Foto: Clemént Morin/Stockholms universitet


Enligt Stockholms universitets studenthandbok som listar ord och begrepp som används i universitetsvärlden har begreppet ”professor emeritus” använts sedan år 1916 för att beteckna professorer som gått i pension. Ordet emeritus, maskulinum, eller emerita, femininum, är latin och betyder ”den som tjänat ut”, eller ”veteran”. Det är en titel som nästan uteslutande används av pensionerade präster och professorer. Det förekommer dock att titeln används på ett något mer skämtsamt sätt, för personer som tidigare varit verksamma inom studentkårer och studentnationer. Några tydliga regler eller bestämmelser för titeln finns däremot inte berättar Kenneth Hjalmarsson, personalhandläggare vid områdeskansliet för humanvetenskap.

– Det enda riktigt tydliga man kan säga, är att emeritus inte är en anställning. Någon egentlig reglering finns inte. Det är ett gammalt system, eller en tankevärld, som finns om att den som gått i pension och fortfarande har någon typ av anknytning eller samhörighet med sitt gamla lärosäte betecknas som emeritus, säger Kenneth Hjalmarsson. 

Christina Florin, professor emerita vid Historiska institutionen. Foto: Isabell Håkansson/Stockholms universitet

Just anknytningen till institutionen, eller fakulteten, är viktig. Inte minst för begreppet i sig, eftersom det är vad som skiljer en före detta professor och en professor emeritus åt, men den bidrar också till att skapa värde för individen bakom titeln. Christina Florin, som är professor emerita vid Historiska institutionen, beskriver kopplingen till institutionen som viktig och något som är mer värdefullt än vad många tror.

– På Historiska institutionen får vi en arbetsplats, en dator och vi är välkomna på veckofika. Vi får också gå på de seminarier vi vill, och det är ju fantastiskt för att kunna hänga med i sitt ämne. Allt det där är jätteviktigt. Det är nog många som inte riktigt förstår det eftersom man tycker att det är så naturligt, men det är fantastiskt egentligen, säger Christina Florin. 

Kopplingen till en institution positivt

Yvonne Hirdman, som också är professor emerita vid Historiska institutionen, trycker även hon på kopplingen till institutionen som någonting positivt.

Yvonne Hirdman, professor emerita vid Historiska institutionen. Foto: Ulrica Zwenger/Ordfront förlag

– Vi på Historiska institutionen till exempel har en plats i ett rum och det betyder att navelsträngen med institutionen finns kvar. E-post, tisdagsfika, kanske bistå i något ärende någon gång. Mycket trevligt, säger hon. 

Den som är emeritus är inte anställd och får inte någon lön, men finns det några formella krav från universitetet på den som är professor emeritus? Nej, och inte heller har institutionen några särskilda krav gentemot den som är emeritus. I stället bygger det helt och hållet på en individuell överenskommelse mellan institutionen och den som gått i pension. 
– Man har rätt att tjänstgöra vid institutionen, men det innebär inte att man måste göra det. Man har inte heller rätt att kräva att få tjänstgöra där. De är inte skyldiga att tillhandahålla arbetsrum, dator eller e-post utan det är upp till universitetet och dess behov, och om personen själv har intresse av det, förklarar Kenneth Hjalmarsson. 

För Christina Florin finns intresset, i allra högsta grad. Hon berättar bland annat att hon de senaste åren varit drivande i att samordna en stor internationell konferens, med allt vad det innebär, och att hon nu är i uppstarten av ett forskningsprojekt.

– Det ska jag ha som hobbyforskning, där jag forskar så mycket som jag är intresserad av. Men ofta är det så att när jag väl börjar och sedan hittar ett spännande forskningsmaterial, så går det per automatik, då längtar jag efter att sätta mig med det. 

Också för Yvonne Hirdman, verkar möjligheten att själv kunna styra och bestämma över sitt engagemang vara något som lockar eftersom det innebär en viss frihet.

– Som professor emerita har jag den frihet som man lite felaktigt föreställt sig att gammaldags professorer hade en gång i tiden. Det vill säga, att göra det jag vill.