Så växte den moderna vetenskapen fram
När började forskare publicera vetenskapliga artiklar och hur har synen på kunskap förändrats över tid? Idéhistorikern Staffan Bergwik gör några nedslag i historien om universitetens framväxt.
Staffan Bergwik är professor i idéhistoria vid Stockholms universitet och har i sin forskning och i flera böcker intresserat sig för vetenskapshistoria och hur synen på kunskap har förändrats över tid. När det handlar om den moderna vetenskapens framväxt går det inte att runda det som brukar kallas den vetenskapliga revolutionen, menar han, även om den förstås också kan problematiseras.
– Under 1500- och 1600-talen började dåtidens vetenskapsmän i Europa, de kallades naturfilosofer, vända sig emot den gängse bilden av synen på kunskap. Man tog avstånd från den gamla religiösa världsbilden, som vilade på den katolska kyrkan, och började även vidareutveckla idéerna från den antika filosofin.
Det handlade om att kritiskt studera etablerade idéer och se på världen på ett nytt sätt, med nya metoder och instrument. Det uppstod också nya sätt att organisera kunskap.
– Det räckte inte bara att tänka fram saker, att filosofera, utan tanken skulle också kunna prövas och bedömas av andra.
Ny världsbild växer fram
Staffan Bergwik räknar upp några viktiga historiska faktorer som bidrog till utvecklingen: européernas möte med Amerika, reformationen på 1500-talet som minskade den katolska kyrkans inflytande, framväxten av en kungamakt och nya vetenskapliga metoder.
– När européerna stöter på Amerika så översköljs de av ny information. Allt detta ruckar på deras världsbild och det gör att de måste börja ställa nya frågor om hur världen är beskaffad.
Den engelske filosofen Francis Bacon (1561–1626) hade ett stort inflytande på att synen på vetenskap och filosofi förändrades, han brukar betraktas som den som gav upphov till den moderna vetenskapsfilosofin.
– Han menade att vetenskapsmän måste börja använda nya verktyg där man frigör sig från traditioner och ideologi och istället fokuserar på iakttagelser, experiment och att kritiskt granska olika påståenden och resultat.
I flera europeiska länder växer en stark kungamakt fram under 1600-talet som blir centrum för olika lärda samfund och akademier. Först ut var Storbritannien med den nationella vetenskapsakademin Royal Society på 1660-talet. I Frankrike grundas motsvarigheten Académie des sciences 1666.
– Kungamakten var en världslig makt som förstås också hade ett intresse av att kartlägga land och tidig teknologi. I Sverige inrättas ett Bergskollegium 1637 av Axel Oxenstierna för att kontrollera gruvnäringen och metallförädlingen.
Hundra år senare, 1739, tillkommer Kungliga Vetenskapsakademin och Svenska Akademien grundas 1786 av Gustav III.
– Akademierna på 1600- och 1700-talet var viktiga vetenskapliga institutioner, det var här som vetenskapens grundläggande arbetssätt etableras. Här börjar forskarna publicera vetenskapliga artiklar och resultaten granskas av de andra som ingår i akademin. Men de var förstås inte öppna för alla, här samlades i första hand fria adelsmän och manliga akademiker.
Staffan Bergwik påpekar att vi inte får glömma bort att vetenskapen också hänger ihop med makt på olika sätt, både när det gäller vilka som får tillträde till vetenskapens rum och vilken typ av vetenskapssyn som premieras.
– Att människan har makt över naturen är en idé som byggs in i det vetenskapliga förhållningssättet tidigt. Synen att naturen är något som vi kan utnyttja för mänsklighetens goda, och avtvinga svar på olika sätt. Francis Bacon sade till exempel att naturen ska avtvingas svar på laboratoriebordet. Det skapar en förståelse för naturen som något som vi kan utvinna och utnyttja.
Ett annat exempel på vetenskaplig makt, säger han, har varit viljan att kartlägga världen, och placera in den europeiska kulturen i mitten.
– Det blev något som underbyggde ett europeiskt kolonialt projekt.
