Sfi är en central del av integrationsarbetet, men många vuxna invandrare, inte minst kvinnor utan tidigare skolgång, har svårt att följa med i studierna på sfi:s lägsta nivå, studieväg 1. Det tar dem lång tid att nå målen och komma vidare mellan delkurserna. Inte alla når D-kursen som är den sista och avslutande delkursen för sfi.

– Det finns en föreställning om att det går att effektivisera sfi-undervisningen så att eleverna når målen på kortare tid. Men om vi bara fokuserar på snabb progression hos alla, förlorar vi de mest sårbara eleverna på vägen, förklarar Anwar Katran som idag arbetar som konsulent specialpedagog och samordnare på Campus Botkyrka.

Anwar Katran började på Campus Botkyrka som sfi-lärare 2012. Sedan dess har hon vidareutbildat sig med ett extra intresse för eleverna på studieväg 1 och deras rätt till en kvalitativ utbildning och adekvat stöd utifrån sina förutsättningar. Foto: Privat

En elevgrupp som bollas mellan myndigheter

Sfi-undervisningen är indelad i tre studievägar, där studieväg 1 är för dem som saknar eller har mycket kort tidigare studiebakgrund. Dessa elever behöver utveckla sin läs- och skrivförmåga samtidigt som de lär sig ett nytt språk. De behöver även utveckla viktiga strategier för språkinlärning.
– Den här elevgruppen blir ofta utskrivna på grund av lång tid på sfi, vilket bara är början på en problematisk kedjereaktion. När skolan avslutar en elev på grund av bristande progression är det ofta andra myndigheter, som socialtjänsten eller arbetsförmedlingen, som kommer in i bilden – men de kan inte heller möta elevens behov om denne inte klarar enklare svenska, förklarar Anwar och fortsätter:

–  När jag pratar med handläggare från olika myndigheter säger de ofta: ”Den här personen behöver studera – de måste lära sig språket, och vi kan inte hjälpa dem om inte sfi gör det”. Det gör mig ont att se elevgruppen hamna mellan stolarna i en dragkamp mellan olika instanser. Eleverna klarar inte av sfi, men utan svenska förblir de långt från arbetsmarknaden. De får ofta återkomma till socialtjänst och andra stödinsatser, vilket belastar både individerna och samhället.

Pilotprojekt med elevernas upplevelser och förutsättningar i fokus

För att utveckla sfi-utbildningen så att den kan möta behoven hos denna målgrupp inledde Anwar ett pilotprojekt, med stöd från Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM). Genom projektet som kom att heta ”Alternativ sfi” kartlade hon vilka hinder som eleverna själva upplevde i sin skolgång. Svaren var en ögonöppnare: många beskrev känslor av utmattning och stress, andra berättade om svårigheter att få vardagen att fungera med lämning och hämtning av barn i skolan. Både sen ankomst orsakad av familjeliv och andra ansvar samt skamkänslor över att inte klara sfi-undervisningen gjorde att de till slut stannade hemma istället.

– Utifrån elevsvaren ändrande vi undervisningsmodellen. Vi fokuserar nu framför allt på muntliga färdigheter och lektionerna hålls endast på förmiddagen. Vi undviker också ett kontinuerligt intag, en förändring som minskade pressen och stressen hos eleverna. Ett kontinuerligt intag kan bland annat göra det svårt att skapa en stabil lärgemenskap där eleverna känner sig trygga och kan stötta varandra. Genom dessa förändringar lyckades vi få många av eleverna att stanna kvar i sfi-undervisningen och göra framsteg! säger Anwar.

– Att lägga fokus på muntlig kommunikation och vardagsnära svenska har varit avgörande för elevernas lärande, berättar Anwar vidare. Flera elever som tidigare aldrig har gjort inköp på egen hand eller utfört enkla ärenden på svenska, har nu kunnat ta sina första steg mot självständighet. Samtidigt har eleverna fått lära sig om hälsa och vardagsliv, som yogapass och näringslära, vilket har hjälpt dem att orka hålla fokus och känna sig delaktiga i skolan.

Samverkan – en nyckel till hållbara resultat

Projektet har inte bara handlat om undervisning utan också om att skapa samverkan mellan olika myndigheter och aktörer. Många elever har olika stödinsatser från exempelvis Arbetsförmedlingen, socialtjänsten och hälso- och sjukvården. I sitt arbete har Anwar sett hur de olika myndigheternas insatser ofta drar i olika riktningar, vilket kan göra det svårt för eleven att få tid och möjlighet att fokusera på sfi. 

– Det är som om vi alla sliter och drar från varsitt håll, förklarar Anwar. Vi har samma mål, men vi behöver arbeta tillsammans för att nå dit.

