Delbetänkandet visar med tydlighet att en satsning på sfi-utbildning borde vara det primära för individen och för samhället om man vill bidra till inkluderande processer. Det är väl känt, inte minst genom den senaste KLIVA-utredningen, att det idag finns stora brister i huvudmannaskap och kvalitet vad gäller sfi. Ytterligare ett stort bekymmer är bristen på kvalificerade sfi-lärare.

Utredningen om språk- och samhällskunskapskrav för svenskt medborgarskap och andra frågor om medborgarskap (USSMA) (SOU 2021:02) föreslår i enlighet med uppdraget att det ska införas krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap för förvärv av svenskt medborgarskap. Detta förslag kommer att få stora konsekvenser för nyanlända vuxna och det kommer i allra högsta grad påverka sfi-utbildningen. Vad beträffar konsekvenserna för sfi väcker det frågor om sfi-lärarens uppdrag i fråga om undervisning och bedömning. NC ställer sig också frågande till val av språklig ”nivå" i relation till syftet att "verka inkluderande".  

Flera sätt att visa kunskaper i svenska och samhällskunskap föreslås. Bland annat genom godkänt resultat på särskilt framtagna prov i dessa ämnen eller genom att uppvisa godkänt betyg från kommunal vuxenutbildning (komvux) i svenska för invandrare (sfi) i kurs D. I det myndighetsutövande som sfi-lärare föreslås få krävs, utöver kompetens att undervisa, därmed specifika kunskaper om bedömning av språkkrav för medborgarskap.

Att andelen behöriga lärare är låg inom sfi är väl belagt. Lägg därtill att de krav för behörighet omfattar endast 30 hp i svenska som andraspråk och inkluderar sällan särskild kompetens att bedöma vuxnas språkutveckling. Därmed ser NC stora risker med att förlita sig på godkänt sfi-betyg då förutsättningarna för likvärdig bedömning varierar inom sfi-utbildningen. NC ser också att förslaget skulle innebära en stor utsatthet för de lärare som är ansvariga för att bedöma och sätta slutbetyg (kurs D) inom sfi.

Ett bedömningsinstrument som idag finns tillgängligt inom sfi är det nationella provet, vilket syftar till att uppnå likvärdighet i bedömning runt om i landet. Av KLIVA-utredningen framgår att det finns många oklarheter kring hur de nationella proven på sfi-kurs D genomförs i olika verksamheter. KLIVA efterfrågar därmed en analys av huruvida betygsättningen inom sfi kan bedömas vara likvärdig och tillförlitlig. Detta är något som rimligen borde vara ett första steg innan sfi-betyg kopplas till medborgerliga rättigheter.
Den språkliga nivån

Det redogörs för många skäl till införande av krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap för förvärv av svenskt medborgarskap. Ett huvudsyfte uppges vara att "främja ett inkluderande samhälle". Mot bakgrund av detta syfte är det svårt att förstå utredningens slutsats om lämplig språklig nivå och resonemanget ter sig motsägelsefullt.

Utredningen skriver fram att en "hög språkkunskapsnivå är inte endast en fråga om motivation och hårt arbete". Den hänvisar till forskning som visar att "det finns det ett tak för hur bra språkkunskaper individen når och det taket ofta inte har någon koppling till motivation och utbildningsmöjligheter. Förmågan att lära sig ett nytt språk hänger samman bl.a. med personens utbildningsnivå och hur likt eller olikt modersmålet är det språk denne vill lära sig. Förmågan påverkas också av vid vilken ålder personen börjar lära sig det nya språket".

Vidare framhålls att det "gäller alltså att hitta en sådan nivå på kunskaper som gör det möjligt för de flesta människor med olika bakgrunder och förutsättningar att nå upp till den satta nivån". Det är enligt NC:s bedömning på många sätt ett viktigt och riktigt resonemang och vi anser därmed att det är högst anmärkningsvärt att utredningen landar i det förslag som man gör. Mot bakgrund av vad vi vet om vilka grupper som tar sig till och klarar kurs D inom sfi, det vill säga den nivå som utredningen hänvisar till, framstår förslaget som exkluderande för personer med kort tidigare utbildningsbakgrund och en begränsad litteracitet.

Dispens

Utredningen föreslår att de personer som inte rimligen kan förväntas visa kunskaper i svenska och samhällskunskap ska kunna få dispens från kravet om det föreligger särskilda skäl. Migrationsverket föreslås bli ansvarig för bedömning av om det förekommer särskilda skäl.

NC undrar hur sådana kriterier kommer att etableras på ett rättssäkert sätt. Det föreslås åligga individen att åberopa särskilda skäl. Vilken rätt kommer enskilda individer ges att åberopa särskilda krav? Kommer även frågan om bedömning av individers/elevers uppriktiga försök att klara sfi, kurs D att åläggas sfi-lärare?
Särskilt framtaget prov i svenska och samhällskunskap

Utredningen föreslår att Skolverket ansvarar för framtagning och rättning av prov för svenskt medborgarskap i svenska och samhällskunskap. Språkdelen ska pröva läsförståelse, skriftlig och muntlig produktion samt hörförståelse. Här kan man ställa sig frågan vad ett sådant prov mer specifikt ska innehålla, vad det kan mäta samt om ett sådant prov någonsin kan bli "rättvist, rättssäkert och ändamålsenligt" vilket enligt utredningen är målet.

Språkprov prövar en mycket begränsad del av individens språkkunskaper eftersom kommunikativ språkförmåga är komplex och innefattar många olika kompetenser. Olika testtagare kommer alltid att vara mer eller mindre gynnade beroende på vilken uppgift som prövas och bedömning av språklig kompetens har alltid ett subjektivt inslag. Oavsett om bedömningen görs i sfi-undervisning eller i samband med ett särskilt framtaget test kommer likvärdig bedömning vara en utmaning. Här krävs ett fördjupat resonemang utifrån ett provkonstruktionsperspektiv.

Satsa rätt för inkludering

Sammanfattningsvis, anser NC att föreliggande förslag bör diskuteras i förhållande till sfi-utbildningens och sfi-lärarens roll och kompetens. NC ser en risk att förslaget innebär att grunderna för bedömning inte blir likvärdiga, att alltför stort fokus kommer läggas på det nationella sfi-provet på kurs D, vilket inte är utformat för detta syfte. NC ifrågasätter även den föreslagna språkliga nivån.

NC anser att det måste framstå som tydligt för de som tar beslut i den här frågan att de krav som ställs riskerar att utesluta många, och i synnerhet personer med kort studiebakgrund. I förlängningen riskerar förslaget att leda till en typ av indirekt strukturell diskriminering knutet till ursprungsland, eftersom kort utbildning hos invandrade på gruppnivå kan kopplas till vissa länder.

Rimligare vore istället att stödja språkinlärning genom att arbeta för att stärka och utveckla vuxenutbildningen så att den kan bli en verklig resurs för inkludering.

Utredningen om språk- och samhällskunskapskrav för svenskt medborgarskap och andra frågor om medborgarskap (USSMA) (SOU 2021:02)

KLIVA-utredningen: Samverkande krafter – för stärkt kvalitet och likvärdighet inom komvux för elever med svenska som andraspråk