Den ekonomiska bakgrunden är ganska krånglig att teckna av olika orsaker, men hur det än må vara med den så är det sammanlagda underskottet som institutionen behöver komma till rätta med omkring 10 mkr per år. Det kan sättas i relation till en budget om i runda slängar 200 mkr. Det strukturella underskottet har nog varit ungefär så stort under ganska många år, men resultatet enligt resultaträkningarna för de olika åren har av olika orsaker skiftat en hel del.    

Det huvudsakliga problemet har varit och är att kostnaderna varit för stora i förhållande till intäkterna. Det har gällt i stort sett alla områden. Personalstyrkan har varit för stor och den har genomfört för mycket undervisning i förhållande till vad vi haft råd med. Därutöver har vi haft för stora lokalkostnader, såväl vad gäller kontorslokaler som undervisningslokaler. 

För att komma till rätta med det strukturella underskottet har vi lanserat omfattande sparåtgärder. Institutionen arbetar t.ex. med att fasa ut visstidsanställda, bland annat amanuenser och s.k. timlärare. Kontorslokaler har sagts upp, vilket innebär att institutionen till hösten i stort kommer att inrymmas på våningsplan 7 till 9 i C-huset. Institutionen har vidare bl.a. beslutat att omorganisera på det sättet att vi inte längre ska ha egen lokalvård, vaktmästare eller IT-avdelning. Vidare har beslutats att minska ambitionsnivån för institutionens internationella kansli. Det sistnämnda innebär att efter en ambitiös uppbyggnadsfas ska verksamheten nu plana ut, t.ex. gällande antalet avtal om studentutbyten och minskas ned på vissa områden. Påverkan för er studenter vad gäller t.ex. studentutbyten borde bli liten.

Besparingar sker således på i stort sett alla områden. Så långt det är möjligt försöker vi se till att kärnverksamheten inte drabbas. Och undervisningen hör verkligen till kärnverksamheten. Sammantaget har vi försökt skydda utbildningen så långt det går för att påverkan för er studenter ska bli så liten som möjligt. 

Tidsramarna 

De så kallade tidsramarna ska minskas med omkring 18 procent för samtliga kurser. Varje kurs tilldelas en tidsram som kursen kan använda för olika moment såsom föreläsningar, seminarier och examinationer av olika slag. De minskade tidsramarna kommer att påverka mängden undervisning. Men det gäller att komma ihåg att det finns andra sätt klara en minskad tidsram än att minska till exempel seminarieundervisningen – exempelvis att se över examinationsformerna eller att aktivera studenterna utan att lärare behöver vara närvarande hela tiden. De pedagogiska ambitionerna framgår av avsnittet nedan. 

Undervisningslokaler

Institutionsstyrelsens har beslutat att ambitionen är att varje kurs ska minska användningen av betalda lärosalar (det vill säga lokaler som kostar mer vid ytterligare användning) med minst 30 procent jämfört med år 2023. Beslutet innebär alltså en ambition att minska användningen av betalda lärosalar och är inte ett skarpt krav. Ett sådant krav kan möjligen införas senare. 

Skälet till att beslutet utformades på det sätt som det gjordes, var att det ska finnas tid att på ett övertänkt sätt lägga upp pedagogiken för en kurs med syftet att minska användningen av betalda lärosalar utan pedagogiska förluster. Ambitionen är att undvika situationer där ett eller flera seminarier i sal, mer eller mindre av upplevt tvång, läggs om till Zoom utan andra förändringar. Tanken är i stället att pedagogiken för en kurs ses som en helhet där inslag av olika undervisningsmetoder varvas på ett fruktbart sätt. Det kan t.ex. vara en kombination av inspelade filmer, lärsekvenser och seminarier i sal. Ett ytterligare sätt att engagera studenterna är ge dem uppgifter att lösa på egen hand, där läraren bara behöver sätta igång och avsluta övningen. Och det finns fler sådana exempel. Huvudpoängen är dock att det gäller att varva olika inslag för att ge största möjliga pedagogiska nytta.

