Hej Viktor, kan du berätta om vad som fick dig att börja studera kemi? 

– Mitt intresse för kemi går tillbaka till högstadiet och den lärare jag hade i nian som var entusiastisk och duktig på att förklara. Intresset fortsatte sedan genom gymnasiet och Berzelius-dagarna. Det ledde vidare till civilingenjörsprogrammet i kemiteknik vid Uppsala universitet. 

Vad är det bästa med att läsa kemi? Har du något tips till någon som funderar på kemistudier? 

– Det bästa är att du lär dig förstå mer om hur och varför världen fungerar som den gör i både stort och smått. Som kemist är det såklart mest användbart i arbetet, men även på fritiden dyker det upp problem som kan lösas med hjälp av kunskaper i kemi. Dessutom är det kul att ha en tydlig koppling mellan teori och praktik. 

– Det finns många områden och vägar inom kemin. Ett kandidatprogram är ett bra sätt att testa på de olika områdena och hitta vad just du är intresserad av att fördjupa dig ännu mer inom. 

Vad är det bästa med att undervisa i kemi? 

– Mötet med studenterna! Det är stimulerande att försöka förklara både kemin och metoder på olika sätt så att alla förstår. Det allra bästa är att se polletten trilla ner efter att ha förklarat något och att se det gå bra för studenterna på tentor och efter kursen. 

Hur kom det sig att du började forska? 

– Efter min civilingenjörsexamen sökte jag tjänster både inom industrin och som doktorand. Den gemensamma nämnaren för allt jag sökte var möjligheten att fördjupa mig inom en del av kemin. Till slut hittade jag en annons om att doktorera vid Stockholms universitet, med ett projekt där jag verkligen får gå på djupet med metod och materialkarakterisering. Att det blev just Stockholms universitet var alltså lite av en slump, men det jag verkligen uppskattar är friheten att följa det jag är intresserad av och fokusera på ett område. 

Vad har du för inriktning på din forskning?  

– Jag forskar inom kristallografi, där vi tar reda på hur material ser ut på atomnivå och molekylers struktur. Den kunskapen kan bidra till att optimera material för exempelvis katalys eller för att separera gaser. Det kan också hjälpa till att göra så att det går att ta fram läkemedel som binder till ett specifikt protein eller bidra till läkemedelsutveckling på andra sätt. Det jag personligen arbetar på just nu är att förbättra verktyg så att det är enklare att använda elektrondiffraktion för att studera olika material.