Svenska som andraspråk är ett behovsprövat ämne i grundskolan och ämnets målgrupp är alltifrån elever som är helt nybörjare i svenska språket till elever som har kommit långt i sin språkutveckling på svenska. NC menar att det är alarmerande att enbart 8 av 30 granskade skolor gör en behovsbedömning av hög kvalitet. Detta innebär att det råder stor godtycklighet gällande vilket svenskämne en elev får undervisning i, vilket kan ha negativ inverkan på elevens hela skolgång. NC blir dagligen kontaktade av lärare och rektorer som behöver stöd i att avgöra om elever ska få undervisning i svenska eller i svenska som andraspråk. Styrdokumenten ger varken stöd i hur behovsbedömningen ska göras eller av vem. Inte heller när eller hur ofta. Styrdokumenten ger dessutom inget tydligt stöd för vilken målgrupp ämnet svenska som andraspråk riktar sig till. Som ett exempel undrar många rektorer och lärare hur man definierar ”invandrarelev” i skolförordningens text: "invandrarelever som har svenska som huvudsakligt umgängesspråk med en vårdnadshavare". 

Skolinspektionen skriver i rapporten att det är viktigt

att behovsbedömningen görs [...] av de som är bäst lämpade att göra bedömningen, oftast lärare som är behöriga i ämnet" (Skolinspektionen 2020:36).

Här vill NC poängtera att svensk skola har en gigantisk brist på utbildade och behöriga lärare i svenska som andraspråk, vilket gör det svårt för skolorna att kunna göra kvalitativa behovsbedömningar och kunna erbjuda kvalitativ undervisning i svenska som andraspråk.

NC anser att granskningen tydligt visar att finns stora problem med ett behovsprövat ämne i grundskolan och att kursplanen i svenska som andraspråk har en otydlig målgrupp.

NC blir ofta kontaktade av lärare som berättar om rektorer som anser att man kan anordna undervisning i svenska och svenska som andraspråk i samma undervisningsgrupp eftersom kursplanerna är så lika. Skolinspektionens granskning visar tydligt att det inte går att organisera undervisningen utifrån kursplanernas likhet. Det är i stället elevernas olika förutsättningar och behov samt tillgången till utbildade och behöriga lärare som behöver ligga till grund för skolans val av organisation. Särskilt viktigt är hur undervisningen organiseras för nyanlända elever som är nybörjare i svenska språket.

Skolinspektionens granskning visar tydligt att framgångsrika skolor har en flexibel organisation av undervisning i svenska som andraspråk utifrån elevernas olika förutsättningar och behov. En flexibel organisation innebär att en skola anordnar undervisning i svenska som andraspråk både i separat undervisningsgrupp och i samlad klass tillsammans med undervisningen i svenska. Detta innebär att sva-undervisning ges i separat undervisningsgrupp för de elever som behöver och svenska och sva i samma undervisningsgrupp för de elever som gynnas bäst av sådan undervisning. En genomgående framgångsfaktor är att nyanlända elever, som är på nybörjarnivå i svenska, får undervisning i svenska som andraspråk i en separat grupp.

Granskningen visar dessutom att det finns fördelar med att ha tvålärarsystem i svenska och svenska som andraspråk när undervisningen bedrivs i samlad klass, så att lärarna kan planera och undervisa tillsammans men även dela gruppen vid behov.
 

Skolinspektionens granskning visar att nyanlända elever som är i början av språkutvecklingen gynnas bäst av undervisning i svenska som andraspråk i separat undervisningsgrupp eller förberedelseklass. Dessa elever ska lära sig svenska som ett nytt språk och har helt andra behov än elever som är födda i Sverige och som har kommit långt i språkutvecklingen. Granskningen visar tydligt på svårigheten med att ha ett svenska som andraspråksämne som vänder sig till hela denna heterogena elevgrupp, med både elever som är nya i svenska språket och de som inte är det. I granskningen synliggörs också att det är de nyanlända eleverna som ofta drar det kortaste strået. En väldigt viktig del av ämnet svenska som andraspråk är nämligen att undervisningen “ska ge eleverna rika möjligheter att kommunicera på svenska utifrån sin kunskapsnivå, utan att ställa för tidiga krav på språklig korrekthet” (Lgr 11). Granskningen visar dessvärre att de elever som är i störst behov av att utveckla svenska språket muntligt ofta tystnar i undervisningsgrupper där den språkliga spridningen är stor.

Skolinspektionens granskning visar ett tydligt samband mellan behörigheten hos lärare i svenska som andraspråk och kvaliteten på undervisningen. Här kan man således se att sva-lärarnas utbildning gör skillnad. Obehöriga svensklärare som undervisar i svenska som andraspråk har inte alltid det andraspråksperspektiv som sva-undervisningen kräver och som eleverna behöver. Granskningen visar dessutom att utbildade och behöriga lärare i svenska som andraspråk är avgörande för att undervisningen ska kunna anpassas efter elevernas behov, både organisatoriskt och i undervisning och bedömning.

I relation till detta, och den stora bristen på sva-lärare, är det högst nödvändigt att lärarutbildningarna reformeras med tanke på att inte en enda lärare i svenska som andraspråk har utbildats inom grundlärarprogrammet åk 1-3 och 4-6 sedan 2011.

Skolinspektionens rapport visar egentligen inga nyheter. Det som kommer fram i granskningen är sådant vi redan känner till. NC menar att staten inte har gjort tillräckligt för att ge huvudmän och rektorer det stöd och de personella och ekonomiska resurser de behöver dels för att kunna avgöra vilka elever som är i behov av sva-undervisning, dels för att organisera för kvalitativ undervisning i svenska som andraspråk.

NC anser dock att det är tveksamt om tydligare stöd i form av fler stödmaterial och kommentarmaterial skulle vara tillräckligt för att lösa problemen med ämnena svenska och svenska som andraspråk och elever som inte får den undervisning de behöver. NC menar att det inte längre går att lappa och laga med hjälp av mindre åtgärder som enbart riktas mot symptomen och inte mot de grundläggande problemen. Svensk grundskola har sedan 90-talet försökt implementera två likvärdiga svenskämnen men dessvärre ser vi att problem med likvärdigheten kvarstår. Att Skolinspektionen 2020 ser liknande problematik som andra skolmyndigheter tidigare har lyft är ytterligare ett tecken på att svenskämnena behöver reformeras. NC anser därför, liksom utredningen "Fler nyanlända elever ska uppnå behörighet till gymnasiet" (SOU 2017:54) och Skolverket (2018) att regeringen behöver tillsätta en utredning som gör en bred översyn av våra två svenskämnen i alla skolformer.

Fler nyanlända elever ska uppnå behörighet till gymnasiet" (SOU 2017:54)

Skolverket, Svenska som andraspråk i praktiken (2018)

Att ha ett svenskämne som enbart vänder sig till elever som har svenska som modersmål är ohållbart i ett land där väldigt många barn växer upp i en flerspråkig miljö. Vårt svenskämne behöver vidgas och ha alla svenska elever som målgrupp. Det viktiga, och högst nödvändiga, andraspråksperspektivet som ingår i dagens sva-undervisning och i dagens sva-lärarutbildning, behöver även ingå i svenskämnet. Men det är först när vi har ett reformerat svenskämne och en ny svensklärarutbildning på plats är det dags att se över ämnet svenska som andraspråk. Nyanlända elever och elever som som lär sig svenska som ett nytt språk kommer alltid ha andra behov än elever som kommit längre i språkutvecklingen. Kanske är det kurser i "svenska för nybörjare" snarare än ett behovsprövat sva-ämne som svensk grundskola behöver i framtiden?