Arbetet med att förändra invanda mönster och anamma nya kommer att ta lite tid, men det är min personliga övertygelse att undervisningen på ett övertänkt sätt kan läggas om utan alltför stora pedagogiska förluster. Det kan till och med bli bättre.

Våra olika kurser har uppmanats att så snart som möjligt börja planera för att minska användningen av betalda lärosalar utan pedagogiska förluster. Att det inte infördes ett skarpt krav omedelbart innebär inte att det går att vänta med planeringen. 

Det finns två sätt att minska användningen av betalda lärosalar, nämligen det ovan behandlade som innebär i) att pedagogiken läggs om för att minska undervisningen i sal samt ii) att i högre utsträckning använda lärosalar som inte kostar med vid ökad användning. Vad gäller det senare pågår arbetet med att effektivare utnyttja t.ex. våra egna bibliotek, rättegångssalen och Lexlabben. Det arbetet måste fortsätta. Rättegångssalen ska för övrigt rustas upp för att kunna användas mer mångsidigt. Förhoppningen är också att vi ska kunna träffa en ömsesidigt förmånlig överenskommelse om att använda Wallenbergsalen i Juristernas hus. 

Institutionsstyrelsen har beslutat att fasa ut visstidsanställda lärare. Institutionsstyrelsen har också beslutat att användningen av arvoderade timlärare ska minska med minst 80 procent på aggregerad nivå, alltså för hela institutionen. Beslutet innebär att reduktionen bör fördelas något olika beroende på vilken kurs det är fråga om, se nedan.  

Timlärare är sådana lärare som anlitas per timme och som alltså inte är anställda på vanligt sätt. Ofta är de inte disputerade och kan vara advokater eller andra som inte är pedagogiskt skolade på samma sätt som våra ”vanliga” anställda lärare. Institutionen bedömer att det är bättre att undervisningen bedrivs av våra egna skolade lärare. Dessutom ger det möjlighet att spara. Studenterna borde påverkas positivt av den här reformen 

Av institutionens riktlinjer framgår att timlärare ska anlitas endast om de kan bidra med särskilda kunskaper och insikter som inte finns inom den övriga lärarkåren (spetskompetens). Timlärare ska alltså användas i mycket begränsad omfattning, och inte alls i början av utbildningen. 

Ett särfall som trots det förtjänar uppmärksammas är att i de fall timlärare inte begär lön för sin undervisning, t.ex. för att de kommer från en myndighet, behöver undervisningen inte räknas in i kursens tidsram. I riktlinjerna sägs vidare att det inte finns hinder mot att timlärare förlägger sina undervisande moment till sin egen arbetsplats (t.ex. studiebesök på domstolar eller myndigheter).    

Följande principer ska vara vägledande för användningen av timlärare i undervisningen. 

1. Kvaliteten i undervisningen är det viktigaste kriteriet. Timlärare bör anlitas endast om de bidrar till bättre undervisning. 
2. Juristprogrammet ska ge studenterna ett akademiskt och vetenskapligt förhållningssätt till juridiken. Det är våra egna lärare bäst på och ju tidigare på programmet undervisningen äger rum desto viktigare är det att lärarna är vetenskapligt och pedagogiskt skolade. Det är tidigt på programmet som de här färdigheterna sätter sig hos studenterna. På specialkurserna har studenterna förmåga att på vetenskaplig grund kritiskt granska externa specialister och timlärare kan därmed tillåtas i högre grad medan timlärare bör undvikas på JIK:en. 
3. För att undervisningens kvalitet ska kunna upprätthållas på sikt behöver yngre lärare ges tillfälle att undervisa. Det gäller såväl doktorander som nyligen disputerade knutna till institutionen. Dessa kategorier är eller har just varit under vetenskaplig och pedagogisk skolning.  
4.  Institutionen ger också ett antal kurser som mer eller mindre avviker från normen. Det rör sig om allt från specialkurser som, åtminstone delvis, ligger utanför eller i den för Juridicums personal kompetensmässiga utkanten till fristående kurser som har ett innehåll och som tidsmässigt ligger så att de är svåra att bemanna endast med anställda. Här kan det finnas behov av att i högre utsträckning anlita timlärare