Jerzy Sarnecki, professor emeritus vid Kriminologiska institutionen. Foto: Niklas Björling

Texten publicerades ursprunglingen i Snabbtänkt 2.0 2022.

Enligt Demoskops undersökning för augusti 2022, var lag och ordning den viktigaste frågan för väljarna. Sedan år 2019 rankas den högre än sjukvårdsfrågan som finns på andra plats. Även i andra mätningar ligger frågan om lag och ordning högt i opinionen, även om den enligt t.ex. Novus och Valu fortfarande låg på andra plats, något under sjukvårdsfrågan (männen rankar frågan högre än kvinnor). Frågor rörande brottsligheten diskuterades också flitigt i svenska sociala och massmedier och i politiska debatter överhuvudtaget, i synnerhet i valspurten. Det råder inte heller någon tvekan om att människor upplever genuin oro för brottsligheten, cirka 80 procent av de som besvarat Brå:s nationella trygghetsundersökning (2021) tror att brottsligheten i Sverige ökar. Denna siffra är någorlunda konstant sedan år 2012. Andelen som i stor utsträckning oroar sig för brottsligheten i samhället, enligt samma undersökning, har stigit från 31 procent år 2012, till 45 procent år 2021.

Den stora oron för brottsligheten tycks inte vara hel motiverad av brottsutvecklingen i landet. Detta framgår i antologin ”Det svenska tillståndet”. Den övergripande slutsatsen som kan dras är att brottsbilden i Sverige är mångfacetterad. Kort sammanfattat uppvisar den stora brottskategorin stölder en kraftig nedgång sedan 1980-talet, våldsbrotten (i stort) har minskat något under senaste decenniet (efter en påtaglig ökning perioden innan), bedrägerier har ökat kraftigt liksom narkotikabrott och organiserad brottslighet i stort. Den brottskategori som visar en ökning sedan år 2012 är det dödliga våldet. Denna uppgång har dock ägt rum efter en kraftig nedgång under 1990- och 2000 talet, så att nivån på det dödliga våldet i Sverige 2021 fortfarande var lägre än i slutet av 1980-talet. Däremot har det dödliga skjutvåldet i kriminella kretsar ökat kraftigt. Dessa brott som ofta är mycket dramatiska och inte sällan sker på öppen gata och där även tredje part riskerar att skadas, har fått enorm uppmärksamhet i samhällsdebatten. Man kan säga att nästan hela debatten om brottsligheten handlar om dessa brott.

Skjutningarna utgör mycket grov brottslighet och är i den aktuella omfattningen nya för Sverige. Dessutom är det ett problem som är svårt att åtgärda, samhället lyckas endast gripa och lagföra en mindre andel av förövarna av dessa brott. Antalet döda i skjutningar ökar trots omfattande åtgärder från samhällets sida. Det ska dock framhållas att de flesta fall av dödligt våld i Sverige inte förövas med skjutvapen samt att det t.ex. dör cirka 10 gånger flera människor årligen till följd av narkotikaöverdoser än av skjutningar. Skjutningar är alltså spektakulära och uppmärksammade brott, men måste anses utgöra en tämligen liten del av den grova brottsligheten i Sverige. Trots problemet med skjutningar ger den totala bilden av brottsligheten i Sverige knappast stöd för tesen om att landet befinner sig i upplösning p.g.a. okontrollerad ökning av brottsligheten. 

Vem gagnas då av brottsfrågans dominerande ställning i samhällsdebatten? Självfallet gagnas de politiska aktörer som inte har regeringsansvar. Traditionellt är dessutom lag och ordning en högerfråga. I synnerhet straffskärpningar och förstärkning av polisen som reaktion på brottslighet har vanligen föreslagits av konservativa partier. Situationen har dock förändrats i Sverige med framväxten av Sverigedemokraterna som konsekvent drivit en antiinvandringspolitik. Ett av deras viktigaste redskap i kampen om väljare är att koppla brottslighet till invandring. Detta är en etablerad populistisk strategi i synnerhet om man kopplar invandring till sex- och våldsbrott.

En högerpopulistisk bild av brottligheten är, något förenklat, att brottsligheten ökar på ett okontrollerbart sätt och att det i stor utsträckning är invandringens fel. Som stöd för detta anförs den påtagliga överrepresentationen av personer födda i utlandet, och numera även deras barn, bland personer misstänkta/lagförda för brott. Detta gäller i synnerhet grova våldsbrott och våldtäkter. De åtgärder som föreslås är kraftigt skärpta straff, satsning på polisen och begränsad invandring.

Tesen om koppling mellan invandring och brottslighet (liksom tesen om kraftig generell ökning av brottligheten) har emellertid ifrågasatts av forskningen. Invandrarnas överrepresentation i registrerad brottslighet, tycks snare vara kopplad till deras socioekonomiska förhållanden. Traditionell brottslighet är mera frekvent i underklassen, och invandrarna utgör en allt större andel av denna. De svenskfödda individerna (och deras barn) som tidigare tillhört underklassen, tillhör numera ofta medelklassen, där social kontroll är större och brottsligheten lägre.

Att se orsaker till samhällsproblem i klasstermer är en traditionell vänsteransats, men trots att det finns stöd för detta i forskningen, har det rödgröna blocket i liten utsträckning valt att använda sig av denna modell för att förklara brottsproblematiken. Också när det gäller åtgärder har man i stor utsträckning anammat de högerpopulistiska lösningarna (hårdare straff, flera poliser, minskad koncentration av invandrare). Man kan säga att det rödgröna blocket (främst Socialdemokraterna) har valt av att spela den kriminalpolitiska matchen på populisthögerns planhalva. Ett spel som de var dömda att förlora då väljarna anser att Moderaterna och SD är bäst på lag och ordning och invandring. I vissa mätningar har SD t.o.m. gått om Moderaterna som det parti som har bäst kriminalpolitik enligt väljarna.

Om, och i så fall i vilken mån, vänsterblockets val att inte ifrågasätta bilden av okontrollerad brottsökning i Sverige samt ovilja att diskutera brottlighetens orsaker i klasstermer har bidragit till deras valförlust kan vi inte veta. Men att vänsterblocket förlorade debatten om brottsligheten förefaller uppenbart

Jerzy Sarnecki, Professor emeritus i allmän kriminologi Stockholms universitet, senior professor vid Högskolan i Gävle, adjungerad professor vid Mittuniversitetet i Sundsvall samt forskare vid Institutet för Framtidsstudie