Diskrimineringslagen har som mål att bekämpa diskriminering och främja jämlika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsidentitet, etnicitet, religion, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Foto: Andrey Popov/Mostphotos

Under de senaste sex decennierna har lagstiftning relaterad till diskriminering genomgått en explosiv tillväxt över stora delar av världen. Utbredningen av denna lagstiftning, både geografiskt och inom de samhällsområden där den är tillämplig, har skett med en hastighet som möjligen inte kan jämföras med några andra juridiska områden. Nu för tiden sätts regler om skydd mot diskriminering ofta i samma kategori som demokrati, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter. Omfattningen av skyddet mot diskriminering i ett land har på så vis kommit att bli en måttstock för hur pass "civiliserat" ett samhälle kan anses vara. 

Sverige är ett av länderna där den rättsliga utvecklingen inom diskrimineringsområdet har varit dramatisk. Idag finns diskrimineringsförbud på nästan alla lagstiftningsnivåer, och skydd mot diskriminering beskrivs av lagstiftaren också som ett grundläggande uttryck för strävan efter jämlikhet. Ett problem som kan skönjas är dock de tecken på att ju mer erkännande och skydd en grupp får genom diskrimineringslagstiftning, desto svårare blir det att vidta faktiska åtgärder för att främja jämlikhet till förmån för just den gruppen.

Tar en genealogisk ansats

I Maria Näävs avhandling ”(O)likabehandling – Likabehandling och jämlikhetsförbättrande åtgärder i den svenska diskrimineringslagstiftningens genealogi” undersöker Nääv hur förhållandet mellan förbud mot diskriminering och jämlikhetsfrämjande åtgärder organiseras och har utvecklats i den svenska lagstiftningens historia. I studien använder hon sig av ett arkiv, konstruerat med inspiration från den australienska juridikprofessorn Anne Orford, för att möjliggöra en samtida historisk analys av utvecklingen av diskrimineringslagstiftningen. 

Arkivet omfattar lagstiftningshistoria som sträcker sig över nästan 50 år – från det att det första diskrimineringsförbudet antogs i svensk lagstiftning år 1970, genom kriminaliseringen av olaglig diskriminering i brottsbalken (1962:700), fram till införandet av den nuvarande Diskrimineringslagen (2008:567). Genom att granska detta arkiv och använda olika diskursiva teman som skapats i samspel med det empiriska materialet har Nääv i sin studie gjort det möjligt att på djupet utröna, systematisera och förstå den rättsliga utvecklingen av diskrimineringslagstiftningen i Sverige. 

Klarlägger en skenbar orimlighet

Maria Näävs arbete är viktigt för att vi ska förstå hur lagar och åtgärder mot diskriminering har utvecklats över tid och hur de påverkar olika grupper. Hennes studie visar att förhållandet mellan jämlikhetsfrämjande åtgärder och diskrimineringsförbud gradvis har utvecklats under de senaste decennierna - genom att jämlikhetsförbättrande åtgärder har underkastats diskrimineringsförbuden. 

Här konstaterar Nääv bland annat att det i det sista utkastet inför den nuvarande Diskrimineringslagen (2008:567), inte råder någon tvekan om att jämlikhetsfrämjande åtgärder regleras av diskrimineringsförbuden, och på ett sådant sätt som i praktiken ofta gör det omöjligt att tillåta dem. Att denna utveckling har skett skriver Nääv beror på att det finns vissa saker som genomgående ges större tyngd vid själva lagstiftningsögonblicket, vilket i denna fråga leder till att fokus hamnar mer på individnivå än att hjälpa grupper.

En väg framåt är att uppmärksamma paradoxen. Juridik är ingen naturlag.

Jur.dr. Maria Nääv

Maria Nääv påpekar i sin avhandling att det finns en paradox i förhållandet mellan förbud mot diskriminering och jämlikhetsfrämjande åtgärder. Genom att beskriva den så klarlägger hon vikten av att lägga uppmärksamhet till paradoxen och de diskursiva villkor som påverkar den. Detta för att det är först då som vi ges möjlighet att formulera nya anspråk på jämlikhet, som förhoppningsvis kan bidra till en mer rättvis och jämlik samhällsutveckling i framtiden.

Läs avhandlingen i fulltext

Kontaktuppgifter till Maria Nääv

Text: Natalie Oliwsson