Artikeln belyser kunskapsprocesser i den politiska process som ledde fram till avskaffandet av motboken, och särskilt hur ”folket” används som en resurs för att argumentera i detta. Winter och Edman analyserar hur folket, det vill säga allmänhet eller medborgare, utgör en sorts infrastruktur som erbjuder både vardagliga och formella resurser för att bära och flytta argument genom en politisk process.

Folket som politiskt argument är effektivt, inte för att de utmärker sig särskilt utan för att deras närvaro tas för givet i policyprocesser, en närvaro som ligger mer eller mindre långt ifrån medborgares faktiska möjligheter att göra sina röster hörda i politiken.

- Att de är ett verbalt formulerat snarare än ett materiellt närvarande folk är förstås behändigt: de blir självklart närvarande, lydiga och enhetliga ”vittnen”, förklarar Winter.

- Att använda folkets röst på detta vis inom politik har således både varit och fortsätter i allra högsta grad att vara attraktivt, och det är viktigt att forskare fortsätter att undersöka detta, exempelvis utifrån vilka medborgare som (inte) representeras samt vad det får för konsekvenser, menar hon.

Läs hela artikeln: "The public as infrastructure in policy processes: The case of the abolition of the Swedish alcohol rationing system".