifiera asylsökande som inte förtjänar flyktingrättens skydd på grund av delaktighet i seriösa brottsliga gärningar. 

Skälet till detta förklarar Hevi är att vid tidpunkten då uteslutandebestämmelsen infördes i konventionen så var det främsta intresset att identifiera krigsförbrytare från andra världskriget, och således utesluta dessa från internationellt humanitärt skydd. De uteslutandegrunder som infördes i bestämmelsen blev följaktligen ”aktualiteter” så som brott mot freden, krigsbrott, brott mot mänskligheten, seriösa icke-politiska brott, samt gärningar som strider mot Förenta Nationens grundläggande grundsatser och principer.

Men som Hevi Dawodys avhandling poängterar, har världens geopolitiska landskap förändrats drastiskt sedan dess. Terrorism har blivit ett globalt fenomen som påverkar säkerheten i många länder. Så även om uteslutandebestämmelsen inte specifikt nämner terrorism, har den kommit att tolkas och tillämpas på ett sätt som erkänner terroristhandlingar som en möjlig orsak till uteslutande av flyktingskydd. Detta, som vid en första anblick kan uppfattas som oproblematiskt, skapar en rättslig osäkerhet och riskerar leda till ojämlik behandling av asylsökande - inte minst eftersom det saknas en universell definition av terrorism.

One man's terrorist is another man's freedom fighter.

citat ur boken "Harry's Game", skriven av Gerald Seymour 1976.


Ger utrymme för ogrundade beslut 

Problemen med att tillämpa uteslutningsbestämmelsen i samband med terroristrelaterade fall, trots att klausulen inte explicit nämner terrorism som en grund för uteslutning och att det saknas en universell definition av begreppet, är flera enligt Hevi. Bland annat nämner hon risken att asylsökande som misstänks för eller associeras med terrorism kan uteslutas från flyktingskydd utan tillräckliga bevis eller en rättvis utredning. Bestämmelsen skulle också kunna missbrukas för politiska ändamål, eller för att neka skydd till vissa grupper av asylsökande utan det sker en korrekt bedömning av deras individuella fall.

Jur.dr Hevi Dawody. Foto: Privat

Hevi Dawodys avhandling belyser denna komplexitet och diskuterar de etiska, rättsliga och praktiska frågor som uppstår när man försöker applicera en 70 år gammal konvention på dagens mer komplicerade och globaliserade värld. Hon föreslår metoder och riktlinjer för hur uteslutandebestämmelsen kan uppdateras eller tolkas på ett sätt som tar hänsyn till dagens hotbild, utan att kompromissa med konventionens grundläggande principer om mänskliga rättigheter och skydd för flyktingar. 

Sammantaget utgör Hevis forskningsstudie en viktig påminnelse om att rättvisa och skydd går hand i hand, även i de mest komplexa juridiska frågorna. I ett samhälle där globala utmaningar som terrorism och flyktingkriser ofta står i fokus för politiska debatter och beslut, bidrar hennes arbete till att föra en vetenskapligt grundad diskussion kring hur vi bäst kan balansera skyddet för de mest sårbara och samtidigt värna om samhällets säkerhetsintressen.  Således är den inte enbart av intresse för akademiker, jurister och beslutsfattare inom detta rättsområde, utan berör oss alla genom sin betydelse för grundläggande mänskliga rättigheter och rättvisa.

Läs avhandlingen i fulltext

Kontaktuppgifter till Hevi Dawody

Om disputationen

Disputationen ägde rum vid Stockholms universitet den 12 april 2024. Opponent var professor Sarah Singer, University of London.

I betygsnämnden satt professor Gregor Noll, Göteborgs universitet, professor Jessica Almqvist, Lunds universitet, och professor Rebecca Stern, Uppsala universitet.

Handledare har varit professor Mark Klamberg samt docent Simon Andersson, Stockholms universitet.

Text: Natalie Oliwsson