Vid komvux i Uppsala pågår ett numera permanent utvecklingsarbete kallat SUUUM som står för "Systematisk undervisningsutveckling Uppsalamodellen". Det påbörjades efter ett samarbete med NC 2018–2021. Vi har träffat de två handledarna Jenny Hast och Marie Wadsted, som tillsammans med den administrativa handledaren Isabelle Borg berättar om arbetet.

Fysiska lärledarträffar med datorförbud

Jennys och Maries uppgift är att handleda lärledarna och sätta ramarna för arbetet de sedan leder i sina lärgrupper. Med stöd av Helen Timperleys cykel för det professionella lärandet vill man undersöka och möta elevernas behov av lärande genom fortbildning i lärarkollegiet. Jennys och Maries uppdrag är att utifrån detta skapa strukturer för arbetet och “hålla i rodret".

– Vi träffar lärledarna fyra gånger per termin, berättar Jenny. Lärledarträffarna fungerar som en motor i utvecklingsarbetet. Vid träffarna ges alla lärledare möjlighet att dela med sig av vad man för tillfället arbetar med i den egna lärgruppen. Innehållet i träffarna bestäms dels utifrån det som kommer upp vid erfarenhetsutbytet, dels utifrån det lärarna skriver i utvärderingarna efter varje träff. Det är ett öppet och tillåtande klimat i grupperna, och det finns inga krav på att alla alltid ska ha något att redovisa. Samtidigt vill man inte komma gång efter annan och berätta att inget händer i den egna lärgruppen, och på så sätt har lärledarträffarna både en inspirerande och en delvis pådrivande funktion, förklarar Jenny.

– Träffarna är alltid fysiska, och du får inte ta med din dator eller surfplatta, berättar Isabelle. Som ny lärledare får du en skrivbok och en penna, och varje träff inleds med en kort stund då alla enskilt skriver ner det som för tillfället är på gång i den egna lärgruppen, och på så sätt får man en chans att landa och samla sig inför mötet, fortsätter Marie. Bakgrunden till att mötena är helt analoga, är att vi alla tre upplever att det skapar en större närvaro hos deltagarna. 

Lärledarna behöver stöd för att kunna stötta

– En viktig förutsättning för arbetet i lärgrupperna är stödet från rektorerna, berättar Isabelle. Det finns tydliga förväntningar på alla utbildningsanordnare om att delta i det kommungemensamma utvecklingsarbetet, och idag ingår alla utom en handfull utbildningsanordnare i arbetet, så väl privata som kommunala. SUUUM fungerar bland annat som en kvalitetssäkring som syftar till att alla elever inom komvux ska erbjudas en likvärdig utbildning. Det betyder inte att alla gör samma saker, men man har ändå SUUUM som en gemensam utgångspunkt.

Nya lärledare introduceras i arbetet vid ett möte där Jenny och Marie berättar och går igenom centrala delar av den resursbank med instruktioner och mallar för de olika momenten i arbetet, som de har skapat för att stötta lärledarna. Resursbanken innehåller bland annat en sammanfattning av den modell för undervisningsutveckling som man i Uppsala har valt, samt förslag på frågor att använda vid elevintervjuer. 

Jenny Hast. Foto: Göran Ekeberg.

– Det kan lätt bli överväldigande för den som är ny, berättar Jenny, och som helt ny lärledare sitter du med och lyssnar vid din första lärledarträff. Sedan bjuder vi in till ett uppföljningsmöte där den nya lärledaren för möjlighet att ta med sina frågor. 

– Det är viktigt att ta det lugnt som ny lärledare och inte stressa. Ibland vill lärledare hoppa över elevintervjuerna, som är en av de mest centrala delarna i Helen Timperleys modell för professionellt lärande. Som lärare tror vi gärna att vi vet vad våra elever behöver lära sig, men det har hänt att lärgrupper hoppat över elevintervjuerna men sedan på vår inrådan backat tillbaka och genomfört elevintervjuer och då upptäckt andra behov av lärande hos eleverna än vad de först trodde, berättar Isabelle.

Rektors viktiga roll

– En gång per år bjuds rektorerna in att delta vid en lärledarträff, men de deltar då inte i mötet, utan de sitter bredvid som åhörare. Det stärker lärledarna i deras roller att få visa upp hur arbetet fungerar. Det blir tydligt på ett annat sätt än i det dagliga arbetet. Där är det ofta stressigt och det kan vara svårt för rektorerna att hinna med fråga att om hur arbetet i lärgrupperna fungerar, berättar Marie. Möjligheten att få ta del av arbetet i andra lärgrupper än den egna, kan också inspirera rektorer till att se över förutsättningarna för det egna utvecklingsarbetet. 

