Olika typer av alternativ och kompletterande kommunikation, som till exempel tecken (TAKK) eller bildstöd som Inprint och Widgit Online nämns ofta som ett viktigta verktyg i det språkutvecklande arbetet. Även om bildstöden och TAKK främst är framtaga för barn och elever i behov av särskilt stöd används de av många pedagoger tillsammans med hela barngrupper och klasser. Man pratar om dem som något som är bra för alla elever – inte minst för nyanlända elever och barn om utvecklar svenskan som ett andraspråk. Men är det givet att det är så?

Studie om TAKK i förskolan med flerspråkiga barn

Karolina Larsson är legitimerad logoped med lång erfarenhet av att arbeta med barns språk-, läs- och skrivutveckling inom förskola och skola. Sedan 2020 är hon även doktorand vid Lunds universitet där hennes forskning handlar om förskolors språkmiljöer och flerspråkiga barns språkutveckling i förskolan. Hon har undersökt hur pedagoger i förskolan använder TAKK i interaktionen med flerspråkiga barn, och hur barnen deltar i sådan interaktion. NC har intervjuat henne för att höra mer om studiens resultat och hennes tankar kring TAKK med barn som utvecklar svenskan som ett andraspråk.

Karolina Larsson. Foto: Christian Skröder.

– Resultatet av studien visar att det finns en risk att pedagogers responsivitet (det vill säga deras lyhördhet och förmåga till gensvar, att upprätthålla samtal, bekräfta, ge stöd, lyssna aktivt och ställa öppna frågor) minskar när utförandet av tecken upptar interaktionella resurser hos pedagogerna. Det som händer är att pedagogernas koncentration och fokus i samtalet ligger på att utföra tecken, och barnen och deras bidrag i samtalen tappas ibland bort. Här menar vi att responsiviteten alltid behöver ses som en överordnad strategi i samspelet med barn, den är grunden för att barnen ska kunna bli engagerade och delaktiga i interaktion.

– Dessutom finns det en risk att pedagogerna förenklar sitt verbala språk när de samtidigt ska teckna, för att händerna ska ”hänga med” i talet, fortsätter Karolina. Därför är det oerhört viktigt att pedagogers användning av ett rikt verbalt språk värnas när TAKK ska implementeras i verksamheten. Alla pedagoger behöver såklart ha kunskaper om TAKK och kompetens att använda det som stöd för de individer som behöver det. Men alla barn har också rätt att få utveckla sitt/sina verbala språk, vilket kräver lyhörda pedagoger som använder ett rikt ordförråd och ett djupt och nyanserat verbalt språk. 

Låt de didaktiska frågorna styra

– I studien slår vi fast att det inte är fråga om att använda TAKK eller ej i förskolan, utan snarare en fråga om hur det används, varför, med vem och i vilka situationer, fortsätter Karolina. Det har stor betydelse hur pedagoger använder TAKK, eftersom det kan göras på olika sätt. Kompetens i att använda TAKK handlar inte bara om att kunna utföra en mängd tecken medan man talar, utan även om att kunna avgöra vad som ska tecknas, till vem, i vilka situationer och på vilket sätt. Det är därför viktigt att de didaktiska frågorna styr om och hur TAKK används: Vad ska läras och undervisas? (Och vad ska i så fall tecknas?) Varför ska det läras och undervisas? Hur ska det läras och undervisas? Vem ska lära?

–TAKK ska vara ett redskap för barnens kommunikation – inte för pedagogernas. Om vi tänker att TAKK handlar om att teckna de viktiga orden så måste vi förstå vilka de viktiga orden är. Det kan låta självklart men det är det inte. De viktiga orden tolkas ofta som de ord vi vuxna anser betydelsebärande och informativa i sammanhanget. Men jag menar att de viktiga orden är de ord/tecken som barnen behöver här och nu för att kunna förstå och uttrycka tankar, känslor och handlingar som de utför och inte kan uttrycka på annat sätt. Då blir tecknandet en resurs för barnens kommunikation. Men det är mycket vanligt att de ord som tecknas är de ord som pedagogerna kan teckna (till exempel mamma, pappa eller ord för frukter, färger och stopptecken), vilket ofta är ord som barnen redan kan uttrycka. När TAKK används på det sättet kan man fundera kring hur språkutvecklande det är.

