Kebnekaises sydtopp fortsätter smälta – liksom andra svenska glaciärer

Nina Kirchner mäter höjden på Kebnekaises sydtopp 11 september 2023.
Foto: Daniella Lillieroth Charalambous/Tarfala forskningsstation

Den 11 september genomfördes den årliga mätningen av Kebnekaises sydtopp. Kebnekaise har två toppar, en nordlig isfri topp och en sydlig istäckt topp. På grund av sin toppglaciär varierar sydtoppens höjd; högre på vintern till följd av snöfall och lägre på sommaren på grund av snösmältning. Den årliga mätningen utförs därför i slutet av varje sommar. Den 11 september uppmättes höjden till 2093,2 meter över havet, en minskning på 1,4 meter sedan september 2022.

Figur som visar höjden på Kebnekaises sydtopp genom åren. Figur: Florian Vacek

År 2019 gick nordtoppen med sina 2096,8 meter över havet om sydtoppen som Sveriges högsta punkt då sydtoppen smälte ner till 2095,6 meter över havet. Sydtoppens har under de senaste två decennierna minskat i höjd med cirka 0,4 meter per år (totalt 3,8 m mellan 2004 och 2013 samt 4,3 m mellan 2014 och 2023) och den återstående istjockleken vid sydtoppen uppgår för närvarande till cirka 33 meter.

– Mätningen av sydtoppen var inte lätt i år på grund av hårda vindar på toppen. Vi
behövde utnyttja det enda väderfönster som fanns för att kunna genomföra mätningen innan ny snö tillkommer till sydtoppen, säger Nina Kirchner, docent i glaciologi och föreståndare för Tarfala forskningsstation vid Stockholms universitet.

Flera svenska glaciärer smälter

Tarfala forskningsstation deltar i ett internationellt program* för långtidsmätningar av massbalans** för så kallade referensglaciärer. Dessa glaciärer har kontinuerliga mätserier som sträcker sig mer än 30 år tillbaka. Det finns cirka 50 referensglaciärer i världen, varav fyra i Sverige. De svenska referensglaciärerna Storglaciären, Rabots glaciär, Mårma och Riukojietna övervakas av Tarfala forskningsstation, i regi av Stockholms universitet. Storglaciären har en av världens längsta mätserier av massbalans med årliga mätningar sedan 1946.

Årets mätningar av de svenska referensglaciärerna visar på en negativ massbalans under 2023. Rabots glaciär har minskat mest följt av Riukojietna, Mårma och Storglaciären. Glaciärernas avsmältning har i år varit dubbelt så stor som det senaste decenniets genomsnitt. Rabots glaciär och Riukojietna har dessutom förlorat snötäcket i sina respektive tilllväxtområden, där snön vanligtvis skyddar underliggande is från avsmältning.

– Detta kan vara början på att en glaciär “svälter ihjäl”. Glaciärerna behöver nu ett år med
positiv massbalans för att kompensera förlusten. Om ett sådant år uteblir är förlusten oåterkallelig, säger Nina Kirchner.

Läs mer om Tarfala forskningsstation

Följ även Nina Kirchner på plattformen X: @NKirchnerSthlm
 

*World Glacier Monitoring Service

**Massbalans. En glaciärs massbalans kan jämföras med ett bankkonto där inkomster (snö som tillkommer på glaciären under vintern och så småningom blir till glaciäris) och förluster (snö och glaciäris som smälter under sommaren) räknas ihop för att antingen ge en positiv balans (glaciären växer eftersom inkomster är större än förluster) eller en negativ balans (glaciären krymper eftersom inkomster är mindre än förluster).