I promemorian En flexiblare ämneslärarutbildning, Dnr U2016/04953/UH, lämnas förslag om en mer flexibel ämneslärarutbildning med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7–9. Bland annat föreslås att undervisningsämnet svenska som andraspråk ska få kombineras med valfritt annat ämne. Detta förslag menar vi på Nationellt centrum för svenska som andraspråk (NC) kan riskera ökade brister i likvärdighet om man inte noga överväger att till innehåll och omfattning göra om lärarutbildningarna i svenska som andraspråk och svenska.

Likvärdiga svenskämnen - olikvärdiga lärarutbildningar

Idag finns två likställda och likvärdiga svenskämnen i grundskolan, svenska och svenska som andraspråk. Grundskolans kursplaner i svenska och svenska som andraspråk är i dagsläget mycket lika (och bör vara det) medan utbildningarna till ämneslärare i svenska och svenska som andraspråk inom ämneslärarutbildningen ser mycket olika ut både till längd och till innehåll.

En väsentlig skillnad är att det idag krävs 45 hp för behörighet i svenska som andraspråk åk 7–9, medan det för behörighet i ämnet svenska krävs dubbelt så många högskolepoäng, nämligen 90 hp. Med bakgrund i de utmaningar kring likvärdighet som den svenska skolan brottas med, framstår denna skillnad som anmärkningsvärd och svårförklarlig.

Svenska som andraspråk var tidigare påbyggnad till svenska

En förklaring kan vara att när lärarutbildningarna i svenska som andraspråk ursprungligen utformades var kombinationen ofta svenska och svenska som andraspråk eller att svensklärare kompletterade sin svensklärarutbildning med att studera svenska som andraspråk. Det är i den traditionen som dagens svenska som andraspråkslärarutbildning är mindre omfattande än svensklärarutbildningen. En hälften så omfattande utbildning ses av många som ett icke fullvärdigt alternativ med hälften så stora kunskaper och möjligheter att undervisa de heterogena klasser som varje lärare möter och dessutom axla en stödjande roll i samarbete med svensk- och ämneslärare kring ämnesundervisning av nyanlända och andra flerspråkiga elever.

En kortare utbildning för svenska som andraspråkslärare (än för svensklärare) medför brister vad gäller kompetensen hos svenska som andraspråkslärare. Detta riskerar att leda till ytterligare brister i likvärdigheten i skolan och därutöver bidra till en fortsatt sänkt status för svenska som andraspråksläraryrket.

Att kombinera sva med andra ämnen än svenska

NC menar alltså att det för två likvärdiga svenskämnen i grundskolan behövs likvärdiga ämnen/inriktningar inom lärarutbildningen. När de två svenskämnena kombineras i lärarutbildningen bör man dock se över omfattningen av högskolepoäng i inriktningarna. Man kan här tänka sig att 60 hp svenska som andraspråk skulle kunna vara tillräckligt för svensklärare (med 90 hp i sin examen) att bli behöriga även i svenska som andraspråk, men när andra ämnen kombineras med svenska som andraspråk borde definitivt 90 hp i svenska som andraspråk gälla.

I dagens klassrum finns så gott som alltid elever som har vuxit upp i Sverige men som inte har svenska som modersmål i hemmet. Många av dessa har god språkfärdighet i svenska men behöver, för att nå upp till sin potential i alla skolans ämnen, få en ändamålsenlig undervisning i svenska som andraspråk. Många gånger är det bästa sättet att erbjuda eleverna detta en undervisning i svenska som andraspråk inom ramen för svenskundervisningen av en lärare som är behörig i både svenska och svenska som andraspråk. En sådan lärarutbildning ger läraren möjlighet att i enlighet med styrdokumenten anpassa undervisningen till elevens behov och förutsättningar. Vi menar därför att

1. svenska som andraspråkslärarutbildning med andra ämnen än svenska i kombinationen bör vara på 90 hp för lärare åk 7-9 och
2. lärarutbildningsämnena svenska och svenska som andraspråk på något sätt bör prioriteras som kombination

Sva-undervisning kräver mer ämneskunskaper - inte mindre

I likhet med Skolkommissionen (SOU 2016:38) vill vi även betona att en lärarutbildning som ska förändras och öka i omfattning och i kvalitet behöver tillförsäkras utökade medel. Det behöver också säkerställas att lärarutbildare har egen lärarerfarenhet och god vetenskaplig förankring inom sitt undervisningsområde.

Det finns kursplaner för svenska som andraspråk som gäller för såväl grundskolenivå (och grundläggande vux) och gymnasieskolenivå. Detta är styrdokument som gäller för skolan och en lärarutbildning bör förbereda lärare för att skapa en undervisning som möjliggör för eleverna att uppnå målen i dessa. Då är det allvarligt och oroande om man i den statliga styrningen av lärarutbildningen underlåter att ställa krav på ämneskunskaper som kan ses som nödvändiga för att lärare ska kunna hantera kursplanemål som gäller för skolans verksamhet. Man bör alltså överväga att antingen

1. förorda en inriktning på lärarutbildningen där svenska som andraspråk blir en påbyggnad på utbildning inom ämnet svenska. Alternativt att svensklärarutbildningen görs om så blivande svensklärare, genom dubbel kompetens i svenska och svenska som andraspråk, blir rustade att undervisa alla elever i Sverige och inte enbart elever som har svenska som sitt modersmål,
2. ställa kraven på ämneskunskaper i svenska som andraspråk så att lärare med denna inriktning kan hantera undervisning för såväl nybörjare i svenska som andraspråk, med varierande grad av litteracitetsbakgrund, som avancerade andraspråksanvändare (grundskolans senare år 7–9, gymnasieskolans kurser). Detta förutsätter ämneskunskaper som inte är mindre omfattande utan snarare mer omfattande än dem som man kan förvänta sig av lärare i svenskämnet.

Stockholms universitets yttrande

Stockholms universitet, som varit remissinstans för promemorian En flexiblare ämneslärarutbildning, skriver följande i sitt yttrande:

Angående ämnet svenska som andraspråk tillstyrker universitetet förslaget att det ska kunna kombineras med alla ämnen. Universitetet vill dock passa på att väcka frågan om inte ämnena svenska och svenska som andraspråk bör vara likställda poängmässigt, då det handlar om två likvärdiga svenskämnen i skolan. Om svenska som andraspråk kombineras med 90 hp svenska skulle 60 hp svenska som andraspråk vara tillräckligt, men när andra ämnen kombineras med svenska som andraspråk borde 90 hp i svenska som andraspråk i stället gälla. Två fördjupningar om 90 högskolepoäng skulle då inte bara gälla för ämnena musik, samhällskunskap och svenska utan även för ämneskombinationer med svenska som andraspråk om det inte kombineras med svenska.

Ta del av yttrandet på Regeringens sida för Remiss av promemorian En flexiblare ämneslärarutbildning