Forskningsrapport om Sverige och icke-diskriminering

Europeiska kommissionen har just offentliggjort 2021 års "Sweden Country Report of Non-discrimination". Bakom den står Paul Lappalainen, doktorand i europarätt och medlem av European Equality Law Network.

Framsidan till rapporten om icke-diskriminering jämte en suddig bild på en folkmassa
Framsidan till rapporten om icke-diskriminering. Foto i bakgrunden: William Perugini / Mostphotos

Principen om icke-diskriminering handlar om att alla ska vara inkluderade i samhället och arbetslivet oavsett kön, ålder, etnicitet, religion, sexuell läggning och funktionshinder. Det är en grundläggande princip inom Europeiska unionen enligt unionens fördrag och stadgan om de grundläggande rättigheterna, vilket i Sverige regleras genom diskrimineringslagen.

I sin rapport om Sveriges införlivande och genomförande av rådets direktiv 2000/43 och 2000/78 om likabehandling och icke-diskriminering skriver Paul Lappalainen att en central fråga i sammanhanget är bristen på rättvisa för de som faller offer för diskrimering. Detta menar han bland annat beror på hur kostnader delas upp vid tvistemål, där huvudregeln är att den förlorande parten får betala både de egna och den vinnande partens kostnader. Det är en regel som gör att få individer kan ta de ekonomiska risker som är förknippade med att hävda sina rättigheter.

En positiv utveckling kan ändå skönjas

Begränsade ekonomiska möjligheter till att hävda sin rätt i kombination med Jämställdhetsombudsmannens förskjutning av fokus till information som ett sätt att förändra samhället snarare än att efterleva lagen, leder till att få fall tas upp till domstol. Avsaknaden av rättspraxis begränsar diskrimineringslagens normativa potential. 

Ändå finns det en positiv utveckling säger Paul. Det civila samhällets organisationer har allt oftare börjat företräda individer i domstolarna. Det växer fram en förståelse för att rättstvister är en nyckelform av opinionsbildning som inte bör förbehållas t.ex. arbetsgivare och fack. I ett ledande fall som bland annat Disability Rights Defenders Sweden tagit upp till FN, kritiserade FN:s CRPD-kommitté Sverige för att det inte lever upp till kravet på rimliga anpassningar enligt konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Dessutom lyckades Diskrimineringsombudsmannen ta ett ärende så långt som till Europadomstolen, vilket kan göra att det känns lättare för enskilda individer att ta sina fall av diskriminering till domstol.

Läs rapporten i fulltext här (på engelska)
 

Om Paul Lappalainen

Porträttbild
Paul Lappalainen

Paul är en svensk och amerikansk jurist som har arbetat med likarätt- och diskrimineringsfrågor i olika sammanhang under många år. Han har varit med som expert vid flera statliga utredningar, varit rådgivare till UNESCO:s Europeiska koalition av städer mot rasism samt varit senior expert hos Diskrimineringsombudsmannen. Just nu arbetar han med en avhandling som har titeln "En jämförande analys av utvecklingen av diskrimineringsrätt: från USA/Kanada till Storbritannien/EU och Sverige".

Se Paul Lappalainens profilsida