En viktig del i projektet har varit ökad samverkan mellan olika aktörer som annars riskerar att dra eleven åt olika håll.

Med stöd från Samordningsförbundet Huddinge-Botkyrka-Salem har Anwar börjat bygga en struktur för samverkan mellan myndigheterna kring de sfi-elever som har störst behov. Under en workshop identifierade de olika myndigheterna vad som skulle behövas för att stötta eleverna: bland annat önskade de flera kuratorer på skolan, vilket Anwar ansåg var orealistiskt. Istället landade diskussionerna i ett förslag om att skapa en tjänst för en samordnare i kommunen– en person som skulle kartlägga alla insatser för eleverna och hjälpa dem att navigera i det sociala nätverket. Den tjänsten har Anwar idag.

Från pilotprojekt till permanent lösning

Projektet ”Alternativ sfi” avslutades sommaren 2023, men dess framgångar har gett Anwar och Campus Botkyrka nya möjligheter att tänka långsiktigt. Från och med mars 2024 leder hon arbetet med att skapa en långsiktig samverkansmodell som kan stärka både skola och samhälle. Målet är att integrera lärdomarna från projektet i den ordinarie sfi-verksamheten och sprida konceptet på bredare front.

– Vi vill inte bygga upp en isolerad verksamhet i verksamheten, säger Anwar. Det handlar om att varje elev, oavsett startnivå, ska kunna slussas till rätt insats eller verksamhet. 

En grupp på 30 elever, av totalt 206 på Campus Botkyrka, har identifierats som potentiellt behövande av den undervisning och det stöd som arbetet med ”Alternativ sfi” tagit fram. Här finns bland annat kvinnor med mycket låg progression och elever med diagnostiserad PTSD, samt de med misstänkt svag teoretisk begåvning – alla med varierande stödbehov.

– Redan nu kan vi se effekter för eleverna. Fem eller sex elever har avancerat mellan delkurserna, elever som annars riskerat att bli utskrivna för bristande progression. När vi bedömer att en elev inte kommer längre inom sfi-utbildningen kan jag lämna ett underlag till nästa myndighet, som med stöd i det kan hjälpa eleven vidare i livet. Samarbetet har också stärkt oss som jobbar med eleverna i våra olika roller. Vi är som pusselbitar som kompletterar vandra. Nu kan vi samplanera så att eleverna har en planering – förut kunde de ha planer hos alla myndigheter, och vi kunde känna oss ensamma i det arbetet.

Att se hela människan

–  Lärdomarna från projektet är viktiga eftersom de bidrar till att vi uppnår FN:s fjärde globala mål om en god utbildning för alla, understryker Anwar. En stor inspirationskälla för mig har varit den ekologiska utvecklingsteorin, formulerad av Urie Bronfenbrenner. Enligt teorin påverkas individens utveckling av samspelet mellan olika nivåer – individen själv, organisationen och det större systemet. 

– När det gäller individnivå menar jag att vi måste släppa ett bristperspektiv på elever utan skolbakgrund. Att sakna formell utbildning innebär inte att man saknar erfarenheter. Tvärtom kan människor med muntliga traditioner och livserfarenhet från praktiskt arbete vara starka på andra områden. Omgivningens förväntningar påverkar självbilden och lärandeprocessen, förklarar Anwar.

– På organisationsnivå behöver utformningen av skolmiljön och sfi:s organisation granskas, menar Anwar. En skolledning som aktivt analyserar elevgrupper på skolan och utbildar personalen för att kunna stötta dem, kan stärka möjligheterna för att elever med långsam progression ska lyckas. Här behöver skolor ta sitt ansvar och utveckla miljöer som stöder olika inlärningssätt och progressionstakt.

– På en högre nivå, systemnivån, behövs en helhetssyn och samverkan mellan myndigheter som arbetsförmedlingen, socialtjänsten och vården. Många handläggare vill samarbeta, men saknar en tydlig struktur för att samordna insatser. Detta behöver man jobba med. Genom samverkan och insatser på alla nivåer hoppas jag att lärdomarna från projektet kan bana väg för fler initiativ som ser människan bakom behovet och hjälper människor att etablera sig i Sverige, förklarar Anwar.

Vill gärna samverka och nätverka

– Jag brinner inte bara för samverkan mellan olika myndigheter utan tycker också att samverkan och nätverkande mellan olika sfi-anordnare är väldigt givande. De som vill ha ett erfarenhetsutbyte där vi kan lära av varandra och tänka tillsammans är välkomna att kontakta mig. Vi är starkare när vi arbetar gemensamt, avslutar Anwar.

Kontakt: anwar.katran@botkyrka.se