Tina Åström Lindberg är förskollärare och biträdande rektor vid Da Vinciskolans tre förskolor i Saltsjöbaden i Stockholm. Hon delar med sig av hur pedagogerna där använder digitala verktyg i undervisningen.

Tina Åström Lindberg berättar i en intervju med NC om hur man kan arbeta med digitala verktyg i förskolan.

Vid Da Vinciskolan är digitala verktyg en integrerad del av lärandet inom olika ämnesområden. En viktig princip i verksamheten är att barnen inte lämnas ensamma med en skärm. De digitala verktygen används alltid i grupper om två eller fler barn tillsammans med pedagoger. Fokus ligger på de verktyg som uppmuntrar till samspel, dialog och interaktion. 

– Barn lär sig tidigt att använda digitala verktyg och det innebär att vi som pedagoger inte kan lämna dem ensamma med en Ipad, förklarar Tina Åström Lindberg. Om jag ger en Ipad till ett barn så kan det barnet direkt gå in på YouTube men det är mitt ansvar som pedagog att skapa aktiviteter som utvecklar språk och lärande och som uppmuntrar till samarbete och kreativitet, fortsätter hon. 

Läsning och boksamtal med digitala verktyg

– De digitala verktygen möjliggör aktiviteter som pedagogerna inte skulle kunna genomföra enbart med analoga verktyg, och ger på så sätt ett mervärde i undervisningen, berättar Tina. Ett exempel på det är den digitala bokapp som förskolan använder. Med hjälp av appen projicerar man texten på en större skärm, vilket gör att fler barn kan vara aktiva i läsningen. Analog läsning förkommer också ofta, men eftersom det enbart är de barn som sitter närmast pedagogen som kan följa med direkt i boken, passar den typen av läsning bäst i mycket små barngrupper. De barn som inte ser texten och bilderna kan lätt tappa intresse för läsningen och börja trängas och knuffa varandra vilket skapar osämja.

– När man projicerar boken på en större skärm ser alla barn både orden, bokstäverna och bilderna vilket gör det lättare att skapa intresse för, och gemensamma samtal om, det man läser. Flera av berättelserna man läser uppmuntrar också till att fysiskt engagera sig i det som berättas. I en av böckerna man läser knackar en av karaktärerna i boken på en dörr. När alla barn kan se dörren på den stora skärmen, och själva kan gå fram och knacka på den, skapar det ett stort engagemang och gör hela läsaktiviteten mer lockande och tillgänglig, inte minst för flerspråkiga barn, säger Tina. 

– Genom att alla barn kan vara aktiva och se både innehållet i boken och varandra kan de tillsammans skapa en förståelse för det man läser. Vi kan peka på bilderna och prata om konkreta saker och upplevelser. Det utökar barnens ordförråd och ger ett mervärde till deras läsupplevelse.

Det blir en annan inlevelse och förståelse när man själv kan uppleva bokens handling. Här läser barnen Knacka på! av Anna-Clara Tidholm. Foto: Tina Åström Lindberg.

Bokappen gör det också möjligt att översätta innehållet till en mängd olika språk. Det är något som pedagogerna kan använda på flera olika sätt. Ett barn med annat modersmål än svenska kan först få höra boken på sitt modersmål för att sedan få höra den svenska versionen. Detta ger en många gånger nödvändig förförståelse, och visar också att alla barnens språkliga resurser är viktga i förskolan. Ännu bättre blir det om man har flerspråkig personal som kan läsa och prata om boken tillsammans med barnet på barnets modersmål innan man läser på svenska.

– När ett barn kan läsa en berättelse växelvis på svenska och på modersmålet får det möjlighet att utveckla båda språken, vilket är en del av förskolans uppdrag, förklarar Tina. Även om pedagogerna inte kan barnets modersmål, är den bekräftelse de ger viktig för barnets självkänsla. För de barn som kommer nya till förskolan kan det kännas tryggt att höra sitt modersmål. Att läsa och lyssna på texter på modersmålet tillsammans kan vara ett sätt för pedagogerna att knyta den första kontakten med barnet.

Grundläggande programmering

Med hjälp av enkla robotar kan barn inom förskolan börja lära sig om programmering redan vid 1 års ålder. I de yngre åldrarna handlar det om enkla kommandon för att få roboten att röra sig. Barnen får uppleva verktyget, se det och bekanta sig med det. Med äldre barn kan pedagogerna prata om olika typer av robotar i samhället. Hur fungerar till exempel en hiss, och hur får man den att åka till rätt våning? 

– En viktig del i denna undervisning är att visa att det är vi människor som styr tekniken och att vi måste tala om för datorerna vad de ska göra. Detta är ett sätt att redan tidigt börja utveckla en förståelse för det digitala samhället. Tina betonar hur viktiga dessa insikter är med tanke på hur snabbt den digitala utvecklingen går.