TAKK är ursprungligen framtaget för att stödja interaktionen med barn och elever i behov av särskilt stöd på grund av kommunikativa utmaningar. Även om flerspråkiga barn som utvecklar svenska som sitt andraspråk kan behöva stöttning i sin språkutveckling, är det inte självklart att TAKK fungerar som ett stöd i språkutvecklingen för dessa barn. Foto: Niklas Björling

Reflektera kritiskt kring användandet av TAKK och bildstöd

– Det är viktigt att reflektera kring de metoder man använder, särskilt när det saknas forskning gällande metodens effekter gällande de mål och den målgrupp man riktar sig till, fortsätter Karolina. TAKK användes ursprungligen i interaktionen med barn i behov av särskilt stöd på grund av stora språkliga och kommunikativa utmaningar. Idag används det som ett språkutvecklande arbetssätt i allmänhet utan att vi egentligen vet hur språkutvecklande det är för olika barn, i olika åldrar och med olika språkliga och kommunikativa behov.

Det är viktigt att komma ihåg att flerspråkig utveckling inte är att likställa med behov av särskilt stöd.

– Det är viktigt att reflektera kritiskt kring användandet av TAKK i allmänhet, och med flerspråkiga barn i synnerhet, eftersom det finns en rad frågetecken kring TAKK så som det används på många förskolor idag. Jag vill poängtera vikten av att tecknandet ska ha ett syfte, mål och genomförande som står i relation till barns språkliga och kommunikativa behov. Jag vill också lyfta fram att det är oerhört centralt att pedagoger får möjlighet att följa, dokumentera och utvärdera effekterna av sitt arbete med TAKK, så att vi på sikt får en mer nyanserad diskussion och bättre kunskaper om arbetssättet.  

– Detsamma gäller användandet av bildstöd. Även om jag själv inte har studerat användandet av bildstöd i flerspråkiga barngrupper i förskolan, har jag sett att sådan användning är vanlig i de förskolor där jag genomfört min datainsamling. Vi skulle behöva studera och utvärdera användandet av bildstöd på samma sätt som vi behöver studera användandet av TAKK. Generellt tror jag att vi behöver bli bättre på att reflektera kring bildstödet i relation till barns språkliga och kommunikativa behov, men också på att använda bildstödet med utgångspunkt i de didaktiska frågorna. 

Pedagogerna behöver tid att utveckla undervisningen

– De flesta pedagoger i förskolan har en mycket hög arbetsbelastning och hinner inte alltid reflektera kring de arbetssätt man implementerat i verksamheten. De metoder och arbetssätt man fått fortbildning i – och förväntas använda – blir därför lätt rutiniserade och ibland till och med slentrianmässiga. Man använder vissa metoder och strategier hela tiden, när de egentligen kanske bara är motiverade i vissa situationer, men man hinner inte tänka efter om man samtidigt ska klara av det ofta ganska stressiga arbetet i praktiken. Därför vill jag vara tydlig med att det är huvudmannen för utbildningen som behöver ta ett stort ansvar kring de här frågorna. Det kan vi inte lägga på de enskilda medarbetarna, säger Karolina med eftertryck.

– Jag skulle gärna se fler studier som fokuserar på användandet av TAKK med olika målgrupper, exempelvis nyanlända barn, flerspråkiga barn under olika faser av andraspråkstillägnandet och flerspråkiga barn med olika typer av funktionsvariationer. Men det behövs också forskning kring om, och i så fall hur (och i vilka faser), hörande enspråkiga barn med typisk språkutveckling har stöd av TAKK. Dessutom finns ett stort behov av att studera implementering av TAKK i verksamheten, när pedagoger efter kompetensutveckling ska använda tecken i praktiken, avslutar Karolina.

För den som vill läsa mer

TAKK i flerspråkiga barngrupper av Karolina Larsson, i: Svenska som andraspråk i praktiken, Polly BjörkWillén (red), Natur & Kultur, 2024

Utforska TAKK som specialpedagogiskt hjälpmedel i förskolans undervisning på Skolverkets webb

Litteratur om flerspråkiga barn i förskolan