Marie Wadstedt. Foto: Göran Ekeberg.

Jenny och Marie bjuder en gång per år in rektorerna till en workshop där de får möjlighet att dela erfarenheter och eventuella utmaningar de står inför i den egna verksamheten. Och på samma sätt som lärledarna inte vill komma tomhänta till en lärledarträff, vill man som rektor inte komma till en workshop utan att ha något att dela med sig av. Träffarna bidrar till att skapa ett positivt grupptryck både på lärledare och rektorer, menar alla tre handledarna. Ytterligare en likhet med lärledarträffarna är att inte heller rektorerna får ta med sig sina datorer till workshoppen, utan mötet är helt analogt.

– Som stöd för nya rektorer har vi skapat ett dokument om vad det innebär att vara lärledare och vilka förutsättningar som är nödvändiga för lärledarrollen. Samtidigt är vi väl medvetna om att förutsättningarna skiljer sig stort mellan olika verksamheter, till exempel mellan sfi och yrkesutbildningarna, och mellan privata och kommunala anordnare, förklarar Isabelle, och det är något vi måste förhålla oss till. Därför ger vi bara ungefärliga råd kring hur mycket tid exempelvis lärledarskapet kräver eller hur stor en lärgrupp bör vara. Vi ställer inga krav i de här avseendena utan alla måste få forma arbetet utifrån sina egna förutsättningar.

Utmaningar och framgångsfaktorer

En av de utmaningar som Jenny och Marie upplever i sina roller som handledare, är att få kunskap om vad som egentligen händer i klassrummen. 

– Lärledarna berättar för oss om de förändringar i klassrummen som de hör om i sina lärgrupper. Även rektorerna berättar att de hör lärarna prata om eleverna och om sin undervisning på nya sätt. Men det vi får höra av dem är andrahandsinformation och vi vet inte exakt vad som faktiskt händer i undervisningen. På samma sätt ska det vi gör och pratar om på lärledarträffarna förmedlas i flera led fram till den enskilde lärares aktion i klassrummet, berättar Jenny.

Vidare kan det vara utmanande både för Jenny och Marie som handledare och för lärgrupperna, att det går så långsamt och att arbetet liksom aldrig tar slut. Det är svårt att hålla i och hålla ut. 

Isabelle Borg. Foto: Isabelle Borg

– I början kunde vi få frågor om när det här projektet eller fortbildningen skulle ta slut, och då förklarade vi att vi inte kommer att sluta utan istället börja på nya cykler med nya elevbehov, berättar de. Nu hör vi inte längre den typen av frågor, och en bidragande orsak till det kan vara namnet, SUUUM, som gör det lättare för alla inblandade att tala om vad vi gör. Att tala om till exempel “vårt utvecklingsarbete” blir lätt diffust för oss och för utomstående är det inte särskilt intresseväckande. Men, berättar Isabelle, när jag säger SUUUM blir många nyfikna och numera har namnet och vad vi gör spritt sig inom flera delar av Uppsala kommuns förvaltning.

För att stärka utvecklingsarbetets betydelse, finns frågor om SUUUM även med i de mallar för medarbetarsamtal som används. 

– Vissa rektorer informerar om utvecklingsarbetet vid anställningsintervjuer för att tydliggöra vad som kommer att gälla vid en anställning. SUUUM är också en av punkterna i kvalitetsrapporterna både för kommunala och privata anordnare och tillsammans ger dessa rutiner ett mandat som visar att utvecklingsarbetet är viktigt och berör alla, berättar Marie.

Ytterligare en positiv effekt av det kommungemensamma utvecklingsarbetet är att olika lärargrupper har närmat sig varandra och att relationerna mellan lärare från olika enheter har förändrats. 

– Tidigare kunde det nästan vara som vattentäta skott mellan till exempel sfi och yrkesutbildningarna, och mellan privat- och kommunalanställda lärare. Nu har vi ett kollegialt lärande över alla gränser tack vare att lärledarna får träffas och utbyta erfarenheter. Det finns även ett sug hos lärarna att få träffas, säger Marie.

Läs mer om de kompetensutvecklande insatser och uppdrag som Nationellt centrum för svenska som andraspråk kan erbjuda