Nedan kan du läsa om de tre forskningsprojekten.

Polisiärt arbete med gängavhopp: Utmaningar och möjligheter, Anita Heber och Anders Stenström

Anita Heber bedriver forskningsprojektet tillsammans med Anders Stenström från Malmö universitet.

Foto: SU/ Stefan Nyman.

Att minska gängrelaterad brottslighet har blivit allt viktigare för politiker, poliser och praktiker, och i detta ingår avhopparverksamheter som en central strategi. Polisledd och polisinitierad avhopparverksamhet för gängmedlemmar har vuxit i omfattning. Trots detta finns det få studier inom polisforskning som har undersökt hur polisen kan underlätta för gängmedlemmar att sluta begå brott. Inte heller har den forskningstradition som ägnar sig åt att studera varför kriminella slutar att begå brott, intresserat sig för hur polisen kan medverka till gängavhopp. I detta treåriga forskningsprojekt sammanförs de två forskningsfälten om polisarbete och avhopp för att analysera polisledda avhopparverksamheter, och för att förstå och förklara hur dessa verksamheter är organiserade och fungerar. Projektet syftar till att studera hur gängavhopp definieras och upplevs av å ena sidan poliser och praktiker, å andra sidan gängmedlemmar som vill hoppa av eller som har hoppat av genom programmen. Detta kommer att studeras genom intervjuer med de olika grupperna, liksom vardagliga observationer av det polisledda arbetet med gängavhopp. Teoretiskt tar projektet avstamp i vissa styrningsteorier där det polisledda arbetet ses som en knytpunkt inom ett nätverk av olika relationer och allianser. Den andra teoretiska ingången fokuserar på hur avhopp från gäng kan få stöd av polis och andra samhällsaktörer, som kan "assistera" kriminella i processen som ett avhopp kan innebära. Projektet leds av docent Anita Heber och utförs tillsammans med doktor Anders Stenström. De får stöd av en internationell och nationell grupp med både praktiker och akademiker. Genom att studera erfarenheter hos såväl poliser som gängavhoppare kommer projektet att skapa ny kunskap som kommer att utveckla avhopparprogrammen. Projektet kommer också att bidra med en teoretisk och empirisk förståelse för vad dessa program kan säga oss om potentialen för polisledd avhopparverksamhet i dagens samhälle.

Långsiktiga utfall av alternativa sanktioner för unga lagöverträdare: betydelsen av individuella resurser och social kontext, Anna Kahlmeter

Straffrättsliga svar på kriminalitet bland ungdomar sätts ofta i rampljuset. Trots det är forskning om de vanligaste påföljderna för denna grupp relativt knapphändig och forskning är oproportionerligt inriktad på frihetsberövande påföljder.

Foto: Daniel Rossetti.

Detta projekt syftar till att fylla denna lucka genom att i detalj kartlägga användningen av alternativa påföljder för förstagångsdömda ungdomar (15-17- och 18-20-åringar) och bedöma sanktionernas samband med risker för återfall i brott och framtida utbildning och arbetsmarknadsanknytning. Projektet syftar vidare till att undersöka om familjeresurser, det historiska sammanhanget samt den rumsliga kontexten i vilken sanktioner avtjänas modererar dessa associationer. Projektet ämnar använda svenska registerdata och kommer att kunna följa 25 födelsekullar (födda 1975–2000) från tidpunkten för deras första brottsdom och i upp till 30 år. Dessa data möjliggör också justering för en bred uppsättning bakgrundsfaktorer genom att slå samman lagföringsregistret med ett antal andra register. Det omfattande nationella datamaterialet gör det också möjligt att göra könsstratifierade analyser. Projektet kommer att pågå i fyra år och skulle kunna ge kunskaper av relevans för både policy och praktik, till exempel när det gäller att väga mellan principer om proportionalitet och principer för att värna ungdomars välbefinnande och utvecklingsmöjligheter.

ETT ANSTÄNDIGT LIV? Livet efter brott för två generationer av lagöverträdare, Christoffer Carlsson

Framväxten av forskningsfältet upphörande med brott har haft stor betydelse både inom och utanför kriminologin: kunskaper om upphörandeprocesser har påverkat såväl kriminologisk teoribildning och forskningsmetod, som olika delar av samhällets insatser mot brott. Trots det beskriver samtida kriminologi upphörandeprocesser -- både som begrepp, teoretiska mekanismer och faktisk levd erfarenhet -- som snåriga att få grepp om och otydliga studieobjekt.

Foto: Nicklas Björling.

 
’Ett Anständigt Liv?’ syftar till att nå en fördjupad empirisk och teoretisk förståelse av upphörande med brott genom djuplodande livshistorieintervjuer med två grupper av svenska lagöverträdare, en född på 1940-talet och den andra under 1970-talet. Båda dessa grupper har tidigare undersökts inom ramen för The Stockholm Life Course Project (SLCP), ett av Sveriges mest välkända longitudinella kriminologiska forskningsprojekt. Data från de tidigare uppföljningarna i SLC P kommer att användas även i Ett Anständigt Liv?, för att kunna studera nära nog hela individens livslopp.

När individer lämnar brott bakom sig närmar de sig också någonting annat: konformitet, ett mer konventionellt liv, "normalitet". Denna del av upphörandeprocessen är väldigt understuderad och i behov av att undersökas närmare. Nya studier har också visat att dessa processer kan vara mer knutna till kön/genus och sociohistorisk kontext än vad man tidigare har antagit. Det finns väldigt få kvalitativa studier som avtäcker dessa mekanismer, möjligen på grund av det inom kriminologin välkända problemet med att finna lämpliga urval och dataset. I detta avseende är Ett Anständigt Liv? ett unikt projekt inte bara i en skandinavisk utan också i en europeisk kontext. Även i det avseendet har projektet därmed stor potential att bidra med värdefulla kunskaper om upphörandeprocesser till det kriminologiska forskningsfältet, men också, i hög grad, politiska beslutsfattare och verksamma inom statliga myndigheter så som Statens Institutionsstyrelse och Kriminalvården.