Det ansvar som föräldrar har för tillsyn över och omsorg om sina barn inkluderar ett ansvar för barns rätt till en god fostran, vilket i sin tur kan förstås som en rätt till en rättighetsbaserad process. Därav är frågan om föräldraansvarets rättsliga innebörd central. Foto: Aleksandr Davydov/Mostphotos

Enligt svensk rätt är principen om att barn har rätt till en ”god fostran” en del av barnets rättigheter, vilket följer av föräldrabalken. Av föräldrabalken, sedd i ljuset av barnkonventionen, framgår också att föräldrar och andra vårdnadshavare har ett ansvar för att barn får omsorg och lämplig uppfostran. Detta inkluderar bland annat att tillgodose grundläggande behov såsom mat, kläder och skydd samt att se till att barn får tillfredsställande utbildning och möjlighet till att utvecklas gynnsamt, både fysiskt och psykiskt. 

Vad som i helhet ingår i vårdnadshavares rättsliga ansvar är svårt att återge, men utöver omsorgsansvaret som nämns ovan så inkluderas bland annat även ett tillsynsansvar. Inom ramen för detta ansvar finns det viss möjlighet för en förälder eller annan vårdnadshavare att själv avgöra hur barn bäst bör uppfostras och – inom rimliga gränser – hur gränssättning bäst bör ske. Frågan är bara… Vad är rimligt och var går gränsen?

Att barn inte får utsättas för kroppslig bestraffning, kränkande behandling, övergrepp eller allvarligt våld står klart. Samtidigt kan det bland annat finnas situationer där föräldrar och vårdnadshavare måste ingripa fysiskt mot barn, till exempel för att skydda barnet från en potentiellt farlig situation. Eftersom flertalet sådana tvångshandlingar dock faller inom ramen för det kriminaliserade området, så innebär det i praktiken att en handling som består av att en förälder håller i ett barn för att hindra att barnet springer iväg, formellt sett kan vara olaglig.

En tvärrättsvetenskaplig studie 

I sin avhandling ”Från föräldrars ansvar till ansvarsfrihet för föräldrar”, behandlar jur.dr. Emelie Kankaanpää Thell frågan om föräldraansvarets rättsliga innebörd och de gränser för tillåtna begränsande och tillrättavisande handlingar utförda av föräldrar mot sina barn, som uppställs i rättsordningen. Hon försvarade med framgång sin avhandling fredagen den 24:e november 2023 vid Stockholms universitet. Opponent var professor Elisabeth Gording Stang från OsloMet.

Syftet med avhandlingen var att analysera och diskutera föräldrars ansvar i frågor som rör fostran av barn och hur detta ansvar förhåller sig till begränsande och tillrättavisande handlingar mot barn. I avhandlingen ställs fyra huvudfrågor:

• Hur ser barns rätt i frågor som rör fostran ut?
• Hur är föräldrars ansvar för frågor som rör barns fostran utformat?
• Vilka normer för föräldrars begränsande eller tillrättavisande handlingar går att utläsa i de familjerättsliga och socialrättsliga regelverken, och hur kommer gränserna för sådana handlingar till uttryck inom straffrätten?
• Behöver föräldrars ansvar i frågor som rör fostran tydliggöras och hur kan det i så fall göras?

Hanteras oftast inom straffrätten

I Emelies avhandling behandlas framför allt mötet mellan familjerätten och straffrätten. I fokus står hur man kan bedöma om föräldrahandlingar gentemot barn är tillåtna enligt lagen, trots att de formellt är kriminaliserade. I studien konstaterar Emelie att föräldrars lindrigare begränsande och tillrättavisande handlingar mot barn framför allt hanteras i det straffrättsliga regelverket och där oftast inom ramen för en oskriven ansvarsfrihetsregel. Detta illustreras av en modell som visar hur regler, normer och gränser för föräldrarnas ageranden gentemot sina barn uppställs likt ett lager-på-lager-system. 

Av modellen framgår att existerande normer och gränser för föräldrars acceptabla handlingar mot barn i huvudsak uppställs genom vilka handlingar som är möjliga att utföra mot ett barn utan att rättsliga konsekvenser kan inträda. Dock framhålls i sammanhanget att de här normerna och gränserna inte nödvändigtvis sammanfaller med vad som är en ”god fostran” i enlighet med barns rättigheter. Frågan om vilka handlingar som accepteras mot barn är således komplex och svaret är beroende av till vilken del av rättsordningen som frågan ställs.

I studien konstateras emellertid också att det inte på alla sätt är tydligt i rättskällorna vilken betydelse det har vid en bedömning av om en handling som riktats mot ett barn varit tillåten eller inte, att den som har utfört handlingen är en förälder med eller utan del i vårdnaden om barnet. Det är inte heller fullt ut tydligt vad som skiljer en acceptabel tillrättavisning från en oacceptabel bestraffning. 

Föreslår en tydligare struktur

Emelie Kankaanpää Thell. Foto: Privat

Sammantaget kan sägas att Emelie Kankaanpää Thells avhandling belyser ett tidigare outforskat område inom rättsvetenskapen och öppnar dörrar för framtida tvärvetenskapliga studier om barns rättigheter och föräldrars ansvar. Genom att fungera som en bro mellan barn- /familjerätt och straffrätt skänker avhandlingen en ny synvinkel på föräldraansvarets dynamik och juridikens begränsningar i sammanhanget – särskilt gällande föräldraansvaret som bas för ett oskrivet undantag vid den straffrättsliga bedömningen.

I avhandlingen föreslås en strukturerad metod för att bedöma om föräldrars begränsande och tillrättavisande handlingar varit tillåtna eller inte, vilken tar sin utgångspunkt i hur skrivna straffrättsliga ansvarsfrihetsregler är strukturerade. Här beskriver Emelie att genom en tydligare struktur för den straffrättsliga bedömningen, och genom att inkludera familjerättsliga normer i denna bedömning, så kan det bidra till att skapa en mer enhetlig och förutsebar rättstillämpning på området. 

Emelies studie markerar ett viktigt steg i att öka förståelsen för föräldrars ansvar och gränserna för dessas handlingar när det gäller barnuppfostran. Den erbjuder inte bara insikter i rättsväsendets perspektiv på handlingar som sker inom familjer, utan lägger också grunden för en mer strukturerad och förutsägbar rättstillämpning inom detta utmanande område. 

Läs avhandlingen i fulltext

Läs mer om Emelie Kankaanpää Thell
 

Text: Natalie Oliwsson