Det kritiska förhållningssättet viktigt
Men stora delar av det moderna vetenskapliga förhållningssättet som har vuxit fram har förstås varit bra, menar Staffan Bergwik.
– Det jag tycker är det absolut bästa är det kritiska sinnelaget. Det här att man också ska vara kritisk mot det egna sättet att arbeta och tänka och alltid ställa sig frågan: Varför gör vi så här? Att man kritiskt odlar ett förhållningssätt till vad kunskap är. Det är något som har tjänat oss väl.
I boken ”Kunskapens osynliga scener: Vetenskapshistorier 1900-1950 (2016)” diskuterar han och problematiserar begreppet kunskap, och genom olika historiska fallstudier lyfter han fram hur sammansatt kunskap är med sociala och kulturella faktorer. Bland annat undersöker han kvinnornas roll i de vetenskapliga miljöer som växer fram i Sverige från sekelskiftet och framåt.
Varför var det intressant att berätta om just den tiden?
– Decennierna i slutet på 1800-talet är historiskt intressanta för att förstå det moderna universitetets framväxt. Det är under den här tiden som forskning blir ett lönearbete, att vara forskare är inte längre bara en hobby. Då, runt sekelskiftet, kunde en institution ha tio forskare, i dag finns 100 forskare vid samma institution. Senare, under 1960- och 70-talen, sker den stora universitetsexpansionen där flera nya universitet grundas i Sverige.
Staffan Bergwik berättar att det är i slutet av 1800-talet som universiteten professionaliseras och börjar utbilda nya forskare.
– De tidiga universiteten var mer förvaltare av kunskap, i början av 1800-talet bildas nya universitet och det blev en viktig aspekt att vetenskapen skulle vara just fri. Det är också nu som flera av de examina som vi fortfarande har i dag, som doktorsgraden, skapas eller görs om till sina moderna former. Liksom de institutionella formerna för forskning.
Samtidigt var det fortfarande bara män av en viss samhällsklass som gavs tillträde till de rum där sökandet efter ny kunskap kunde ske.
– Jag ville undersöka hur de här uteslutningsmekanismerna såg ut, under en period när den svenska moderniteten byggdes upp alltmer.
En aspekt var de uppenbara juridiska hindren, som att kvinnor inte fick vara statstjänstemän fram till 1920-talet.
– Andra aspekter är mer undflyende, som rör hur vetenskapliga gemenskaper formas på olika sätt. Män inom vetenskapen odlade ofta en gemenskap där kvinnor betraktades som outsiders som inte passade in. Kvinnorna fick istället roller som fruar eller som laboratorieassistenter. Traditionerna fördes vidare till nya generationer, från far till son, mycket ägde rum på informella scener.
I boken vänder och vrider han på begreppet kunskap och för fram att det är viktigt att vidga kunskapsbegreppet.
– Alla forskare, i alla tider, lever ju i en viss tid och miljö och påverkas av det. Jag tror att om det finns en gemenskap där vissa blir uteslutna så är det lätt att det av ren slentrian odlas vissa idéer som anses bra och andra idéer som anses dåliga. Våra sociala gemenskaper har betydelse för hur vi tänker och det påverkar även det vetenskapliga arbetet och det vi kallar kunskap.
Hur undviker vi det i dag?
– Nyfikenhet och kritisk observation är idealet för all forskning, och för att främja det tror jag att mångfald är viktigt. Det är aldrig bra om en vetenskaplig miljö är för homogen.
Staffan Bergwik tycker också att det är viktigt att värna om och ibland påminna sig om den moderna vetenskapens grundläggande idé:
– Det är idén om det fria och kritiska kunskapssökandet och att ha rätten som forskare att formulera sina egna idéer så länge de står pall för kritik.
Mer om Staffan Bergwiks forskning.
Böcker av Staffan Bergwik:
”Kunskapens osynliga scener. Vetenskapshistorier 1900-1950” (2016)
”Terranauterna” (2024)
Senast uppdaterad: 26 februari 2024
Sidansvarig: Kommunikationsavdelningen