Ett företag anses dominerande om det har en betydande andel av marknaden, vanligtvis över 40%. Men det är inte förbjudet att ha en dominerande position - däremot är det förbjudet att missbruka sin marknadsmakt. Foto: Andrii Yalanskyi/Mostphotos

EU:s konkurrenslagstiftning syftar till att främja en sund och rättvis konkurrens inom den Europeiska unionens inre marknad. Dess huvudmål är att förhindra snedvridning av konkurrensen mellan företag och säkerställa att marknaden fungerar effektivt till fördel för marknadens aktörer och konsumenter. Genom att reglera och övervaka företagens ekonomiska beteenden hjälper lagstiftningen till att främja lägre priser, bättre kvalitet och ett bredare utbud av varor och tjänster.

En av hörnstenarna i EU:s konkurrensrättslagstiftning är artikel 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (artikel 102 FEUF), vilken är tänkt att förhindra företag från att missbruka sin makt om de är mycket stora eller dominerande på en marknad. Det innebär att ”jättar” inte får använda sin starka position på ett sätt som skadar konkurrenter eller hindrar att andra företag har en rättvis chans att konkurrera, till exempel genom att sätta orimligt låga priser, utesluta konkurrenter eller skada konsumenternas intressen.

Begreppet missbruk är dock ganska flytande och komplext, vilket skapar förvirring när det ska appliceras i praktiken. En ny avhandling i rättsvetenskap vid Stockholms universitet med titeln ”The Costs of Legal Certainty: A Forensically-Informed Methodology on How to Identify the Relevant Costs in Exclusionary Abuse Case” tar itu med denna fråga genom att granska hur prissättning egentligen påverkar konkurrensen. Bakom studien står jur.dr. Marcus Skarpsvärd.

Studerar nuvarande rätt och praxis

Marcus Skarpsvärd undersöker i sin avhandling det juridiska sambandet mellan prissättningsstrategier och uteslutande missbruk i enlighet med artikel 102 FEUF. Syftet med studien är att fastställa relevanta kostnadsmått för att bedöma om en dominerande aktör utnyttjar sin position genom orättvis prissättning gentemot andra företag. Genom att tillämpa den forensiska metoden, systematiserar avhandlingen ekonomiska, finansiella och redovisningsbegrepp, teorier samt rättskällor för att fastställa om den ifrågasatta prissättningen är laglig eller olaglig.

Avhandlingen identifierar tre tydliga kostnadstester som används av EU-domstolen för att bedöma om ett företag missbrukar sin dominans och sätter orättvisa priser enligt artikel 102 FEUF. En av dessa - AKZO-testet - tillhandahåller strikta riktlinjer eller fasta kostnader som används för att utvärdera en dominerande aktörs beteende på marknaden. De andra två testerna är mer flexibla och erbjuder en bredare tolkning av vilka kostnader som kan anses relevanta.

Genom att studera dessa metoder för att bedöma kostnader i enlighet med EU:s konkurrenslagstiftning noterar Marcus att trots lagens intentioner med att vägleda bedömningsprocessen och komma med förtydliganden, så förblir det komplicerat och oklart i vissa situationer. Vidare framgår att den mer flexibla typen av kostnadsuppskattning, rörliga kostnader, inte fungerar optimalt som referens i vissa branscher – samt att den tillämpas så brett att förvirring och otydlighet uppstår.

Möjligt att tydliggöra med rätt mått

Slutsatsen är att förvirringen och problemen med att bedöma uteslutande missbruk i enlighet med artikel 102 FEUF ofta uppstår på grund av fel sätt att mäta och bedöma kostnader. Utifrån dessa resultat föreslås två konkreta förslag för att råda bot på rådande problematik; 

För det första föreslår avhandlingen att man ska använda de kalkylerande (framåtblickade) kostnaderna som är kopplade till produkten eller tjänsten (”out-of-pocket cost”) som det relevanta måttet. För det andra föreslås att använda det dominerande företagets prissättning som relevant mått för att fastställa vilken tidsperiod som dels ska användas för att identifiera de relevanta kostnaderna, dels för att påvisa om den påstådda prissättningen skadat konkurrensen. Genom att använda sig av tidsperioden över vilket prissättningen är civilrättsligt bindande skulle det förenkla bedömningen om ett företag bryter mot artikel 102 FEUF, men skulle också skapa en rättvisare marknad för alla, vilket i sin tur leder till en ökning av den effektiva konkurrensen. 

Marcus Skarpsvärds avhandling erbjuder insikter och förslag för att förbättra rättslig tydlighet inom EU:s konkurrenslagstiftning och främja bättre förståelse och tillämpning för praktiker, akademiker och juridiska aktörer. Genom att undersöka hur rättvisa priser formas för att skydda konkurrensen hjälper den till att förbättra rättsligt beslutsfattande inom EU:s konkurrenslagstiftning. Detta gynnar inte bara jurister utan bidrar också till att skapa en rättvisare spelplan för så väl företag som konsumenter.

Läs avhandlingen i fulltext

Kontaktuppgifter till Marcus Skarpsvärd

Text: Natalie Oliwsson