Det digitala förstoringsglaset

Även vid utflykter kan digitala verktyg tillföra ett mervärde. De digitala förstoringsglas som används inom förskolan kan förstora upp till 40 gånger, vilket är en mycket större förstoringsgrad än vad analoga förstoringsglas har. Vid en skogsutflykt tar pedagogerna med sig både analoga och digitala förstoringsverktyg, vart och ett med sitt användningsområde, och med hjälp av dem kan barnen till exempel upptäcka naturen omkring sig eller utforska den egna huden. Tina berättar:

– Pedagogerna hade pratat med barnen om nedskräpning i naturen, om att när vi slänger skräp i naturen så kan djuren äta upp det och det är ju inte bra. Ett sådant resonemang kan lätt kännas abstrakt för barnen. Men vid en skogspromenad hittade man rådjursbajs som närstuderades med hjälp av det digitala förstoringsglaset. Barnen fick då syn på en mycket liten röd plastbit i bajset, något som skapade stort engagemang och väckte flera frågor. Pedagogerna kunde då återkoppla till det tidigare samtalet om skräp i naturen med en djupare förståelse hos barnen.

Med det digitala mikroskopet får barnen syn på detaljer som till exempel kan leda vidare till samtal om vad olika djur äter. Foto: Tina Åström Lindberg

Källkritik med green screen

Pedagoger i förskolan kan tidigt börja undervisa om källkritik på ett enkelt sätt. Med hjälp av en green screen kan barnen skenbart placeras i olika miljöer. En green screen är en grön skärm eller bakgrund som används för att skapa en illusion av att en person eller ett objekt befinner sig någon annanstans. Man kan till exempel använda en miljö från en saga, och låta barnen agera som karaktärer i sagan framför den gröna skärmen. I en inspelning kommer det sedan att se ut som om barnen är inne i sagan. 

– En gång lät vi barnen få uppleva rymden på detta sätt. I inspelningen såg det ut som om de svävade fritt vilket de tyckte var jätteskoj att se! Pedagogerna hade sedan ett samtal med barnen kring vad som är på riktigt och vad som inte är det. Barnen kan på det här sättet skapa sig en egen uppfattning om hur lätt det är att manipulera bilder och filmer. Jag ser flera vinster med att låta lärandet utgå ifrån konkreta upplevelser av det här slaget, inte minst för de yngre barnen och för de barn som är nya i svenska språket, förklarar Tina.

Med hjälp av en grön skärm kan olika bilder projiceras och barnen uppleva olika miljöer. Foto: Tina Åström Lindberg

Barnen utforskar elektriska kretsar med hjälp av musik

– Ett roligt uppdrag som vi brukar ge till barnen på förskolan är att samla in saker i naturen för att undersöka vad som leder ström och inte. Barnen samlar in pinnar, kottar, löv, stenar och annat de kan hitta. Vi kopplar ihop dessa ting med en dator, ett kretskort och krokodilklämmor. När vi sedan rör vid dessa naturföremål kan vi se att pinnen, kotten och stenen inte går att spela piano på. De är alltså inte ledande och det blir ingen sluten krets. Däremot innehåller lövet vatten, så när barnen rör vid lövet bildas en sluten krets och det kommer musik från datorn. Dessa typer av upptäckter leder ofta till spännande diskussioner och reflektioner och barnen får möta många nya ord om teknik, elektronik, sluten krets och ström. Barnens erfarenhetsvärld vidgas och språket utvecklas mycket av det konkreta utforskandet.

Digitala verktyg = stillasittande?

I debatten kring digitala verktyg talas det ibland om problemet med att barnen blir stillasittande med en skärm framför näsan, och hur det påverkar inte minst deras språkutveckling negativt. Tina kommenterar:

– Jag ser inte problematiken med stillasittande och brist på interaktion som specifikt kopplat till användningen av digitala verktyg. Det är inget som jag känner igen ifrån de förskolor jag har varit på. Snarare kan det vara något jag känner igen ifrån barnens hemmiljö. 

– Stillasittande förekommer vid en rad aktiviteter i förskolan, till exempel när barnen målar, lägger pärlplattor eller läser pappersböcker, men i de sammanhangen ses stillasittandet sällan som ett problem, reflekterar Tina. Det ses som ett problem först när aktiviteten innehåller ett digitalt verktyg och det håller jag inte med om att det behöver vara. De verktyg som används inom förskolan är menade att användas i grupp och det handlar om pedagogernas kompetens att på rätt sätt kunna använda de möjligheter som verktygen erbjuder. 

Vill du läsa mer?

Här tipsar vi om littetatur kring digitala verktyg i förskolan med fokus på undervisning för flerspråkga barn. Om du vill ha mer litteraturtips kan du kolla in vår sida om litteratur om flerspråkiga barn i förskolan. Läs också vår intervju med två förskolepedagoger om deras syn på skärmar, skärmtid och digitala verktyg i förskolan.

Vill vi verkligen ha en skärmfri förskola?

Litteratur om flerspråkiga barn i förskolan